Jag är egentligen så trött på den här konsumtionsdebatten att jag vill kräkas, men Göran Greiders dikt om sitt hat mot kläder är ett undantag.
(Jo, jag tycker också att de könsaspekter som Linna och Belinda lyfter fram är väsentliga och Karin Eder- Ekmans artikel i DN var en välbehövlig utvidgning av själva diskussionen, men själv orkar jag inte riktigt. Men läsa Greider, det orkar man alltid.)
Uppdatering: Det här är förresten också en poäng, som Per Wirtén gör. Att det mest upprörande inte är höga priser utan chockerande låga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Nån feminism som okomplicerat vänder sig tilol alla kvinnor och som täcker in både Simone de Beauvoir, Christina Aguilera, Judith Butler, kamp för tjejtaxi och Ebba von Sydow finns givetvis inte, och inte heller görs tidningar för alla läsare längre. På det sättwt känns Belindas text rätt poänglös: det håller inte att säga att "feminister hatar det andra könet" (hon menar att ett visst slags bildade feminister hatar slampiga och utlevande tjejer, right?) eller när hon låtsas at hennes ammam måste kunna relatera tydligt till alla diskussiooner där hon, hennes dotter, är med. Dags för ett uttåg från myten om den feministiska fritidsgården, där alla alltid är med i snacket.
Visst, men det jag syftade på var det som både Linna och Belinda påpekar, nämligen att det alltid är kvinnors konsumtion som pekas ut som det allra värsta.
Mäns konsumtion diskuteras nog också men kanske mea sällan i termer av privatkonsumtion - men visst hänger det ofta över debatter om miljardrullningen till vapensystem, Hallandsåstunnlar och bilism att det ses som maskulint spenderande. Och precis som med moderiktiga väskor och scarves så är ju vapensystem och dataspel sådant som ständigt måste uppdateras. Det hade varit välkommet om man tidigare orkat ta med de där frågorna om kvinnligt begär som Karin är inne på - är det egentligen något som bara finns där inne i begärsnerven, eller frammatchat så att det ständigt ska vara ouppfyllt eller på väg att ersättas av något annat och bättre (en person man älskar, eller är nära vän med, ser man ju inte nåt behov att ersätta med en ny och reloadad utgåva, eller är jag bara proggmossigt romantisk nu?)
Jag tycker bilmetaforen var helt i linje med vad jag stör mig på. Visst, jag har lite svårt att se nödvändigheten (nöjet) i att köpa en väska för 40 000 kr eller mer men i ärlighetens namn har jag minst lika svårt att se nödvändigheten i en ny Hummer/BMW/annan special cool bil med nittontusen gadget och självlysande kopphållare. Det är bara det att dom flesta skulle säga "du kan ju alltid använda bilen" men det kan jag väl nästan mer med väskan om man verkligen är intresserad av en sådan diskussion.
Jag tycker fortfarande att man måste fundera vad det är som gör att det nuförtiden är så mycket om hur mycket pengar har du lagt på rätt väska/bil/hus/inredning snarare än Vad har du upplevt/åkt/tänkt etc. Kanske är [den dyra/onödiga]konsumtionen bara tecken på att fler personer kan köpa dyra saker samt att vi har mindre tid och möjlighet att verkligen göra något med varandra så saken blir viktig för att man ersätter en tomhet? Eller så är det bara kvasi?! Jag vill iaf hellre lägga pengarna på en god lyxmiddag med mina vänner än en väska som jag kan använda ack så många gånger - gör det mig bättre?
Oavsett var ni står i sakfrågan - visst håller ni väl med om att DN:s ledare var det hittills poänglösaste inlägget i debatten, en typiskt DN-ledare präglad av förnumstighet och tomgång.
Wrong time och wrong place, men nu när jag hittade hit måste jag bara berömma Din ledare i Expressen för 1-2 veckor sedan. Om kvinno- och mansrollerna. Så otroligt klockren, jag funderar skarpt på att använda den som godnattsaga för mina döttrar! Och även låsa in maken för att inte släppa ut honom förrän han kan den utantill!
Det intressanta är att det faktiskt blev debatt. På det gamla goda 70-talet var DN:s kultursida den stora rikslikaren och alla rätade automatiskt in sig i ledet.
Per Wirténs inlägg var det tveklöst bästa jag läst i denna förvånande oskarpa debatt bland i övrigt så skickliga skribenter/tyckare.
/Alessi
http://structuresoundandsense.blogspot.com/
Siselas eget färska inlägg var inte heller illa, och lyckas bra med att knacka hem poängen att det inte handlar om ett försvar för just hennes egna smak- och konsumtionsvanor
http://tinyurl.com/ynrajs
- men man kan notera att åtmistone på webben hat hennes romantitel stavats om till "De smaklösa". Freudiansk felstavning?
..."hat"?
Freudiansk felstavning? :)
Efter USA-hatarna anfaller nu väskhatarna i media... Nej, det där var nog snarare ett felklick (kolla på tngentbordet).
Wirtén har en poäng men, som jag precis kommenterat där, är det precis LIKA extrem-lågavlönade fattiga som tillverkar de svindyra märkesprylarna.
Så rent etiskt är märkeskonsumenterna än mer dubbelmoralistiska än alla vi andra som inte har råd utan handlar billigt skit.
Skicka en kommentar