Innan säsongen startade i våras grasserade en haiku-våg bland blåblåa supportrar. Vart och vartannat inlägg på supportersajterna skrevs som japanskinspirerad vers. Efter några veckors intensiv träning och kritisk peer-review blev vissa så bra att de borde ha blivit banderoller. Frågan är dock om förfiningen ens skulle ha märkt på pressläktaren. Sportjournalister i gemen är inte så skolade i poesi. Och deras syn på oss är att vi behöver reklamarmband i rosa gummi för att älska fotboll. Nej, pärlor åt västar skulle det ha varit, pr-mässigt sett.
Blåblåa hjältar
hemkomna från västerkamp
tomma i magen
Okej, den blev kanske inget vidare. Goesta har däremot skrivit en sonett till Zlatan. Genialiteten i tilltaget matchas väl av musans storhet. Jag vill läsa Goesta! Vi kan ha bloggpoetryslam om våra största hjältar. Om jag bara blir av med flussen ska jag strax skissa på några alexandriner om Stefan Rehn.
1 kommentar:
Ska se om jag vågar publicera den. Jag är ju ingen diktare. Jag gillar mest hantverket som krävs för att sno ihop en sonett.
Skicka en kommentar