I dag fick jag en bok på posten. Den heter Den lilla sorgen och jag minns att jag bläddrade i den på en bokhandel för något år sedan. Den finns inte att köpa längre men jag fick alltså ett exemplar i ett paket i brevlådan av Lotten Bergman som hade läst här på bloggen och tänkte att jag kanske ville ha den. Snällheten överväldigar mig. Ni överväldigar mig.
Så ofta känner jag att samhället blir kallare och hårdare och ändå möts jag hela tiden av denna oväntade oanade kärlek. Jag vet inte längre. Kanske märks de kärleksfulla handlingarna mer just för att vi inte förväntar oss dem, eller också har jag fel när jag i vanliga fall oroar mig över tilltagande egoism och likgiltighet. Jag vill förstås gärna tro det sista. Fast jag kanske helt enkelt har särdeles snälla varma läsare. Det är i det lilla perspektivet också rätt mysigt att föreställa sig.
2 kommentarer:
Hoppade till när jag läste:
"Kanske märks de kärleksfulla handlingarna mer just för att vi inte förväntar oss dem", för du har nog väldigt rätt i det Isobel.
Vilket i sig känns sorgligt.
Tänk att vi går omkring i livet och förväntar oss allt utom just det som är så viktigt.
Just så Sandra. Det är väl inte klokt. Men vi styr samtidigt så mycket med våra egna förväntningar, kanske är det dags att vi försöker göra ett medvetet val där, att förvänta oss ett respektfullt bemötande och stöd när vi stapplar!
Om du hade någon tvivlare i din läsarskara, Isobel, som inte tror på att folk faktiskt bjuder till om man bara vågar berätta, så är han eller hon förhoppningsvis lite mer troende nu då?
Skicka en kommentar