tisdag, augusti 15, 2006

Hejdå så länge

Jag inser förstås att självömkan som den nedan inbjuder hela det hat som i vanliga fall sipprar in här i enstaka kommentarer. Och visst. Det kommert säkert vällande i ny och oanad styrka.

Jag gillade verkligen bloggen. Aldrig tidigare har jag upplevt sådan tröst, sådan omtanke, sådan kärlek från främmande människor. Andra bloggare talade om det där hatet, de där giftpilarna från anonyma som uppenbarligen bar på så mycket ångest att lite av den tvunget måste skumma över.

Jag kände bara värme och kärlek. Länge.

Bloggen blev en skyddad plats, en hemlig trädgård där jag i fred kunde leka med texten och för all del med mig själv. En persona skapades, inte medvetet, men genom till dags dato en sisådär 700 texter, där jag, trots glipor mellan det jag väljer att visa upp, blev en helare och mer fullständig person än någonstans annars i offentligheten. Och som jag levde på den lilla krets som hittade hit. Jag läste era kommentarer, en hel del av er träffade jag till och med i verkligheten. Vissa blev verkligt nära vänner.

Men allting bra måste ju sluta. Det sägs så i alla fall. Jag vet inte riktigt när det hände. När jag snarare började frukta att läsa vad folk skrev för att jag visste att där skulle finnas elakheter som bara skulle förgifta och förstöra min sinnesfrid. Och jag är egentligen alldeles för känslig för att lämna ut mig själv till den här sortens beskådan. För mig är jag aldrig bättre än min senaste text och de enda gångerna jag egentligen kan acceptera mig själv är när den senaste texten var ett mästerverk. Det händer inte lika ofta som jag skulle vilja.

Jag skulle så gärna vilja vara hårdhudad. Jag skulle vilja kunna ta kritik (och jag har blivit lite bättre på det för all del), jag skulle vilja kunna leva i offentligheten utan den debila önskan att alla jag stöter på, alla som stöter på mig, ska älska mig. För de gör ju inte det.

Men just nu är bloggen för mycket. Ni kommer för nära, ni tror att ni känner mig, ni tror att ni har rätt att bedöma mig och uppenbarligen tror jag det också. Och det tar för mycket energi. När man skriver texter här vid sidan av minst ett heltidsjobb blir det bara en börda att hantera era förväntningar, och mina, i ytterligare ett forum.

Jag kommer fortsätta lägga ut länkar till egna och andras artiklar. I övrigt får jag se när det känns roligt igen. Kanske räcker det med lite semester.

51 kommentarer:

Lidbom sa...

Du kommer saknas, Isobel!

Alexandra sa...

Isobel,
nu låter jag kanske sentimental och fånig men för mig är du verkligen inte "hjälplöst, hopplöst jävla världen-Gud-och-framförallt-jag-själv-borde-dö-olycklig". Ska jag vara ärlig ser jag dig mest som en förebild, ja precis så är det. Du har genom dina texter, din blogg, gett mig så mycket mer än vad andra journalister, skribenter gjort. Det känns sorgligt att du väljer bort att dela med dig men jag förstår dig. Det gör jag.

Addison. sa...

Jättetråkigt Isobel! Men försök tänk på ordet "persona". Det är ju den man kommenterar, och personan är ju inte en själv. I ditt fall, liksom i alla andra med många läsare som får mycket skit, handlar det mesta om avundsjuka. Varför inte bara stänga av kommentatorsfunktionen?

Jan sa...

Nämenvafan, först Kielos och nu du. Jag hoppas verkligen du kommer på andra tankar.

Elca sa...

Men åh. Alla favoriter bara försvinner, alla de som berört och skrivit saker som fått mig att fundera... Men jag förstår vad du menar, absolut. Jag vet hur det känns att ha en majoritet nöjda studenter som uppskattar föreläsningarna men ändå hänga upp sig på vad de minoriteten säger och ta åt mig varenda ord av det och må dåligt.

Jag hoppas du finner lusten igen.

