söndag, april 29, 2007

Vi i villa

Jag säger inte att jag begriper den socialdemokratiska ideologiska preferensen för hyresrätter framför ägda bostäder för det gör jag inte, men den här nyheten är ändå en smula underlig. Det skulle alltså vara upprörande att s-riksdagsmän främst bor i villa eller bostadsrätt? Hurdå? Och varför?

Rätt många riksdagsledamöter har sin huvudsakliga bostad utanför Stockholm. Och om man är medelålders höginkomsttagare, som riksdagsledamöter generellt är, och bor i Borås, eller Falköping eller Borlänge, då bor man i villa. Det är inte konstigare än så. Lägenhetsboende för andra än ungdomar och låginkomsttagare är i Sverige nästan uteslutande ett storstadsfenomen, helt oavsett upplåtelseform.

Med tanke på bruksvärdeshyressystemets subventionering av tjusiga innerstadslägenheter skulle jag bli långt mycket mer upprörd om det visade sig att politiker i allmänhet bodde i stora fina billiga hyresrätter inne i stan. (Och ännu mer förstås om de sedan tryckte på för omvandling till bostadsrätter bara för att berika sig själva)

Det finns ju sådana exempel också, också sådana där hyreskontraktet fixats genom trevliga politiska eller fackliga kontakter. Ta förre bostadsministern Lars-Erik Lövdén exempelvis. Han fick, som ni kanske minns, en trea inne i stan på politiska meriter och behöll den trots att han som landshövding bodde på Halmstad slott. Sedan arbetade han hårt för att göra om lägenheten till en bostadsrätt för att tjäna ett par miljoner på en försäljning av en lägenhet som han inte ens bodde i.

Det är upprörande. Inte om Ulrica Messing har en villa i Gävle.

ps. Jag skrev inte om det, men för första gången på länge är jag förresten djupt tacksam mot folkpartiet. Beslutet att undanta Stadsholmen från försäljningen av Stockholms hyreslägenheter är utmärkt. Den enorma kapitalöverföring från alla skattebetalare till ett litet fåtal som det skulle innebära att sälja ut kulturhusen på rea till de eliter som genom kontakter eller kontanter lyckats få bostad där skulle inte ha någon enda allmän positiv effekt (till skillnad från att exempelvis sälja hyreshus i förorterna). Att sedan kulturarbetare som bor i 1600-talshus i Gamla Stan gråter ut i tidningarna över hur elaka folkpartisterna är för att just de inte får göra ett bostadsklipp bör mest ses som ett kvitto på att det verkligen var rätt beslut att fatta.

5 kommentarer:

Grue sa...

Var står du egentligen politiskt? Skrev inte du i DN förut? Du ger inte nåt sådär jätteblått intryck direkt men du kanske kan reda ut det?

Seriös fråga, ej retorisk.

Isobel sa...

Å, detta behov av etiketteringar. Jag är liberal. Utan prefix. Feminist. Utan tvekan. Jag tror på solidaritet och på att det goda samhället måste försöka väga upp de dåliga förutsättningar som vissa människor ofelbart kommer födas till. Jag tror att kombinationen av marknadsekonomi och en stabil välfärdsstat är det bästa sättet att nå dit. Jag tycker att alla har rätt till en andra och en tredje och en fjärde chans. Jag tror på maximal personlig frihet för alla.

Var exakt det här placerar mig på skalan mellan frihetlig vänster och frihetlig höger vet jag inte. Men jag är, i ett svenskt perspektiv i alla fall, sällsynt illojal mot organisationer och, tycker jag själv, sällsynt lojal mot idéer. Och jag har rätt lätt att känna värdegemenskap med enskilda människor ur de flesta partier utom de högerextrema.

Alessi sa...

Håller generellt sett med om att bostadsrätter är en många gånger bättre bostadsform än hyresrätter. I synnerhet för dem som redan äger en.

Vidare är den massiva ombildningen av hyresrätter som sker i innerstan skoj för alla dom som pga ödets gunst nu blir miljonärer. Grattis till vinsten!

Det sorgliga är dock att detta fortfarande begränsas till en "rikare blir rikare"-issue. För det är ingen jävel som vill bilda bostadsrättsförening i typ Tensta visar det sig (DN häromdagen). Inte så konstigt egentligen eftersom det skulle innebära att ta över massa förfallande monsterbyggen från 60-talet som står inför stora renoveringar närmsta åren. En helt annan sak än att bilda brf i en 25-lägenheterskåk i Vasastan.

Ett bra exempel på blå principer som gynnar oss som har det allra bäst, vilket är så sjukt sorgligt. Sen skiter jag i Stadsholmens bostadsform.

/Rödblå (om det nu är viktigt)

http://structuresoundandsense.blogspot.com

Grue sa...

OK, tack för svar. Kanske har du sett "den politiska kompassen" - jag tycker att det är lättare att beskriva sin uppfattning med hjälp av den än med den traditionella höger-vänster-skalan:

http://www.politicalcompass.org/analysis2

Studiomannen sa...

Det du skriver är helt självklart för de flesta och det måste vara många s-märkta politiker som faktiskt inte kan hålla med sina kollegor. Själv har jag bott i både storstadsregion och i mellanstor stad. Tendensen är lika glasklar överallt: naturligtvis är det inte något rikemansprivilegium att äga sin egen bostad. Lika lite som det är smart att bo i hyresrätt som någon slags politisk handling.

Nu har diskussionen om den avskaffade fastighetsskatten havererat också. Min kåk kanske står i tre miljoner så det är en rätt bra slant jag tjänar och det gör även ungefär varenda käft jag känner med egen fastighet.

Och intresseföreningen (rätt kassa lobbyister om du frågar mig) Villaägarna består knappast av några af eller von från Djursholm utan av helt vanliga knegare med egna kåkar runt om i Sverige.

Lövdéns fel var ju att han var en stor jävla hycklare. Vem som helst skulle väl försökt att få sin bostad ombildad?

Och jag tycker inte heller att det är särskilt synd om Stockholmare. Det hävdas ju att de höga priserna är en tempmätare för hur hippt det är att bo i Sthlm. Eftersom det inte är hippt alls beror handlar det hela om tillgång och efterfrågan. Inget annat. Med tanke på bristen på tomtmark stiger priserna och inget är mera självklart.