lördag, april 07, 2007

Intervju

Den där intervjun gick alltså i dag i stället. Jag är lite missnöjd med bilden och helt skräckslagen inför omfånget.

17 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Olivia sa...

Grattis!

Emma sa...

GRATTIS igen! Vad fantastiskt! Håller alla tummar och tår för att allt ska gå bra för er!

Gunilla Kinn sa...

Oj, grattis, till både bok och graviditet! Jag fattade vad Avslöjandet var först när du skrev om alkoholfria drinkar i föregående inlägg. Och vad skönt att höra att det bara var ditt roman-alter ego som levat ut så där riktigt destruktivt.

Johan Ahlin sa...

Gulp, jag blev tvungen att krypa ner hos mina barn en extra stund efter att ha läst intervjun du länkade till, visste inte... Påskkramar och lycka till m bok o allt det andra!

Undrande sa...

Varför väljer du att kalla det "döda" ett barn (det som väl kallas abort i vanliga fall)? Har lite svårt att förstå hur man å ena sidan kan kalla det så och å andra sidan vara abortförespråkare..? Döda låter snarare som nåt de som tycker att abort är mord skulle säga. Nåt ur en text på Ja till livets hemsida.

Önskar dig för övrigt lycka till!

Jessika sa...

Förstår att det är som att hålla andan tills den här lilla har kommit till världen nu när man så till det yttersta vet att man inte kan ta någonting för givet. Håller tummarna för er.

När jag fick veta att jag förmodligen inte kan få barn om man inte ska blanda in IVF så såg jag gravida och mammor med barnvagnar överallt. Tror att det hör till själva processen. Så sa det åtminstone. men sen är känslor och förnuft sällan i equilibrium.

Allt gott!

gisela sa...

grattis! hoppas allt går väl för er.

Lisa N sa...

Jag tycker det är modigt att du använder ordet 'döda'. Vet inte om jag skulle vågat själv. För ett tag sen skrev jag en text i AB om att vara 'fel' sorts gravid (även om fokus låg på det ibland lite märkliga innehållet på en del internetsidor). Jag valde att fortsätta min oplanerade graviditet (är nu snart i 6:e månaden), och även om våra situationer såklart varit väldigt olika så vet jag ändå något om att konfronteras med tankar på abort. Är stark förespråkare för aborträtten, men vet också vilken ångest möjligheten att välja kan ge. Det ena behöver inte utesluta det andra; att vara för abort är inte att säga att det är en lätt utväg.

(Länk till min AB-text: http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,998153,00.html)

Lisa N sa...

Eh, det där med länk gick väl sådär. Testar att klippa isär den...
http://www.aftonbladet.se/
vss/kultur/story/
0,2789,998153,00.html

Linn sa...

Läste romanutdraget på Expressen nyss och oj vad jag började gråta av de sista raderna. Jag hoppas precis som din vän att de stora barnen tar hand om Stella åt er. Jisses nu börjar jag tjuta igen. Bebisar ska inte behöva dö. Många kramar och grattis till den nya fina bebisen.

Julia sa...

Du känns som en väldigt modig och stark person. All lycka!
Läste romanutdraget i Bon i vintras och har sett fram emot boken sedan dess. Recar i Ystads Allehanda, och Trelleborgs.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
kerstin sa...

Vad glad jag blir! En liten baby! Uppriktigt, alltså, visst är det mysko att man kan bli så glad för någons skull, när man inte ens känner dem?

Isobel sa...

Varför kallar jag det ett barn? För att hon var ett barn förstås. Om man har hållit ett 19 veckors foster i händerna går det inte att abstrahera till något annat. Jag läste att Linda Skugge tycker att jag överdriver när jag säger att jag dödade henne, men det var ju just vad jag gjorde. Jag skäms inte, jag ångrar det inte, men hon var min dotter, mitt barn, och jag valde att hon skulle dö. Jag tog tabletterna och jag födde henne och höll hennes lilla döda kropp hos mig.

Jag har skrivit om det förut (man kan söka på abort här på bloggen) och jag tror verkligen att vi som försvarar aborträtten måste klara av att se att det handlar om barn. Om prebarn, om absolut mänskligt liv. I de tidiga stadierna av en graviditet är det förstås mer tveksamt, jag ser inte åttacellingar som barn, men det är ju varelser som kan komma att bli barn. Om allt går rätt, om allt står rätt till.

Om vi skulle låtsas som något annat, som om det inte var liv det handlade om, så ger vi också upp i debatten mot dem som inte vill tillåta aborter. Då skulle de ju bara behöva peka på det uppenbara, att vi inte klarar av sanningen, för att underminera våra argument.

Alternativet till generösa abortregler blir alltid att vuxna kvinnor dör eller blir svårt skadade och sterila i illegala aborter, att oönskade oälskade barn föds av kvinnor som inte kan eller vill ta hand om dem. Att barn föds med svåra, plågsamma skador. Det är för mig inget särskilt rimligt alternativ.

motherfakka sa...

fuck, det var länge sen Expressen fick mig att känna något överhuvudtaget. starkt.

Anna sa...

Så underbart! Stort stort grattis!