Emma sa...

Vad tråkigt att höra! Jag är så hopplöst efter, och måste erkänna att jag upptäckte dig först rätt nyligen i och med någon artikel du skrev.

Jag förstår din känsla, när man sticker ut nyllet i någon slags offentlighet blir man överumplad över att det kan finnas så mycket hat och elakheter där ute. Och att folk ORKAR. Men ett litet tips så länge: i början när jag jobbade på tv gick det inte en dag utan att jag fick massor av elaka påhopp i mailboxen eller på olika forum - och jag var inte alls förberedd mentalt på hur det skulle vara. Nyligen när jag gick igenom forum och kollade hur det såg ut, var det inte SÅ farligt som det kändes då, i mitt huvud. Eller i hjärtat.

All lycka, hoppas din lust kommer tillbaka! Jag ger mig i kast med dina gamla texter så länge.

Elin sa...

Jag blir uppriktigt ledsen!

Anonym sa...

tycker att det är jättetråkigt att du ska sluta blogga isobel. jag har blivit en isobel-blogg-junkie, även om jag aldrig lagt in några inlägg.. förstår att förväntningar, och förhoppningar, kan bli en last och det måste ju kännas lustfyllt.
men oavsett endels elaka påhopp så hade du inte haft så många läsare om inte majoriteten läste dig med lust.
tycker att du verkar vara en rar person.

Krohnman sa...

Neeej!

Det finns få läsvärda bloggar i sfären & de blir allt färre. Din är garanterat en av få som givit mig någon form av behållning. Hoppas du kommer tillbaka efter lite rekreation, vännen.

kramish

Moster Mysko sa...

Jag inser nu att min kommentar skulle kunna uppfattas som elak. Det var verkligen inte meningen!

Vad jag försökte säga mellan mina tre rader var snarare att det finns något obehagligt med läsarnas sug efter olycka.

Jag har gråtit med dina olyckliga texter, för att de varit bra och rörande och för att de snuddat vid egna erfarenheter (vi klarade oss dock med blotta förskräckelsen).

Men dina lyckliga texter har inte varit sämre. Jag är glad att du är glad.

kritan sa...

vadå "först Kielos"? JAG startade den här bloggdödsskiten: med mitt bortfall dog internet. true dat!

Lisa sa...

Idag när jag kom till mitt kontor. Matlabbet hade någon sprayat en ful tag över hela fönstret. Det är sorgligt att människor känner sig så maktlösa att de drivs att förstöra och såra för att känna att de spelar en roll.
Låt dem inte sätta agendan!

/M sa...

Det är verkligen jättetråkigt att behöva läsa detta, men det är inte utan att jag förstår vad du menar. Den ytliga anonymiteten hos internet drar fram det allra värsta ur folk, helt utan reflektion över vad man gör. Offentliga personer är mycket större måltavlor för tarvligheter idag än för fem år sen. Men även om jag förstår att du inte vill vara med på det här längre hoppas jag ändå att det är en svacka och att du orkar komma tillbaka snart.

Magnus sa...

Klart man förstår att det inte känns speciellt enkelt att blogga vidare, vecka för vecka, mitt i en valrörelse som, hur det än går, kommer att förändra Sverige, men läsekretsen hoppas att sidan stiger till nytt liv i vinter. Och gärna att en del av gänget "backslickers anonymous" i kommentarfältet startar eget. fast det senare kan du ju knappast tvinga fram. Dösnacket har sin egen logik.

Anyway, om bloggandet har en egen retorik så är det på sådana här sidor den tagit form. Ser fram emot en fortsättning, someday, somewhere.

Ida sa...

Trist, supertrist. Jag tillhör en av de anonyma läsarna som inte skrivit någon kommenatar men som hängivet läst och beundrat dina texter och funderingar (ja, faktiskt även om jag inte alltid håller med). I bloggträsket bland alla som bara tycks säga "se mig, fast jag inte har något att säga", har din blogg varit som en fika med en kompis vars åsikter och funderingar öppnar nya fönster.

j p w sa...

