Jag tycker själv att a-kassan bör vara hög inledningsvis för att därefter trappas ner mot en bortre parentes. Detta för att gynna rörlighet på arbetsmarknaden och undvika att tillfällig arbetslöshet blir ett ekonomiskt dråpslag. Om det är just 80 procent, eller 75 eller 85, får man diskutera.
Jag har dock förstått att just procentsatsen är det viktigaste internt i arbetarrörelsen och begriper därför absolut Mona Sahlins och Wanja Lundby-Wedins utspel. Det är exempelvis talande att de inte säger att de vill avskaffa den bortre parentesen. En sådan har ju reformorienterade sossar argumenterat för i decennier. Att de sedan hävdar att nästa skattesänkning för den borgerliga regeringen är ett avskaffande av värnskatten, trots att finansministern surrat sig vid masten för att kommande skattesänkningar måste riktas mot låginkomsttagare, får nog bara ses som tidig förstamajretorik.
En sak i deras text är dock djupt förvirrande. Just det här stycket ur ingressen citeras också med gillande av bloggare med s-sympatier:
"Den borgerliga regeringens försämring av arbetslöshetskassan drabbar dem med lägst löner hårdast. En anställd som har 25.000 kronor i månadslön förlorar nästan halva sin inkomst vid arbetslöshet."
Det här måste väl vara en felskrivning. Eller tycker Mona & Wanja verkligen att den med 25 000 kronor i månaden tillhör låginkomsttagarna? Eller till och med det ännu tydligare "dem med lägst löner"?
Miljöpartiet gjorde ju det här tricket åt andra hållet häromveckan när de drog gränsen till höginkomsttagare vid 19 000 kronor i månaden i sin uträkning av vilka som tjänade på regeringens politik. Med den gränsen, och inräknat dem som inte jobbar alls, som hemmaboende barn och studenter, blev det förstås ett glasklart utfall. Det är möjligen politiskt smart, men inte särskilt intellektuellt hederligt. Det blir ju lite klurigt i en potentiell regeringsbildning också om (s) tycker att man är låginkomsttagare om man tjänar 6000 kronor mer än där miljöpartiet anser att gränsen till höginkomsttagare går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mona & Wanja skrev också att "Arbetslöshet blir så hotfullt att det hämmar människors kreativitet och vilja att pröva något nytt, och därmed samhällsutvecklingen."
Vilja att pröva något nytt? Du får väl ingen a-kassa om du säger upp dig från jobbet för att du har en "vilja att pröva något nytt" eller känner dig "kreativ"? Inte utan ett par månaders karens i alla fall.
Nej, men med den svenska arbetsrätten ökar du dramatiskt din risk för arbetslöshet när du byter jobb och "prövar något nytt". Nu stämmer det inte heller i praktiken på de flesta avtalsområden utanför journalistiken, men det är så människor upplever att det fungerar, vilket bevisat är hämmande för rörligheten i sig. Om man då lägger till en väldigt låg arbetslöshetsersättning redan från föra dagen av en arbetslöshet riskerar det att ytterligare minska benägenheten att byta jobb.
Själv tycker jag ju t ex av den här anledningen att man bör kombinera en hög a-kasseersättning med en förändrad arbetsrätt.
Skicka en kommentar