torsdag, mars 29, 2007

Är det det här du kallar kärlek?

Någon efterlyste texter om kärlek på bloggen. I dag skriver jag om det i tidningen. Detär inte särskilt skojig läsning.
Upplagd av kl. 11:41 fm
Etiketter: , ,

6 kommentarer:

gudmundson sa...

"Det kallas kärlek" knockade mig också när jag läste den (hmm, för tio år sen, eller nåt).

Den stora gåtan för mig har alltid varit varför inte kvinnor ställer högre krav på sina respektive - när de ändå väljer make, menar jag. Men kanske är det så att kvinnor tenderar att föredra män med försörjningskvaliteter snarare än hushållskvaliteter.

Bra ledarkrönika, hur som helst. Det blir allt nmer uppenbart för mig att jag måste läsa Trägårdh/Berggren.

1:44 em
Anonym sa...

"Men kanske är det så att kvinnor tenderar att föredra män med försörjningskvaliteter snarare än hushållskvaliteter."

Så smart är inte jag att jag ens tänkte i de banorna innan det var för sent. Jag valde - om jag nu alls valde - en man som dels tjänar mindre, dels för all del diskar de stora sakerna men inte de sista besticken (för det är "för jobbigt").

Intressant läsning, i alla fall - jag som just satt och kände mig så självgott nöjd med både mig själv och mitt jämställda förhållande.

2:43 em
Anonym sa...

Varför skulle individualitetsförlusten när man får barn vara en mer "kvinnlig" erfarenhet? Jag känner igen mig utav bara helvete och kan inte riktigt ställa upp på att man drar några generella mentala konsekvenser över huvud taget av en viss biologi. Jag och min fru har fyra barn, och för varje ny unge blir det bara mer och mer uppenbart att allt – ALLT! – är förhandlingsbart, utom menstruationen och könsorganens utseende.

Intressant text. Jag gillar ofta det du skriver.

9:55 em
gudmundson sa...

Ja, Darke, jag tror dig säkert att "allt" är förhandlingsbart. Frågan är ändå varför kvinnan nästan alltid förlorar i denna förhandling. Är det för att hon har andra prioriteringar än mannen? Och vad beror detta på?

Biologiska faktorer finns nog. Man ska vara vaksam, därför att människor med en agenda försöker legitimera vilken unkenhet sonm helst med biologi, men man kan inte därför utesluta att biologin spelar roll.

9:24 fm
Anonym sa...

Svagheten hos de biologiska argumenten är i mina ögon att erfarenheten i för många fall vederlägger dem. Man hänvisar till en "observerbar" verklighet -- typ "män gör så, kvinnor gör så" -- som det finns alldeles för många undantag ifrån. Kopplingen mellan biologin och beteendet i sig är i bästa fall metaforisk, och ofta rör det sig om rätt kassa metaforer -- typ att ett skrivbordsjobb I PRINCIP skulle vara samma sak som att släpa hem kött till grottan.

10:40 fm
Anonym sa...

Usch Isobel.
Känner igen allt.
Bitterfittan har rätt, dom som påstår att det fungerar, ljuger. Antagligen för sig själv också.

11:23 fm

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)