Trist, men alls inte svårt att förstå :-(
Hoppas att det bara blir en tids semester och en återkomst till bloggvärlden sen!
Och sluta lyssna på folk som säger dumma saker; de tillför sällan något av värde i alla fall...

Goesta sa...

Jag tycker det är sjukt trist. Sluta inte. Jag skrev en grej apropå det här. Vet inte om jag är ute och cyklar eller har en poäng.

HÄR KLICKAR MAN

Kram.

Johanna Nylander sa...

Hoppas du kommer tillbaka. Din blogg hör till de där jag först bara läste halvhjärtat när nån länkade, sen la in i rss:en mest för att den var stor, men på sistonde förvandlats till en av mina absoluta favoriter.

Kommer följa allt i expressen så länge (dagens ledare var klockren), men hoppas som sagt att du kommer tillbaka även i bloggosfären!

LipGloss bitch sa...

Jag tänker inte säga att du inte ska ta åt dig, för en del kommentarer sticks, och vissa bränner rejält.
Jag kommer aldrig kunna förstå attityden att man bara ska rycka på axlarna, skaka av sig och skaffa sig en hårdare hud. Jag får ofta höra att jag bara ska bortse från all skit som dimper ner i bloggen och på mail, men varför ska man sträva efter att bli en människa som inte reagerar eller känner efter?
Jag hoppas att lite semester gör dig gott och att du snart får tillbaka suget igen, för du kommer saknas.

Erik Stattin sa...

Ibland kan det vara bra att skriva för en mindre, utvald skara och som den teknokratiska bloggcentrist jag är tipsar jag om Bloggers sedan igår nya funktion där man kan sätta läsrättigheter (under "Permissions" bjuder man in folk med e-postadresser, ser det ut som).

Keep on, keepin' on.

nb sa...

funkar också stänga av kommentarerna tills man orkar m dem igen. lite saknad.

S sa...

Intervjuer med Isobel och Katrine Kieolos:

http://sigge.squarespace.com/

Tinselflickan sa...

Jag är uppriktigt ledsen över att du slutar blogga för din är en av de få jag läser bara för att den är så jäkla bra.

Men jag förstår varför. Och hoppas du kommer tillbaka efter en välbehövlig semester.

Tills dess läser jag dig i tidningen. Med glädje.

Tjallamalla XXX sa...

Du är bäst, och du vet det. Kanske. Åtminstone snart igen.

Mård sa...

Tack Isobel för allt du skrivit här på bloggen. Du är stark, befriande känslig och en stor skribent. Hoppas du vill komma tillbaka, jag kommer att sakna din blogg.

Anonym sa...

Många som beklagar att Isobel och Kielos slutar. Men mig gläder det. Jag har läst era bloggar, tyckt om era bloggar och ibland älskat era bloggar. Problemet är att det tar sån förbannad tid, nu har snart alla man gillade lagt av, så man kan väl återgå till den man gjorde innan bloggandet.

Hur som helst, tack för den tid som har varit och lycka till med vad du än företar dig.

MvH,
en anonym läsare

Anonym sa...

Tråkigt, Isobel... Har aldrig tidigare postat någon kommentar här, men jag har med stort nöje läst det du skriver.

Nu förstör du ju min nätbaserade Bermudatriangel (den jag försvinner i när jag borde jobba): Vassa eggen för media, Gurkbasurken för sprit & sport samt Isobel för texter med substans...

Kom tillbaka.

Anonym sa...

yada yada yada...

D sa...

Bummer... du var bra.

Elin sa...

Jag blir fan arg. Ja, riktigt jävla förbannad blir jag.
Jag skulle som många andra vilja skriva att du inte ska bry dig om elakheterna. Men jag har ingen aning om hur det känns att bli påhoppad var och varannan dag.
Jag vill dela ut en fet käftsmäll till alla nötter som projicerar sina mindrevärdeskomplex på dig.
Och så vill jag bjuda på öl på Fridhem och berätta hur fantastiskt bra du skriver. Alltid!!
Men mest vill jag att du ska fortsätta blogga!
KRAM!

deltidsharmonisk sa...

