Nu har Ronnie Sandahl blivit totalsågad av Stefan Spjut i Svenska Dagbladet och hyllad av Jan Arnald i DN. Intressant med så skilda uppfattningar. Personligen tycker jag förstås att Arnalds utsaga är långt mycket mer spännande, just eftersom förväntningarna på boken varit så låga. Anna Hellsten skriver också om boken, en sågning som dock innehåller långt mindre galla än Spjuts.
Nu måste jag nog faktiskt läsa den och inte bara bläddra i det exemplar som legat i en hög på jobbet.
Tillägg: Som Olle Lidbom påpekat handlar inte Spjuts text så mycket om själva boken som om att han tycker illa om Sandahl (och illa om att den senare jobbar på en kvällstidning, är ung, har vaxat hår och ett citat från Fredrik Virtanen på omslagsfliken). Det är förstås elakt av Spjut och något av en karikatyr givet att texten publicerats på den kanske allra mest ansträngt lowbrow-hatande kultursidan i landet.
Det gör inte heller min egen skräck för recensionsdatumet lindrigare. Men innebär det i sig att Spjuts text är dålig? Jag vet inte alls om jag tycker det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Arnalds recension finns här.
Mär RS kommer med uttalanden typ "männen måste lära sig att inse vad de torskar på den traditionella mansrollen" så blir det faktiskt ganska löjligt när man vet att det kommer från en person på drygt 20. Sen kan ju boken vara bra för det.
Anonyma kommentarer blir alltså raderade.
Skicka en kommentar