Läs Kjell Häglunds vackra blogg om de största av mirakel.
2 kommentarer:
Anonym
sa...
Vågar inte skriva egen blogg om detta, jag vill inte att alla ska veta, men jag drömmer fortfarande mardrömmar om den abort jag gjorde för tretton år sedan. Drömmer att jag skulle ha fått tvillingar och att den ena överlever och anklagar mig, ibland saknar den armar eller ben, men aldrig hjärna, jodå den kan prata, var är mitt syskon säger den, och jag kan inte svara, jag skäms, skammen är outhärdlig, och jag drömmer att jag glömmer ett barn överallt, gärna i ett öppet fönster på toaletten på femte våningen i det miljonprogram jag växte upp, det är kallt, barnet är blått, jag har misslyckats igen, jag vaknar, jag somnar om, barnet pratar, det är vuxet, eller litet men vuxnare än jag, det talar om för mig att det behöver mat, jag hämtar müsli, barnet tittar förebrående, jag behöver närhet säger det, jag vet inte hur man gör säger jag, jag håller det med två svaga händer långt från min egen kropp, jag vaknar, jag somnar om, barnet är en hittekatt som ligger i mitt knä, jag undrar vad katter äter, går till Konsum, går till katthyllan, köper flera flera paket av det finaste, dyraste de har, och när jag kommer tillbaks är katten borta.
Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
2 kommentarer:
Vågar inte skriva egen blogg om detta, jag vill inte att alla ska veta, men jag drömmer fortfarande mardrömmar om den abort jag gjorde för tretton år sedan. Drömmer att jag skulle ha fått tvillingar och att den ena överlever och anklagar mig, ibland saknar den armar eller ben, men aldrig hjärna, jodå den kan prata, var är mitt syskon säger den, och jag kan inte svara, jag skäms, skammen är outhärdlig, och jag drömmer att jag glömmer ett barn överallt, gärna i ett öppet fönster på toaletten på femte våningen i det miljonprogram jag växte upp, det är kallt, barnet är blått, jag har misslyckats igen, jag vaknar, jag somnar om, barnet pratar, det är vuxet, eller litet men vuxnare än jag, det talar om för mig att det behöver mat, jag hämtar müsli, barnet tittar förebrående, jag behöver närhet säger det, jag vet inte hur man gör säger jag, jag håller det med två svaga händer långt från min egen kropp, jag vaknar, jag somnar om, barnet är en hittekatt som ligger i mitt knä, jag undrar vad katter äter, går till Konsum, går till katthyllan, köper flera flera paket av det finaste, dyraste de har, och när jag kommer tillbaks är katten borta.
Det var en väldigt vacker text.
Hade jag en läkare som House skulle jag ha begått mord för länge sen.
Skicka en kommentar