Xiomara sågar lite av varje, Ingrid Elam, folkpartiet, nån okänd ekonomiprofessor, på ett helt annat sätt än med det vi kan kalla Nisse Schwartz-tekniken. Inte till synes lättjefulla, avmätta avrättningar, nej tvärtom med så mycket synbar personlig vrede att man ryggar lite tillbaka. Bara för att fortsätta läsa med det textuella snålvattnet forsande.
(Jag säger absolut inte att Nisse, för att ta honom som exempel, inte känner för sina texter. Det är olika stilar bara. Inte nödvändigtvis olika bra. Men den kallsinniga stilen gör skribenten mindre sårbar och är därför vanligare. Därför är Xiomara ännu mer läsvärd.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bara ett fel, hon sågar någon som heter Collin (ursäkta mitt gammaldags sätt att använga gemener och versaler, inte så nyskapande som Xiomara) ingen jävel har hört talas om någon Collin, ingen VILL höta talas om någon Collin. Varför såga en "icke person"? Jag kan såga en kinesisk bonde i byn Turfan som skriver dikter framför kvällsbrasan, som han sedan läser upp för bybefolkningen, men vad är vitsen med det? När hon sågar förslaget om en "Kanon" så får man känslan av en kvinna som försöker svära som en karl, observera mitt eget otvungna och helt naturliga sätt att svära;-)
Xiomara är bäst. Hon är helt otrolig.
Ni är ganska unga va? Ni som häckar på denna blogg och kommenterar.
N¨ågon annan som tycker att xiomara luktar väldigt mycket poor-little-rich-girl-med-medelklass-komplex?
Jag vill höra talas om Collin. Vitsen är att det är underhållande. Och inläggen om kanon och Materazzi-Zidane var ju snudd på genialiska.
Skicka en kommentar