Gårdagskvällen var minst sagt hektisk. Först, som sagt, uppläsning och journalistmingel på Bonniers konsthall. Jag hälsade på Eva Bonnier för första gången. Hon fyllde år. Jag sa "Isobel". Hon sa "Eva". Hon sa: "Jag vet förstås vem du är." Jag fnittrade och förklarade att jag visste vem hon var också. Abbe Bonnier hade en vansinnigt snygg kostym. "vi har väl setts på någon liknande tillställning tidigare?" sa han. Jag nämndes inte påpeka att vi nog framförallt setts på Riche.
Efter läsningen, som jag tror gick bra, och otaliga fotosessioner och miniintervjuer och utbytta artighetsfraser bar det iväg till inspelningen av Det känns som fredag. "Till tv-huset" sa jag. Taxichauffören, en fryntlig ryss, visste inte var det låg. "Oxtorgsgatan" sa jag. Han knappade in det i GPS:en. Uppe vid Karlaplan kom en insikt smygande om att någonting var fel. Jag tittade i pappren. Aha. Programmet spelas över huvud taget inte in på Gärdet. Att nu säga "åk till Debaser" kändes som en utmaning för mycket för den godmodige Sergej. Han skrattade omåttligt när jag i stället dirigerade gata för gata, sväng för sväng.
Väl i studion, på Debasers bakficka, minglade festklädda statister runt, medan den underbara Johanna Koljonen spelade in en trailer i baren. Det är förstås inte bara hennes röst som gör henne fantastisk, men jag har aldrig kunnat motstå finlandssvenska. Den andre programledaren David Bexelius berättade att min artikel om det som kallas kärlek hade fått honom att storstäda hemma. "Det är verkligen så, att min högre smutstolerans gör att min tjej får anpassa sig." Bra, sa jag. Johanna protesterade. Varför ska man säga bra för att en man städar? Det ska man inte. Men om jag får en enda man att se sig själv inne i strukturerna är jag lite nöjd ändå.
Anledningen till att jag var där var ett samtal om det moderna reproduktionsprojektet med Jane Magnusson och Roger Wilson. Det blev rätt pladdrigt. En del bra one-liners, en del pinsamma tystnader, kloka åsikter överlag. Alltihop sänds fredagen den 4 maj.
Trevliga programledare, okej diskussion. Det är väl bra då. Men vad är det mot en perfekt skuggad globlinje? Om det är något på SVT:S nyaste fredagssatsning som måste hyllas så är det nämligen sminket. Jag kan knappt minnas när jag var såhär snygg sist. Med tanke på val-incidenten nedan kanske jag ska vänta tills jag ser programmet innan jag jublar allt för mycket, men samtidigt är det insikten att jag faktiskt var precis såhär foxy i går kväll som gör att jag kan ta min fotografiska whaleishness i hemmatidningen med sådant jämnmod.
Allt som krävs är en proffssminkös och MAC satin Club. Artificiell skönhet är verkligen tillgängligt för alla. Det är så innerligt trösterikt.
ps. Sen åkte jag hem och skrev om Göran Persson. Lämnade text vid 23. Ett rimligt dagsverke.
ps2. Jag inser förstås det provocerande i att publicera en bild på sig själv ihop med ett inlägg där man berömmer sitt eget utseende, men kan ni inte snälla unna en 8-månaderskoloss som undertecknad det nöjet?
25 kommentarer:
Inget är vackrare än en 8-månaderskoloss.
jo, när kolossen väl kommer ut....
Imponerande ändå att den fryntlige chauffören passerade Karlaplan på sin väg mellan Torsgatan och Oxtorgsgatan. Med tanke på att Oxtorgsgatan ligger mittemot Konserthuset, ungefär.
whaleishness?
Tror inte det. Fast det är väl ett rätt vanlig syndrom i slutet av en graviditet. Att man uppfattar sig själv som en val.
Ack, nu påminde du mig igen om att jag verkligen borde åtminstone försökt fjortisragga på dig bokmässan 2005.
När jag kommer hem i morgon har jag förhoppningsvis din roman i brevlådan. Mycket spännande.
Hmm, nu fattar jag inte rikigt... är inte du alltid foxy Isobel? Iaf både på bilden ovan och den som var i Nöjesguiden häromsistens... den bilden fick mig nästan att vilja spara Nöjesguiden, haha!
Du är skitsnygg och det är visst OK att tycka man själv är snygg. Du är ju det. Jag med.
Hörru Isobel,
Nu tycker jag du verkar ha börjat få gröt i huvvet faktiskt. De här självbespeglande betraktelserna gör ingen glad. Och dina kommentarer om Göran Persson. Vad menar du egentligen? Vad vill du förmedla? Och anser du att att den typen av iakttagelser platsar på en kultursida? Var exakt ligger den analytiska nivån?
Nu vet jag att jag kommer att få en utskällning av dig för att jag har oförskämdheten att inte sälla mig till hyllningskören i kommentarsfältet.
Men jag tar den risken.
Jag har lagt märke till att de som tidigare var en gnutta kritiska till dig har utsatts för såna utfall från din sida att de inte vågar komma tillbaka. Så nu ser kommentarstråden ut därefter. Är det verkligen så att du enbart vill ha beröm och smicker?
Kritik och diskussion av ståndpunkter och fakta i bloggposter är en sak. Men jag har alltid förundrat mig över kritik av typen "det var en ointressant text" på privata bloggar.
