Det finns en poäng, men det är inget fel i att inte bygga nya, fula kök (som inte används till matlagning) bara för att medieeliten inte heller gör det.
Åttiotalet var konsumtion, jag minns det också väl. Om det inte var nytt så var det inte bra. Jag minns en klasskompis mamma com alltid hade nya grejer, oftast billigt skräp, det hade inte min. Nu har jag blivit så gammal att jag tyckr att det var bra av henne, att inte bara köpa.
Något verkar fel dock i hennes minnesbild, för på Roxy Musics tdi (det var väl sent 70-tal) var frågan inte om man skulle raka sig eller ej under armarna. Det var oreflekterat självklart att man inte gjorde det, man kom inte ens på tanken. Det var alltså inget man debatterade. Hår under armarna för en kvinna i Sverige var inte konstigare då än att ha öron eller armbågar.
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
4 kommentarer:
Tack för länken dit. Särskilt sista meningen är träffande. Den om översitteri.
hmmm.
Det finns en poäng, men det är inget fel i att inte bygga nya, fula kök (som inte används till matlagning) bara för att medieeliten inte heller gör det.
Åttiotalet var konsumtion, jag minns det också väl. Om det inte var nytt så var det inte bra. Jag minns en klasskompis mamma com alltid hade nya grejer, oftast billigt skräp, det hade inte min. Nu har jag blivit så gammal att jag tyckr att det var bra av henne, att inte bara köpa.
Något verkar fel dock i hennes minnesbild, för på Roxy Musics tdi (det var väl sent 70-tal) var frågan inte om man skulle raka sig eller ej under armarna. Det var oreflekterat självklart att man inte gjorde det, man kom inte ens på tanken. Det var alltså inget man debatterade. Hår under armarna för en kvinna i Sverige var inte konstigare då än att ha öron eller armbågar.
Skicka en kommentar