tisdag, april 10, 2007
Mellanskiktets ångest
Rent lingvistiskt var det hemskt roligt när socialdemokraterna i sin valanalys talade om bekymret att nå ut till "mellanskiktet". Det är länge sedan s svängde sig med den sortens klassiskt marxistiska begrepp. Det är däremot rätt vanligt på Aftonbladets kultursida. I går var där exempelvis en intressant artikel om hur konsumtionskritiken just nu mest handlar om det bildade mellanskiktets ångest för deklassering.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Förflackning istheshit.
Har du sett originalversionen av Dawn of the Dead (från 1978)? Alla Romeros zombiefilmer är svavelosande predikningar, och temat i Dawn är konsumtionskultur.
Jag tycker artikeln var bra och vad exakt är så lustigt med att SAP skrev om mellanskiktet i valanalysen?
Man kunde ha önskat att hon preciserat litet vilken del av medleklassen det är som flyter uppåt/neråt - det är knappast lärare, underingenjörer och bibliotekarier i Södertälje, Åmål och Skellefteå som köper Gucciväskor och bygger om köket för 200 laxar...Samtidigt som den övre medelklassen har blivit het i media (och allt mera välbeställd) så har den stora lägre medelklassen sjunkit, trampat vatten och fått svårare med ekonomin - något som man var inne på redan i klassiska "Globaliseringsfällan". Men det hade förstås blivit ett ännu mer marxistiskt persepktiv...
Nog var det bättre förr med indier och kineser som svalt och svenska knegare som köpte Volvo740. Frågan är hur vi ska ta oss ur denna rävsax till globaliseringsfälla. Även om man bor i Åmål så kanske man vill ha SUV och nytt kök. Skål!
Det har skrivits mer om klass på senaste. å ena hållet verkar man para begreppet allt mer med identitet, stil etc. å andra psykologiserar man och betonatr självförtroende och upplevelser. Man kan befara att klassantantagonismen då går förlorad.
För att svara katrine skulle jag gissa att att tala i mer direkta termer anses lite genant och pasé bland samma liberaler som nu är i färd med att skriva sig ett eget klassbegrepp.
Man kan tolka det som att vi nu får ett klassbegrepp som helst inte skall påtalas som sådant.
Att inte kulturalisera klass, och göra det till ett till minoritets perspektiv, blir otilåtet, fult.
jag vill nog blogg värden om hon själv ser nått liknande (fara?) i anndras eller eget skrvande?
apropå marx
"mellanskiktets ångest för deklassering."
småborgerligt hette det väl
Jag måste erkänna att jag faktiskt inte riktigt begriper vad den siste kommentatorn menar. Men det är sent, det kan absolut handla om att jag är lite trött men det känns som att det saknas ord i resonemangen. Det blir som rebusar.
Är det förresten verkligen du, K? Jag menade bara att socialdemokratin inte på väldigt länge i alla fall utåt använt sig av den sortens begrepp, och teoretisk marxistisk terminologi är kanske inte heller det man förväntar sig av ett parti under Mona Sahlin.
Magnus säger "det är knappast lärare, underingenjörer och bibliotekarier i Södertälje, Åmål och Skellefteå som köper Gucciväskor och bygger om köket för 200 laxar"
Men det är ju det det är. Med lånade pengar.
Alltså, "mellanskikt" är ju inte ett "klassiskt marxistiskt" begrepp.
Om nu sossarna hellre säger "mellanskikt" (istället för "medelklass"?) så är det nog snarare just för att undvika att låta som marxister – trots att inte heller "medelklass" är ett "klassiskt marxistiskt" begrepp.
Men det finns tydligen hos vissa en tendens att reflexmässigt stämpla allt tal om klasser, ja tillochmed om sociala skikt, som "teoretisk marxistisk terminologi".
Klassindelningar har aldrig varit något specifikt för enbart marxismen. Så, rimligtvis är en klassanalys bara "klassiskt marxistisk" om den utgår från klassiskt marxistiska antaganden. På vilket sätt menar Isobel att Aftonbladet-artikeln gör det? Vad gör sossarnas tal om "mellanskiktet" till "teoretisk marxistisk terminologi"?
Jamen Isobel menar ju "[r]ent lingvistiskt"!
Rent lingvistiskt är "mellanskiktet" ett klassiskt marxistiskt begrepp. Fattaru?
Isobel är förtjust i stora ord som hon inte riktigt har grepp om. Hon jobbar på Expressen.
fast mellanskiktet är visst ett klassiskt marxistiskt begrepp.
det är liksom inget att orda om elias och p.
alla som läst marx vet att det är så.
och givetvis är det intressant att sossarna benämner en stor (och allt större) medelklass som var upphovet till valförlusten som just "mellanskikt". ett skikt är ju definitionsmässigt något rätt litet och oväsentligt, i marx fall akademiker och några få andra som varken var proletärer eller borgare.
