Till skillnad från de flesta fotbolls- och/eller skvallerengagerade har jag aldrig varit vare sig särskilt mycket för, eller särskilt mycket mot David Beckham. Jag gillade att han stannade hemma med Brooklyn när den lille blev plötsligt sjuk och Victoria var i London, trots att Fergie hatade honom, och så småningom sålde honom för det. Han har och har alltid haft ett av världens bästa tillslag på stillaliggande boll. Men han är ingen riktigt stor fotbollsspelare för det. Hans pretty boy-grej är inte för mig. Och han klär sig förfärligt.
Om den här bilden är på riktigt är jag dock beredd att sälla mig till Beckham-lägret. Ta nu inte det alltför bokstavligt. Jag är trots allt höggravid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag är så ledsen för att förstöra din sinnesfrid. Själv tyckte jag att bilden var stilig.
Menar du hot på svenska eller på engelska förresten? Jag syftade mest på att mitt intresse för att lägra välutrustade fotbollsspelare är särskilt teoretiskt just nu.
Isobel, jag tog bort min kommentar för där fanns en släng som skulle ha behövt en utförligare förklaring, insåg jag - för er läsare som missade den kan jag säga att jag skrev att jag klickade på länken på en offentlig plats och browsern tiltade precis när jag scrollat ner till Beckhams schlong.
Jo, jag menade hot som i "het".
Äsch den där ballen är ju fotoshoppad, syns lång väg!
Isobel,
Beckham är en av världens absolut bästa passningsspelare. Trots bristfälliga kunskaper i dribbelkonst, så är han d-e-f-i-n-i-t-i-v-t en riktigt stor fotbollsspelare.
Det är roligt när rabiatfeministerna blir fnittriga över att se en balle (ursäkta uttrycket). Reptilhjärnan tar över ba!
På vilket sätt skulle det, ens teoretiskt, finnas en konflikt mellan att vara "rabiatfeminist" (vad som nu menas med det, men jag antar att Pontus i det här läget syftar på mig) och att gilla manliga könsorgan?
Teoretiskt finns det nog ingen. Men du kan ju själv föreställa dig motsatsen där en manlig ledarskribent (PM kanske) visar upp en nakenbild i sin blogg på någon offentlig person med den underförstådda meningen "schyssta pattar!". Eller "jag skall omvärder henne pga av hennes snygga bröst".
Men skillnaden är att han, tillskillnad från kvinnorna, inte är en individ. Utan en atom i ett patriarkat. Då blir det smaklöst. Som när en tysk general drar ett judeskämt.
(Och FYI, jag blir inte upprörd över att du sitter och slickar dig om munnen och fnittrar över en naken David Beckham (märk retoriken). Men den "objektifiering" som du själv gör dig skyldig till, hade du själv aldrig låtit någon av dina manliga kolleger komma undan med. Vissa kallar det dubbelmoral.)
Hehe! Intressant iakttagelse.
Nu kan man inte bortse från mäns och kvinnors generella makt över sig själva och sin sexualitet när man diskuterar objektifiering. Det ingår i den patiakala kvinnorollen att finnas till för män, att vara passiva objekt för mäns sexualitet, för mäns blick. Objektifiering av kvinnor är därmed mycket mer tvingande än objektifiering av män, eftersom den senare bryter mot normerna och blir något som mannen kan förhålla sig fritt till.
Det är som den där diskussionen om Fredrik Ljungbergs kalsongbilder kontra någon tjejfotbollspelares Slitz-utvik härom året. Man kan inte med någon form av intellektuell heder säga att det är samma sak, att de har samma maktposition att utgå från, att själva handlingen att ta av sig kläderna betyder samma sak i båda fallen.
Detta sagt så när jag heller inget direkt och omedelbart motstånd mot objektifiering, oavsett kön. Det jag är upprörd över är att män och kvinnor har olika maktpositioner att utgå från och olika normer att leva upp till. Objektifiering i sig ser jag som en del av den mänskliga sexualiteten och jag kommer personligen sannolikt att fortsätta objektifiera manskön så länge jag upplever mig själv som heterosexuell.
Precis så. Men det är ju detta som är vansinnet. Jag får inte vara en individ, jag har inte rätten att vara pontus, min status som människa är reducerad till en atom i ett "patriarkat", en "struktur" eller en "hegemoni" (postmodernismens ordrikedom är beundransvärd; management by förvirring). Detta har jag ingen rätt att varket orda om eller förändra. Som atom har jag ingen möjlighet att påverka denna grupp som jag är intvingad i av politiskt korrekta vänsterjeppar.
Var är individens integritet och unikhet? Var är individualismen? Det är här jag inte förstår dig. Kan du inte lyfta dig över denna retorik? Det är en totalitär och sjuk världsbild. Utan att ha lyft ett finger, eller krökt ett hår, tillhör jag (tydligen) en förtryckargrupp där min rörelsefrihet är starkt begränsad av mitt medlemskap (som jag aldrig bett om).
Jag är den tyske generalen, utan att vara vare sig tysk eller general. Sådan är den, sexismen.
Skicka en kommentar