Imorse diskuterade jag vidare med Sisela Lindblom i P1-morgon. Jag återkommer med fler reflektioner kring detta. Nu måste jag lära mig hur min rök fungerar för att kunna röka min egen påsklax.
9 kommentarer:
Anonym
sa...
vadå rök, jag vill veta mera. vi ska oxå ha rökt påsklax hemma o eftersom släkten är fixerad vid rökt fisk kunde det vara en superbra present till ngn av dem...vart köper man det? typ.
Du kan bygga en rök av en billig elplatta, en liten gjutjärnspanna med rökmaterial i (som skall ersättas med jämna mellanrum) och en stadig kartong. Billigare och platsekonomiskt.
Gillade verkligen din krönika i Expressen. Kändes skönt att läsa efter att själv ha alstrat viss inre frustration efter Björk-krönikan och Madestrand-intervjun med Lindblom. Hade också P1 i lurarna på morgonens springrunda, det lät lite knepigare. Det mest irriterande var väl inte Lindbloms skrivande (svårt när man inte läst boken), utan Madestrands intervju, och särskilt det romantiserade svartklädda cafésittande poesiläsande 60-talistidealet. Särskilt för en materialistisk men förhoppningsvis hyfsat tänkande 80-talist utan vidare erfarenhet av champagnebarer.
Det här är ett konstigt gräl. Eller debatt eller whatever.
Är det fint att konsumera? Finare än att läsa? Är konsumtion ett individualistiskt uttryck? Finns det en moralisk aspekt av konsumtion? Vad är i så fall omoralisk konsumtion?
Pratar ni om samma sak? Vad lägger ni egentligen i ordet konsumtion? Behov och förkovring? Shop til you drop? Exkluderande, statusskapande handling? Ångestdämpning? Nationalekonomisk nyckelhandling? Vad?
Definierar vi oss främst av allt som konsumenter när rätten till snobberibefriad konsumtion genererar fler poster än försöken till inskränkning av aborträtten?
Är det okej att konsumera mer än planeten kan förse oss med på lång sikt?
Jag själv är en sucker för konsumtion. Men det är inte helt utan det obehag som insikten om en skadlig last för med sig.
Hade tänkt skriva nåt, men banal.blogg säger 1000% sanningen. Oavsett hur jobbig den här Sisela än må vara så är det ju nåt konstigt om man ska hylla konsumtion som sådant, oavsett konsekvenser. Jag tror att man i en framtid kommer att hånskratta åt den här eran lika skoningslöst som man idag hånar 68-tiden.
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
9 kommentarer:
vadå rök, jag vill veta mera. vi ska oxå ha rökt påsklax hemma o eftersom släkten är fixerad vid rökt fisk kunde det vara en superbra present till ngn av dem...vart köper man det? typ.
Du kan bygga en rök av en billig elplatta, en liten gjutjärnspanna med rökmaterial i (som skall ersättas med jämna mellanrum) och en stadig kartong. Billigare och platsekonomiskt.
http://images.foodnetwork.com/webfood/images/tv/goodeats/box_smoker.gif
Du skriver ofta bra och intressant men du klarade dig verkligen inget vidare i diskussionen i P1.
Isobel: TT Spektra har en intervju med Sisela Lindblom där du nämns.
Så måste du röka abborre sen i sommar. Färskrökt frukostabborre kan vara världens bästa uppfinning.
Gillade verkligen din krönika i Expressen. Kändes skönt att läsa efter att själv ha alstrat viss inre frustration efter Björk-krönikan och Madestrand-intervjun med Lindblom. Hade också P1 i lurarna på morgonens springrunda, det lät lite knepigare. Det mest irriterande var väl inte Lindbloms skrivande (svårt när man inte läst boken), utan Madestrands intervju, och särskilt det romantiserade svartklädda cafésittande poesiläsande 60-talistidealet. Särskilt för en materialistisk men förhoppningsvis hyfsat tänkande 80-talist utan vidare erfarenhet av champagnebarer.
mvh Rasmus
Heja Isobel. Och heja Djurgår'n!
Det här är ett konstigt gräl. Eller debatt eller whatever.
Är det fint att konsumera? Finare än att läsa? Är konsumtion ett individualistiskt uttryck? Finns det en moralisk aspekt av konsumtion? Vad är i så fall omoralisk konsumtion?
Pratar ni om samma sak? Vad lägger ni egentligen i ordet konsumtion? Behov och förkovring? Shop til you drop? Exkluderande, statusskapande handling? Ångestdämpning? Nationalekonomisk nyckelhandling? Vad?
Definierar vi oss främst av allt som konsumenter när rätten till snobberibefriad konsumtion genererar fler poster än försöken till inskränkning av aborträtten?
Är det okej att konsumera mer än planeten kan förse oss med på lång sikt?
Jag själv är en sucker för konsumtion. Men det är inte helt utan det obehag som insikten om en skadlig last för med sig.
Hade tänkt skriva nåt, men banal.blogg säger 1000% sanningen. Oavsett hur jobbig den här Sisela än må vara så är det ju nåt konstigt om man ska hylla konsumtion som sådant, oavsett konsekvenser. Jag tror att man i en framtid kommer att hånskratta åt den här eran lika skoningslöst som man idag hånar 68-tiden.
Skicka en kommentar