Smoke gets in your eyes

Det var det där med röken då. I somras körde jag förbi den lilla fiskeaffären i Idre, mittemot Konsum för dem som varit där. Utanför stod en skylt. "Abu-rök 199 kronor" En rök! Jag föreställde mig genast hemrökt sidfläsk, hickoryrökt röding, ja vad som helst utom rökta hjortron som jag en gång provat och helst aldrig mer återser. Två hundralappar senare var den lilla plåtlådan min.

Kanske såg mannen i affären att jag inte var vanerökare för han påpekade att man måste ta bort den blåa skyddsplasten innan man satte i gång. Det gjorde jag. Så har den stått sedan dess. Jag har oroats över grannarnas invändningar om man använde den på gården, ryggat lite för det otentiellt komplicerade. Men i går var den invigningsdags. Klart man ska röka sin påsklax själv.

"Vill du komma hit efter skiftet och provköra Abu-röken ikväll" frågade jag sedan en tröttkörd tabloid-kollega, tillika storebror. Det ville han förstås. Redan på morgonen lade jag portionsbitar av laxfilé (skinnet kvar) i två olika sorters saltning. Två bitar gnuggades först lätt med socker, täcktes sedan med grovt salt. Två bitar lades i saltlake. Allt för vetenskapen, allt för att se vad som blev bäst.

Vid sjutiden mixade jag en av dessa eviga alkoholfria fruktdrinkar som jag bittert nog håller till godo med för ögonblicket och började skrapa bort saltet. Ja, alltså de andra fick vin. Sen whisky. Sen vin igen. Det är så jävla orättvist. Fisken som legat i grovt salt var verkligt fast. Den hade torkat ur och kändes på konsistensen redan tillagad. Saltlakebitarna var tvärtom mjuka och lite sladdriga.

Själva rökmomentet var löjligt enkelt. Häll på det medköpta abu-spånet (alspån) i lådan. Lägg fisken på det för ändamålet avsedda gallret på plåt och ställ uppepå. Skjut på locket, men lämna ca 0,5 cm öppet. Bär ut alltihop på gården. Häll i T-röd i den lilla runda plåtburken som hör till röken. Tänd på. Ställ röklådan mitt ovanpå elden. Vänta. Efter en minut börjar det ryka.

Sedan väntade vi. Spanade lyckligt på den väldigt lilla röksignalen som spred sig. Det ryker alltså mycket mindre än vid vanlig grillning. Förmodligen också mindre än om två-tre personer samtidigt röker cigaretter. Det går alltså att använda en abu-rök på balkongen utan att grannarna torde klaga. Efter ca 15 minuter slocknade elden. Vi hade fyllt bränsleburken till drygt hälften. Enligt instruktionshäftet skulle fisken vara klar då. Så vi öppnade röklådan. Och där låg de! De vackraste bitar rökt lax vi skådat. De delade sig i stiliga flagor och färgen var djupt rödrosa. Tillagningen något av det enklaste man kan tänka sig.

Skillnaden i saltning gav också skillnad i smak. Den torrsaltade var hårdare rökt och hade lite fastare konsistens. Den våtsaltade var mildare, mesigare om man gillar det riktigt rökta men likafullt delikat. När vi satt där och suckade började vi diskutera nya mer avancerade recept. Terökning? Hur gör man för att flisa upp en enbärsbuske? Rökta korvar, rökta fläsksvålar. Allt går att röka. Efter laxfesten bjöd jag på älsklings-Mannes gräddfilspannacotta, gjord på någon sannolikt sjukt exklusiv vaniljstång jag fick helt gratis i present på Xoko när ägaren/bagaren kände igen Lisa. Det har sina fördelar att känna matskribenter. Liksom att känna ägare av röklådor. Om någon dragit upp en sällsamt fin öring och vill testa abu-röken är det bara att höra av sig.

Bonusrecept: gräddfilspannacotta. Jag modifierade M:s för att jag inte hade plats för gräddslattar i kylen.

För 4 (eller, hrm, 3)
2 dl vispgrädde
3 dl gräddfil
2 gelatinblad
5 msk socker
1 vaniljstång

Lägg gelatinbladen i kallt vatten. Häll grädden i en kastrull ihop med sockret. Dela vaniljstången och gröp ur fröna, ha ner alltihop i grädden. Koka upp. Dra åt sidan. Ta ur stången. Vispa ut fröna ordentligt, de har förmodligen kloggat ihop sig. Krama ur vattnet ur de nu mjuka geletinbladen, vispa ner i den varma grädden. Rör ner gräddfilen. Häll upp i portionsglas och ställ i kylen i ett par timmar eller mer.