I går sa jag något syrligt till Björn Wiman om det där med könsbalansen på sidorna. "Vet du vad jag ska ha imorgon?" kontrade han. Det visste jag inte. "8000 tecken om den norrländska mannens sexualnöd."
Jag blev faktiskt lite till mig redan när jag hörde hur P O Enqvist för några veckor sedan ringde och ville ha Lissa Nordins Man ska ju vara två, om gammpojkar i norrland och deras närmast queera upplevelse av sexbrist och utanförskap. Kombinationen av skribent och ämne andades både kongenial kontrast och självklarhet. Resultatet måste läsas. Emellanåt befogar ju faktiskt långa texter av en Bo, Anders, eller Per-Olof även det utrymme de så frikostigt tilldelas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Ja, i detta fall är utrymmet väl motiverat.
En fråga i all uppriktighet. Varför skriver du med en så högtravande ton? Det är du alldeles för begåvad för att tvingas göra.
/sam
Sam, för att vara ärlig vet jag nog inte vad du menar.
För att förtydliga: menar du i just det här inlägget, i bloggen i allmänhet, i någon speciell artikel eller bara i allting jag skriver? Om du menar det sistnämnda har jag svårt att begripa hur du skulle få ihop det med ett intryck av någon slags begåvning.
Jag tänker på din blogg. Du är ju en strålande stilist med ovanligt vettiga åsikter. Men jag tror den skulle vinna på en mer avspänd ton. Ibland.
Nåt sånt var det jag menade.
/sam
När jag läser Sams kommentarer känner jag för egen del en nästan ohämmad lust att odla en pretentiös, allvarlig och solemn ton i mitt språk.
Tänk, ibland är själva texten viktigare än upphovspersonens kön... Otroligt.
Elias; Kan tänka mig det.
/sam
Vad är det för fel på jakt och pimpelfiske ?
"8000 tecken om den norrländska mannens sexualnöd."
Guu det vill jag läsa, mest för att min fantasi står helt still nu. Vad kan det handla om?
Skicka en kommentar