I dag har vi en ledarsida som är mot barn och för knark. Det gläder mig förstås. Bortom den upplyftande blixtbilden har vi alltså en utmärkt krönika av Johannes Forssberg om Birgitta Rydbergs hat mot missbrukarna och en ledare om Barnombudsmannens bisarra syn på fakta.
I går kom nämligen BO:s stora rapport om barns hälsa där myndigheten bl a hävdade att en tredjedel av alla svenska barn inte knyter an till sina föräldrar. Det är en väldigt hög siffra, inte minst som svenska föräldrar (i de flesta fall mammor) trots allt tillbringar ett år eller mer på betald heltid med sina små barn. När vi började rota i materialet visade det sig genom hänvisningar till gamla rapporter som i sin tur hänvisade till gamla rapporter att de enda faktiska svenska siffror som finns på det här området rör forskning på 60-talet, främst gällande pojkar födda mellan 1939 och 1946. Det är förstås ledsamt om pojkar som föddes i Sverige under andra världskriget inte knöt an till sina föräldrar ordentligt, men Barnombudsmannen går alltså ut med dessa uppgifter som en braskande nyhet i år, 2007, och kräver åtgärder.
Den enda slutsatsen är att BO inte tycker att de behöver använda korrekta siffror. Att målet att värna barnen gör att medlet, att helt grundlöst påstå att en tredjedel av de barn som är små i sverige i dag inte skulle klara anknytningen till föräldrarna, blir helt okej. Det är okej att ljuga, och på så sätt oroa massor av dagens föräldrar, för en god sak. Och förstås för potentiellt högre anslag till Barnombudsmannen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Jävligt bra journalistik. Gött som fan. Jag blev också lite snurrig av den där rapporten, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var fel.
Jag skulle önska att någon hade tid (och ork) att någon gång läsa dessa "larmrapporter" i sin helhet och sedan rapportera vilka slutsatser man egentligen kan dra. Inte vilka slutsatser ombudsmannen/intresseorganisationens pressavdelning/pr-människa anser att man ska dra, utan vad man kan dra.
Som Malin Alfven sa att föräldrar är redan stressade som tusan. Sånt här hjälper inte. Tvärtom. Är det sånt man ska ha en barnombudsman till?
Och det där med sprututbyten. Hon (Rydberg) borde kanske tänka på vårdkostnaderna för någon som har drabbats av hep c eller hiv. Lite pragmatik är billigare i längden.
Att påstå att Birgitta Rydberg hatar missbrukare är väl lite väl magstarkt, eller..? Bara för att man inte delar en omstridd åsikt är man ju inte mot en god beroendevård. Stockholm satsar t.ex. på metadon- och subutexbehandling för heroinister, uppsökande beroendevård m.m.
Ang sprutbyten är det ju fortfarande så att Socialstyrelsen har gjort tre utvärderingar av det omtalade Malmöförsöket. Och ingen visade någon effekt på hiv-spridningen.
Vettigast verkar att grunda vården på vetenskap och evidensbaserade behandlingar.
Anknytning är komplicerat att mäta, och man har mycket lite på fötterna som bevisar att anknytningsbeteendet som huvudeffekt leder till en dålig utveckling av barnets framtida relationer.
Man kan inte mäta anknytning genom att bara titta på barn och föräldrar på en läkarmottagning , det är rena dårskapet det som BO säger, och det vet alla som läst en endaste högskolepoäng psykologi
kan inte fatta med vilket syfte BO gör sådana uttalanden ,måste tappat greppet
Birgitta Rydberg jämför brukarföreningen, som alltså är en slags fackförening för missbrukare, med nazister. Det säger väl rätt mycket om hur hon ser på missbrukare?
Förresten hade det kanske varit klädsamt av Rasmus på Kungsholmen att berätta att han jobbar åt Birgitta Rydberg.
Brukarföreningen kan man säkert säga ett och annat om. Nazister skulle jag inte kalla några som inte är just det. Oavsett vem min chef är - något jag för övrigt inte försöker smyga med. Inte heller när jag framför så kontroversiella ståndpunkter som att det är magstarkt att påstå att ett landstingsråd, som jobbar hårt för en bra beroendevård, hatar missbrukare.
Bra text om överklass du har/hade inne i tidningen Isobel.
Men när man läser kommentarerna på Expressens hemsida undrar man hur många av de som kommenterar där som egentligen läser artiklarna de skriver om. Eller läser och förstår kanske man ska säga...
Att "Birgitta Rydberg hatar mnissbrukarna" (och vill att de ska dö?) känns onekligen som sämsta sortenws tabloidspråk. Det kan ju också vara så att hon håller uppe kravet på ingen beröring med skunket för folk som är inne på avgiftning för att det inte ska finnas en ström av brass och horse in på behandlingshemmen (som det ju gör på kåken) och håller på kraven på absolut förbud mot icke-medicinskt innehav av knark för att polisen ska ha något handfast att jobba på, istället för at behöva lyssna på ändlösa bortförklaringar. Är det npågon i Stockholmspolitiken som hatar knarkare och skulle vilja blint köra ut pundare och lodiasar ur stan är det förmodligen Kristina Axén-Olin med sina drömmar om en snygg och proper, helt förborgerligad innerstad.
Johannes' ledarstick känns också som en del i fajten emllan gamla och nya liberaler. Rydberg är en av få äldre socialliberaler som finns kvar i Folkparties innnersta krets, och spå klart en nagel i ögat på de unga säljande liberalerna
Apropå god beroendevård (om jag får göra lite reklam för vad vi gör i landstinget - förlåt om jag är tjatig :-)
http://www.sll.se/sll/templates/NormalPage.aspx?id=31751
Skicka en kommentar