"Den onödiga samtiden" som Lasse skrev tillsammans med Jan Myrdal 1973 skulle kunna aspirera på titeln "den första svenska bloggboken" - texterna jobbar utifrån ett regn av citat från tusentals år, från Bibeln till dagens tidning, och spinner vilt flackande synpunkter, essäer, notiser till den dagsaktuella debatten och till och om de båda författarna. Plus arbetsanteckningar - och den är lika vilt oförutsägbar som en bra blogg; Myrdal förirrar sig på nästan femtio sidor in i en lång utläggning om Georg Lukacs, Friedrich Enegls och intriger i det tyska kommunistpartiet åren innan Hitlers maktövertagande kring Marx' uppfattning om konst - efter att JM först slagit fast att narx inte hade någon genomarbetad estetik - tills man totalt har tappat ur sikte vad han egentligen vill belysa. För att säga det Myrdalskt: "Dock, denna proto-bloggigt refraktära pratsamhet är högst avsiktlig!"
Men det är en nödvändig bok om man vill förstå det svenska 70-talet och fatta hur IB-affären drabbade Sverige. Myrdals sågning av Olle Svensson, som vi andra minns från KU under Ebbe Carlsson-affären, är magnifik ("Texten är viktig, Olle Svensson däremot bara en stor pipa genom vilken tidsandan viner"). Borde ges ut på nytt.
"Prolific" är inte en värdeterm direkt, det betyder bara produktiv. Och med över 70 böcker under bältet så skulle jag tro att det stämmer, i all synnerhet som han skiver "one of the".
Jag klämmer säkert ur mig lika många ord i text per dag som, låt oss säga, Malcolm Gladwell. Lyckligtvis är jag inte uppblåst nog att för den sakens skull ens drömma om att dra några som helst paralleller mellan honom och mig. Det är jättefint att Lars har skrivit 70 böcker ("prolific" onekligen) och han är ju en erkänt bildad man. Trots detta vidhåller jag att jämförelsen med Strindberg är något, eh, magstark.
Varför det? Båda är världsberömda. Båda tillhör de mest produktiva författarna i svensk litteraturhistoria, vilket var det enda Gustafsson skrev.
Jag tycker inte alls att din jämförelse med Gladwell är uppblåst uppblåst, möjligen är det litet märkligt att du drar parallellen samtidigt som du förnekar att du gör det. (Men det blir kanske så ibland när man är prolific, även Hr Gustafssons verk dras med en massa slarvfel och oklarheter.)
Som jag förstår det är han utomlands en av de mest erkända svenska författarna. Vissa av hans böcker orkade jag inte ta mig igenom, men "Det sällsamma djuret från norr" och "En biodlares död" är bland mina all time favvoböcker.
Nån på Wkipedia ville beskriva Joyce Carol Oates som mycket "prolific" - ett epitet hon alltid får dras med - men råkade i stället skriva "one of the most profligate women authors"... ;)
Suck. Det jag skrev var att jag givetvis kan se kopplingen men att jag för den sakens skull INTE vill dra några paralleller. Så nej, det var ingen parallell. Och oavsett vem som gör det tycker jag att det är äckligt självgratulerande att jämföra sig med Strindberg. Det är ett tydligt tecken på bristande självdistans, helt enkelt.
JKL, jag tror att svaret på allt det här är att du behöver läsa mer av Gustafsson. Det finns som sagt rätt mycket att välja på :) Börja t ex med Yllet, 1900-talets möjligen bästa svenska roman.
Toby Young har högst aktivt deltagit i editeringen av sin Wikipedia-sida, men han gjorde det öppet. Annars är det egentligen inte helt okej på WP att skriva artiklar om sin egen verksamhet.
Fast hur levande är Gustafssons 'världsrykte' egentligen idag? Han blev tidigt uppmärksmammad i Tyskland och fick en internationell hit med Bernard Foy, han har byggt upp ett livligt internationellt kontaktnät men hur välkänd är han idag i Spanien, Indien, Frankrike, England, USA? Utanför universitet och akademier? Att han varit professor i Austin gör honom ju knappast i sig till en superstar. Läser man Ett minnsespalats, som kom ungefär när han stod på toppen av sin internationella karriär, så får man ett starkt intryck av att han är jävligt bra på att göra reklam för sig själv - vilket han också medger. Men hur mycket har han gjort avtryck ute i världen de senaste 15-20 åren?
Tio författare som varit lika produktiva som LG, om vi snackar bulk, alltså mängd utgiven seriöst syftande text (en del av Gustafssons utgivna böcker är rätt tunna till formatet, och några är omtryck). Skulle också påstå att de flesta i det här gänget (kanske inte alla) är minst lika bra på att skapa levande gestalter som Lars Gustafsson.
