Och sen kunde jag inte låta bli.
"I anslutning till sina rabiata åsikter skriver de om sina psykoser, mensproblem och taskiga kompisar, och passar på att berätta hur svårt de har att sova."
Vilken fascinerande renhetsiver. Den som tycker saker bör inte vara människa. Den som ger sig ut i offentligheten får aldrig därefter släppa garden och visa sig i all sin ynkliga, mänskliga svaghet. De mänskliga dragen gör det för svårt att hata, för svårt att klippa till, för svårt att snoppa av. Då är det lättare med monster. Som barnflickan. Barnflickan?
Är det någon annan som ser barnflickan som ett monster? Som inte ser allt det där geggiga, tragiska, mänskliga bakom den blonda luggen? Som inte ser den barnsliga önskan om att låta någon annan bestämma, någon annan ta kontrollen, ansvaret. Jag vill vara ditt redskap min gud, min man. Hon är en kvinnlig arketyp, vill vara liten och hjälplös men dyker i skydd av den andres uttalade vilja förbehållslöst ner i ondskan. Svårbegriplig förstås. Men ett monster?
Linna har skrivit klokt om vår ovilja att acceptera mänsklig utveckling. Att man hånar en Linda Rosing som vill sluta vika ut sig och börjat fundera på feminismen. Att man hånar en Sara Damber som är feminist i dag fast hon varit fröken Västerbotten. Höhö. Och då går ändå de åt rätt håll. En västanfläkt mot som skulle hända den intellektuella medelklassbrud som plötsligt öppet berättade om sina tuttoperationer. Nej, just nej, sånt händer aldrig. Vi intelo-tjejer håller vår utseendefixering väl dold under acnejeans och blank-kappor.EvaEmma må vara hur hiphop som helst, men det är hennes teorier som styr offentligheten. Fångade som fjärilar bör vi alla nöjda skrika oss hesa från vår lilla knappnål på kartan. Inte byta etikett, byta åsikt, byta från bikini till banderoll eller tvärtom, inte gå från hårdskjutande proffstyckare till liten ledsen människa och tillbaka. Sluta med det där, ni stör!
Jag önskar att fler orkade störa.
3 kommentarer:
Men det är ju det som gör detta så intressant. Att det finns en människa bakom tyckaren, i tyckaren. Läste din krönika i Expressen idag på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort innan jag började läsa din blogg. Och naturligtvis, det inser jag och det inser säkert EvaEmma också, så väljer du (och jag) även på bloggen. Vi avslöjar inte allt, bara den del av oss som förstärker. Detsamma gäller fröken Sverige till feminist-transformeringen. Nog borde deras åsikter få viss tyngd just för att de förändrats? Vi medelklass 30-nånting boende i innerstan med intellektuella jobb och rödvinsdiskussioner (inte nödvändigtvis vänster) som fredagsnöje - vi lever i en skyddad miljö, naturligtvis. Inte så att inte vi kan tycka - det är ju det vi gör - men det är så oerhört intressant med den som gjort något helt annat än att tycka tidigare. När de väl tycker så blir det intressant. Och av samma anledning är det intressantare att läsa dina politiska analyser efter jag fått se in i en liten glipa i din privata väv. Förståeligare. Mänskligare. Återkommer säkert om detta, här eller i bloggen.
Jag kan bara hålla med. Skönt att se människan bakom. Då tar man det du skriver mer seriöst. Bara så du vet det Evaemma!
EvaEmma försöker desperat att hitta en egen röst men har inte lyckats hittills eftersom hon - till skillnad från vissa andra - ännu inte har vågat bottna sina åsikter i både det personliga och i det privata.
Skicka en kommentar