Isobel får inte betalt för att skriva här. Hon gör det bara för sitt (och uppenbarligen många andras) höga nöjes skull.
Och om du inte gillar det hon skriver, och inte kan förmedla den åsikten på en högre "analytisk nivå" än ovan, kan du bara inte sluta läsa då?
Hej Patrik,
Du illustrerar på ett utmärkt vis vad jag menar.
Allt gott!
Oh my.. Ögonen hos en gravid kvinna är verkligen härlig, bortsett från allt proffssmink.
Jag berömmer gärna min fru när hon städat, är det också fel? Själv vill jag ha massor av cred när "Robomoppen" fått vila och jag städat "toute seule". Du somska ha barn, köp en robomopp som sköter en stor del av dammråttejakten.
Kolla http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=390119
En liten fråga bara, Isobel.
Var inte du på tidningen Stureplans listan över Stureplans hetaste singlar i höstas? Och nu ska du ha barn. Fattar ingenting.
Hur som helst, stort grattis!
Jackie: Men tycker du inte att det finns en paradox i att å ena sidan kräva en hög analytisk nivå på en text på bloggen. Och sen å andra sidan avfärda samma text med argumentet "du måste ha gröt i huvudet".
Kan du inte svara, jag är uppriktigt nyfiken?
Allt gott till dig!
Patrik: Jag skrev alldeles nyss precis varför. Men sedan deletade jag allting eftersom det känns lite märkligt att skriva om Isobel i tredje person på hennes egen blogg. Om hon själv frågat hade det varit en annan sak.
Jag tror i alla fall både du och hon förstår att det där med gröt i huvudet var en formulering som jag tyckte det var kul att använda eftersom vår värd har en tendens att å ena sidan kokettera med sin kvinnlighet, å den andra anklaga den som inte symptatiserar med henne för misogyni.
Trevlig kväll!
Äsch, du är ju jättefin! Och boken är skitbra!
Sassamamma/Marmelad
Jag pratade med en till nyligen gravid väninna när jag blev nyfiken på val-upplevelsen i en graviditet. Jag drar tillbaka min tidigare kommentar därom. Men fin är du, och du liknar inte det du tycker att du liknar. Alla gravida tänker så i slutfasen av graviditeten låter det som. Kan du inte tänka dig, ja, typ en isbjörnsunge ;)
Att folk fortfarande blir så satans provocerade av kvinnor som ser bra ut och är bra på något.
supersnygg. ju! jag vägde nittio pannor på slutet. NITTIO! groteskt. du ser ut att ha en jävlans massa kilo kvar innan du är i närheten av den stabila hyddan. och man fååår slå på sin egen trumma. vem fan ska annars göra det.
Snygg bild!
Adrian: Som en annan journalist påpekade här på bloggen när den där listan var ute: minst en tredjedel av de som stod där var inte singlar och några av dem hade blivit ihop med varann när listan gick i tryck. Stureplan är inte precis en tidning som sysslar med att gräva fakta.
Ojoj, här kan man inte vara borta länge.
Lite blandade svar:
Jag är verkligen inte alltid foxy! Jag väger alltså också kring 90 kilo för ögonblicket (jag har inte lagt på mig särskilt mycket i ansiktet, men f-kupor väger ju lite och min mage är till och med utanför normalskurvan hos barnmorskan! jag undrar verkligen vad det är för en jätte som gömmer sig därinne) och jag känner mig långt oftare som jag ser ut på expressen-bilden än på bilden ovan. Men jag älskar proffssmink. Och för all del bilder som kapas i brösthöjd. Jag tycker heller inte att höggravida kvinnor generellt är supervackra. Vissa ja, förstås, och det är väl klart att det ibland finns ögonblick när man strålar så där metaforiskt, men det finns också ögonblick, och det gissar jag gäller för både mig själv och de flesta andra, när man allvarligt överväger att inte lämna sin lägenhet förrän efter att ungjäveln kommit ut, om det så skulle kräva hemförlossning.
Jag trodde att bloggar handlade om självbespegling. Jag har i alla fall i mer än tre år skrivit huvudsakligen om mig själv, använt mig själv som exempel på politiska teser, skrivit om min relation till alltfrån mat och djurgårdsklacken till integritetsdebatter och hjärtesorg.
Med Göran Persson-betraktelsen ville jag skildra den där glipan i honom, de två Göran och hur han kan glida in i den ena och ut ur den andra nära nog mitt i en mening. Eftersom kameror och offentlighet hela tiden verkar leda till "Göran Persson" tyckte jag att det var intressant att berätta om den andre. Jag är själv nöjd med texten och tycker absolut att den platsar på en kultursida.
Och angående tidningen Stureplan antydde jag väl redan i höstas att deras research inte var särskilt ingående. Jag var ju på smällen redan då, vilket tyvärr hindrade mig från att bli apfull på rosa gratischampagne.
Däremot är det hemskt kärnfamiljsnormativt att utgå från att jag inte skulle kunna vara både gravid och singel. Det är det väl massor av kvinnor som är.
jättefin bild, snygging!
90kg eller inte, du såg lika fantastisk ut i gårdagens Metro. (Komplett med civilstatus: make, och allt)
rawr, läckert
Du är fantastiskt snygg, tänk om man (läs jag) hade sett ut så vid åttamånadersgraviditet. herregud.
Skicka en kommentar