Lars Norén Ivar Lo-Johansson Artur Lundkvist Per Wästberg Leif Silbersky Birger Sjöberg (under sin aktiva tid) Jan Myrdal Hjalmar Bergman Eyvind Johnsson Jan-Olof Olsson
Magnus, Hört talas om nobelpristagaren Selma Lagerlöf? Näha. Inte det. Synd, för hon ÄR faktiskt världsberömd, till skillnad från alla här nu nämnda, inklusive Gustafsson. Akademiledamöterna Wägner, Ekman eller Trotzig, då? Nähä, inte det heller. Well, kanske dags att ta en kurs i genusperspektiv?
Gustafsson påstår själv att hans böcker säljer typ 2000 ex i Sverige och det tiodubbla i Tyskland och USA.
Svinto: jo, jag var medveten om att det blev en väldigt manlig lista, och jag funderade faktiskt på att ta med Selma Lagerlöf - som nog är lika läst utomlands som Strindberg. Avstod från henne eftersom det var just den stadiga produktiviteten jag ville åt. Selma skrev mycket och bra men det finns flera rydliga pauser i hennes produktion, hon var inte den typen som kom ut med en eller två nya böcker varje år, utom kanske från Jerusalem till Kejsaren av Portugallien.
Swedenborg klår f ö precis alla när det gäller produktivitet och han har också obestridligt världsrykte. "Han skrev under ett inre tvång av patologisk styrka" kommenterade en lärd man tvåhundra år senare. På latin också, och över pensionsåldern!
Dom flesta författare är mer lästa och mer översatta, än Svenska författare, eller snarare alla som skriver först på Svenska är mer lästa och översatta. ;-)
Heh, sen kan man ju undra varför "alla" författare anser sig vara bättre än "dussin författare", och en undrar ju vilka böcker dom läser för att komma fram till den konklusionen? :p
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
26 kommentarer:
Gutafsson om sig själv: "Gustafsson is one of the most prolific Swedish writers since August Strindberg." Haha, ödmjuk kille.
It's funny because it's true
Jag tycker han bara sabbar det för oss andra...
Sjukt pop.
"Den onödiga samtiden" som Lasse skrev tillsammans med Jan Myrdal 1973 skulle kunna aspirera på titeln "den första svenska bloggboken" - texterna jobbar utifrån ett regn av citat från tusentals år, från Bibeln till dagens tidning, och spinner vilt flackande synpunkter, essäer, notiser till den dagsaktuella debatten och till och om de båda författarna. Plus arbetsanteckningar - och den är lika vilt oförutsägbar som en bra blogg; Myrdal förirrar sig på nästan femtio sidor in i en lång utläggning om Georg Lukacs, Friedrich Enegls och intriger i det tyska kommunistpartiet åren innan Hitlers maktövertagande kring Marx' uppfattning om konst - efter att JM först slagit fast att narx inte hade någon genomarbetad estetik - tills man totalt har tappat ur sikte vad han egentligen vill belysa. För att säga det Myrdalskt: "Dock, denna proto-bloggigt refraktära pratsamhet är högst avsiktlig!"
Men det är en nödvändig bok om man vill förstå det svenska 70-talet och fatta hur IB-affären drabbade Sverige. Myrdals sågning av Olle Svensson, som vi andra minns från KU under Ebbe Carlsson-affären, är magnifik ("Texten är viktig, Olle Svensson däremot bara en stor pipa genom vilken tidsandan viner"). Borde ges ut på nytt.
Den gavs faktiskt ut på nytt, 2002.
http://esbati.blogspot.com/2007/07/mer-myrdal-om-den-ondiga-samtiden.html
"Prolific" är inte en värdeterm direkt, det betyder bara produktiv. Och med över 70 böcker under bältet så skulle jag tro att det stämmer, i all synnerhet som han skiver "one of the".
Jag klämmer säkert ur mig lika många ord i text per dag som, låt oss säga, Malcolm Gladwell. Lyckligtvis är jag inte uppblåst nog att för den sakens skull ens drömma om att dra några som helst paralleller mellan honom och mig. Det är jättefint att Lars har skrivit 70 böcker ("prolific" onekligen) och han är ju en erkänt bildad man. Trots detta vidhåller jag att jämförelsen med Strindberg är något, eh, magstark.
Varför det? Båda är världsberömda. Båda tillhör de mest produktiva författarna i svensk litteraturhistoria, vilket var det enda Gustafsson skrev.
Jag tycker inte alls att din jämförelse med Gladwell är uppblåst uppblåst, möjligen är det litet märkligt att du drar parallellen samtidigt som du förnekar att du gör det. (Men det blir kanske så ibland när man är prolific, även Hr Gustafssons verk dras med en massa slarvfel och oklarheter.)
Som jag förstår det är han utomlands en av de mest erkända svenska författarna. Vissa av hans böcker orkade jag inte ta mig igenom, men "Det sällsamma djuret från norr" och "En biodlares död" är bland mina all time favvoböcker.
Nån på Wkipedia ville beskriva Joyce Carol Oates som mycket "prolific" - ett epitet hon alltid får dras med - men råkade i stället skriva "one of the most profligate women authors"... ;)
Suck. Det jag skrev var att jag givetvis kan se kopplingen men att jag för den sakens skull INTE vill dra några paralleller. Så nej, det var ingen parallell. Och oavsett vem som gör det tycker jag att det är äckligt självgratulerande att jämföra sig med Strindberg. Det är ett tydligt tecken på bristande självdistans, helt enkelt.