J,
http://www.moderat.se/material/pdffiler/moderat_5401.pdf
Citat ur en skrivelse tillgänglig på moderaternas hemsida:
"Mellanskiktens problem. I huvudsak tjänstemän. En artikelserie i början av 1950 i Svenska Dagbladet framkallade en livlig pressdiskussion om mellanskiktens problem. Man tog upp de s.k. sociala trösklarnas högst oförmånliga inverkan på mellanskiktens levnadsstandard. Högermän betonade att en typisk medelklassfamilj med 12.000 kronors 25 årsinkomst ur standardsynpunkt lika gärna kunde minska denna till 7.500 kronor som öka den till 18.000 kronor."
Nämen? Moderater talar om "mellanskikt" och "medelklass"! Är inte det "rent lingvistiskt" hemskt roligt att ett parti under ledning av Fredrik Reinfelt använder sig av "teoretisk marxistisk terminologi"?
Givetvis har Marx och marxister använt ord som "mellanskikt" (plus ord som "och", "därmed", "upp", "politisk ekonomi" osv). Det gör inte "mellanskikt" till ett "klassiskt marxistiskt begrepp".
Isobel menar att sossarna (och därmed såklart också moderaterna?) rör sig med "marxistiska begrepp" när de talar om sociala "mellanskikt". I så fall kan man ju säga att Isobel svänger sig med teoretisk heiddegersk terminologi när hon i sitt inlägg skriver "ångest". Och rent lingvistiskt är det hemskt roligt.
Jag antar att också Guizot, som redan tjugu år före Det kommunistiska manifestet förklarade att den europeiska civilisationen uppstått ur kampen mellan samhällsklasserna, var klassisk marxist?
Känns som att öfre medelklass ovan har ett par poänger, onekligen anses det väldans genant att tänka sig npån sorts kopplingar mellan klass och ekonomiska spelregler idag. Både Jordahl, Lindblom och Nina Björk, men också dokusåpor som "Paradise Hotel" och "Bonde söker fru" kan ses som nån slags strävan att säga det som inte fick plats i Odd Engströms, Tony Blairs och de nya liberalernas förkunnelse, deras bild av att livsstil är en viktigare faktor än var man befinner sig ekonomiskt (nej, alla kan verkligen inte låna en kvarts miljon på banken för att köpa nystajlade kläder och väskor och åka två veckor till Mauritius; inte ens lån på 50.000 är möjliga för alla)
*tittar mig forskande i spegeln* Blev jag marxist nu?
"Jag antar att också Guizot [...] var klassisk marxist?"
Självklart. Rent lingvistiskt var han ju det. Det är liksom inget att orda om.
"Mellanskiktet, inom samhällsvetenskapen modern benämning på de snabbt växande grupper av akademiker och andra med längre utbildning som arbetar i statlig eller kommunal tjänst. Även konstnärer, författare och journalister räknas dit. det avgörande är att mellanskiktets medlemmar inte är bundna till de stora, traditionella klassintressena utan kan sympatisera både med t. ex. arbetarnas och med borgarklassens sak. Inte sällan anklagas de för ombytlighet i åsikter. På senare tid har man ofta betonat mellanskiktets strävan att skydda de egna intressena." Nationalencyklopediens något klumpigt skrivna artikel under ordet mellanskiktet nämner inte Marx alls, hur kan det komma sig?
J kan kanske upplysa oss fåkunniga exakt var Marx använder detta moderna begrepp, och vad det i så fall heter på tyska?
Jag är alltså allvarlig. Jag vill veta. När började ordet användas i svensk samhällsforskning, och vem introducerade det? Om Marx använder det, så kan ju möjligen epitetet "klassiskt" vara befogat. Om inte, så kan man kanske kalla det "marxistiskt" (jag noterar att förutom moderater så verkar marxister förtjusta i ordet) -- men det gör ju inte att alla som använder det är marxister, lika litet som alla som använder ordet energi är fysiker.
Ett hett tips för att hitta "mellanskiktet" kunde vara Marx snärtiga analys "Louis Napoleons 18:e Brumaire" (om hur den borgerliga republiken oförmodat övergick till Napoleon III:s kejsardöme 1852, utan något större effektivt motstånd från den tidens demokrater). Huga, den är faktiskt mer än tio år äldre än Das Kapital.
http://www.marxists.org/archive/marx/works/1852/18th-brumaire/ch01.htm
Skicka en kommentar