onsdag, september 14, 2005

Faran med lojalitet

Varför kan jag aldrig hålla mig casual? Det vore så mycket enklare om man kunde skilja mellan jobb och verklighet, mellan professionella kontakter och vänner, mellan åsikter och känslor. Jag kan inte det.

Så jag skriver snärtiga oneliners och blir ledsen när folk blir arga. Jag får ont i magen av Sigges fruktansvärda sammanblandning av faktiskt våld och journalistisk granskning. Sen får jag ont i magen av att jag får ont i magen. Och då känner vi inte ens varandra särskilt väl. Min önskan att vara älskad är i ständig konflikt med min önskan att ha rätt, att skriva sant. Kärlekstörsten förlorar nästan jämt. Annars skulle man ju lika gärna kunna ge upp allt det här.

Men Björns kommentar till PMs Katrina-text träffar ändå rakt i njurarna. Han har rätt förstås. B alltså.

PM fastnar i sin lojalitet med det Amerika han älskar och försvarar det mot de tänkta hyenorna. Precis som jag nästan nyss fastnade i min lojalitet med honom. Då blir de enskilda döda, hemlösa, utblottade plötsligt mindre viktiga. Man tänker inte alltid så bra i försvarsställning.

För det spelar ingen roll att Wolfgang Hanssons skadeglädje över det amerikanska kaoset flöt ut över sidorna eller att vissa nyttjade tillfället att kritisera en ekonomisk politik som förmodligen hade väldigt lite med katastrofen att göra. Det viktiga är faktiskt inte heller exakt vad presidenten borde ha gjort, vilka trupper som borde ha skickats eller vilken nivå i staten som borde ha ansvar för vad.

Hundratusentals amerikaner kände sig svikna i sin yttersta nöd. Det är det grundläggande. President Bush doesn't care about black people. Det kanske inte är sant. Det är förmodligen inte sant. Men när så många känner så är det det viktigt att tänka på det och att skriva om det. Precis som det var viktigt att ge röst åt alla de svenskar som kände sig svikna efter tsunamin, oavsett vad den svenska regeringen egentligen kunde ha gjort för skillnad. PM fattade det då, mer än någon annan i svensk press. Jag förstår inte varför han inte begriper nu.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Image hosting site traffic up 406% from the beginning of 2005
As a category, image hosting sites have grown 406% to more than 14.7 mln unique users since January 2005, accounting for nearly 10% of active US Internet users.
Check it out if you are interested in web hosting.

Anonym sa...

Kleen är rätt ute.

Och varför har ingen reagerat över PM Nilssons brist på stringens? Efter tsunamin var han ju övertygad om att det var UD:s känslokyla, feghet och (håll i er) förakt för Thailandsturister som låg bakom den sena hjälpen.

Politisk poängjakt? Nähädå...

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Men va fan är det här. Adult personals? Är det rent spam eller går det efter något ord i inlägget?

Anonym sa...

Jag fick ett käckt reklammail häromdan som utropade "Go for adult education!"
Mailprogrammet hade blockerat en del bilder - hotmail gör ofta det - och själva texten verkade inte så misstänkt men man tänkte ändå: handlar detta verkligen om Komvux?

deeped sa...

Det är jävla-kommentarspam. Starta word verification-funktionen så löser det sig.
För övrigt tycker jag Sigges postning andas "mjuk fascism" - censur av medier men däremot inte av åsikter från vilka galna politiker som helst.

Joakim sa...

Håller med! Sigges blogg är skrämmande i all sin snedvridet moralistiska iver.

Anonym sa...

Håller inte med alls; PM begriper denna gång också och han beskriver väl hur många av oss på plats upplevde svenskarnas och europeernas reaktioner efter Katrina. De framstår som närmast hånfulla. Den berömda svenska medkänslan, empatin och solidariteten gentemot de drabbade drunknar fullständigt i den massiva kritiken. Kanske finns den inte ens där?

Det framstår svårt för oss svenskar att lägga våra antiamerikanska (anti-Bush) uppfattningar åt sidan och istället, för ett ögonblick, försöka inse omfattningen av denna naturkatastrof och viktigast av allt - visa vår goda sida som medmänniskor och vår vilja att hjälpa till.

Svenskarnas uppfattningar ser trista och trångsynta ut från andra sidan Atlanten, även för oss som inte nödvändigtvis älskar USA och som självfallet också är kritiska mot samtliga myndigheters hanterande av situationen.