Han är grym. Det är bara synd att jag trott att han dött för länge sen. Skriver han nåt numera?
Saknar "lukten av vått ylle".
JKL, jag tror att svaret på allt det här är att du behöver läsa mer av Gustafsson. Det finns som sagt rätt mycket att välja på :) Börja t ex med Yllet, 1900-talets möjligen bästa svenska roman.
Ja, det är ju förskräckligt. Vem tror Hr Gustafsson att han är? Om alla bara visste sin plats så det vara så mycket trevligare.
Beskrivningen av honom är saxad rakt från en.wikipedia.org bör kanske nämnas.
Det kan förstås vara så att Gustafsson själv editerat wikisidan med användarnamnet Meldersoulfire.
Toby Young har högst aktivt deltagit i editeringen av sin Wikipedia-sida, men han gjorde det öppet. Annars är det egentligen inte helt okej på WP att skriva artiklar om sin egen verksamhet.
Visst finns det exempel.
Hela WikiScanner-grejen var ju delikat också, där gällde det ju anonyma editeringar.
Det är väl rimligt att anta att Gustafsson inte skrivit det själv.
Eh, vilken annan svensk författare än Strindberg skulle det funka att jämföra med för en internationell publik?
Det är väl inte konstigare än att det talas om Abba så fort något svenskt band kommer på tal (hände senast i dag på WNYC när A Camp var där).
Man får väl säga att Lars Gustafsson också är en långbloggare, om än inte i närheten av Anders Borg!
Fast hur levande är Gustafssons 'världsrykte' egentligen idag? Han blev tidigt uppmärksmammad i Tyskland och fick en internationell hit med Bernard Foy, han har byggt upp ett livligt internationellt kontaktnät men hur välkänd är han idag i Spanien, Indien, Frankrike, England, USA? Utanför universitet och akademier? Att han varit professor i Austin gör honom ju knappast i sig till en superstar. Läser man Ett minnsespalats, som kom ungefär när han stod på toppen av sin internationella karriär, så får man ett starkt intryck av att han är jävligt bra på att göra reklam för sig själv - vilket han också medger. Men hur mycket har han gjort avtryck ute i världen de senaste 15-20 åren?
Tio författare som varit lika produktiva som LG, om vi snackar bulk, alltså mängd utgiven seriöst syftande text (en del av Gustafssons utgivna böcker är rätt tunna till formatet, och några är omtryck). Skulle också påstå att de flesta i det här gänget (kanske inte alla) är minst lika bra på att skapa levande gestalter som Lars Gustafsson.
Lars Norén
Ivar Lo-Johansson
Artur Lundkvist
Per Wästberg
Leif Silbersky
Birger Sjöberg (under sin aktiva tid)
Jan Myrdal
Hjalmar Bergman
Eyvind Johnsson
Jan-Olof Olsson
Magnus,
Hört talas om nobelpristagaren Selma Lagerlöf?
Näha. Inte det. Synd, för hon ÄR faktiskt världsberömd, till skillnad från alla här nu nämnda, inklusive Gustafsson.
Akademiledamöterna Wägner, Ekman eller Trotzig, då?
Nähä, inte det heller.
Well, kanske dags att ta en kurs i genusperspektiv?
Gustafsson påstår själv att hans böcker säljer typ 2000 ex i Sverige och det tiodubbla i Tyskland och USA.
Svinto: jo, jag var medveten om att det blev en väldigt manlig lista, och jag funderade faktiskt på att ta med Selma Lagerlöf - som nog är lika läst utomlands som Strindberg. Avstod från henne eftersom det var just den stadiga produktiviteten jag ville åt. Selma skrev mycket och bra men det finns flera rydliga pauser i hennes produktion, hon var inte den typen som kom ut med en eller två nya böcker varje år, utom kanske från Jerusalem till Kejsaren av Portugallien.
Swedenborg klår f ö precis alla när det gäller produktivitet och han har också obestridligt världsrykte. "Han skrev under ett inre tvång av patologisk styrka" kommenterade en lärd man tvåhundra år senare. På latin också, och över pensionsåldern!
Lagerlöf är MER översatt och MER läst utomlands än Strindberg. Sen kommer Lindgren.
Inga av gubbsen är världsberömda, även om de är relativt välkända så kommer de inte i närheten av de två tanterna, oregelbundet produktiva eller ej.
Dom flesta författare är mer lästa och mer översatta, än Svenska författare, eller snarare alla som skriver först på Svenska är mer lästa och översatta. ;-)
Heh, sen kan man ju undra varför "alla" författare anser sig vara bättre än "dussin författare", och en undrar ju vilka böcker dom läser för att komma fram till den konklusionen? :p
//ST
Unni Drougge, Lars "jag är för dödstraff" Gustafsson...fan, det tar sig...Piratpartiet surfar på en finkulturell framgångsvåg!
BLOGGBÄVNING!!
Skicka en kommentar