Lycka till med vad du nu ska göra!

The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman sa...

Jag tycker också att det är jättetråkigt att du skall sluta (eller göra uppehåll), din blogg var en av de allra första jag upptäckte och blev min introduktion till den mer politiska delen av bloggvärlden.

Jag hoppas att du får mer tid och lust till Fountain nu!

oscar sa...

ohh no..!

vem skall nu få min fingertopp att klia.?

isobel, dina ord kliar i min kropp. får mig att le, dansa och knyta näven.

jag kommer sakna dig.

internet kommer sakna dig!

Anna sa...

Tack för dina texter här på bloggen. Jag får fortsätta läsa dig i expressen och varhelst du dyker upp. Du skriver fantastiskt bra och jag kommer sakna denna blogg!

Vigg sa...

jaha... trist... men kanske lusten kommer tillbaka... kan man hoppas... får väl "nöja mig" med ledartexterna så länge...

Höres
Vigg

christina sa...

Tack Isobel.
Du har gett mig samma sinnliga intellektuella upplevelser som jag minns jag hade som liten när jag läste mig igenom skolbiblioteket.
En sorts upptäckande av den litterära slukaråldern man glömt man haft.
Tack för det.
Hälsningar
Christina

terry ericsson sa...

Jag kommer sakna ditt eviga ältande av din abort. :(

karolina lassbo sa...

Syftet med de elaka kommentarerna, de som är som små sårande ord mer än grova förolämpningar, tror jag oftast skrivs med förhoppning att träffa små, små ömma punkter som sårar. Antingen rejält eller lite lite. Jag tror att sporten i det stora hela går ut på att bryta ner skribentens självförtroende steg för steg, och hoppas att skribenten så småningom ska inse vad värdelös hon eller han är och vilken dålig och inkompetent människa det är som faktiskt har författat de där orden. Eller att det helt enkelt var bättre förr, att skribenten har tappat det som en gång gjorde att folk läste hennes texter, att och skribenten bara borde ge upp. Gå och lägga sig. Säga tack och gonatt och sluta ta för sig av människors uppmärksamhet och tid, eftersom det ändå bara är så dåligt, det som skrivs.

De som skriver elaka kommentarer är som små terrorister, de njuter säkert av att hela världen stannar upp på grund av deras dåd. Att de lyckades ha mod och en tillräckligt bra taktik för att släcka några liv blir de bara stola och nöjda över, för det var ju det som var syftet med hela operationen. Meningen var att någon eller några inte längre skulle kunna ta den plats som de från början hade rätt till när de föddes.

Jag trodde faktiskt mer om dig Isobel, jag trodde inte att du var den som i första taget lät dig stickas ner av människor som egentligen inte kan ta ifrån dig rätten att uttrycka dig. Syftet med elakheterna är att såra och förstöra, och terroristerna lyckades uppenbarligen såra dig så mycket att du känner att det inte längre är värt att använda bloggen till något annat än att länka. Att de stickande orden väger tyngre och spelar en större roll än din rättighet att få ta plats i en blogg, det är tragiskt.

Jag tror knappast att du är en sån människa, faktiskt. I så fall underskattar du dig själv. Eller så har du missuppfattat dig själv, för det är inte så som jag har uppfattat dig.

Nu får du ta och vila lite och sen är det bara att fortsätta. Jag tycker att du ska terrorisera terroristerna med det faktum att du fortfarande lever.

marie sa...

hm. ocool att skriva en elak kommentar med en fejk-terry-gubbe. dels gentemot isobel, dels gentemot riktiga terry.

f ö kan jag rekommendera funktionen "comment moderation" ("all comments must be approved by the blog author"). folk kan lämna syrliga kommentarer (om de vill), men bloggaren själv behöver inte godkänna dem, om den inte har lust. en fair deal.

Klas Katt sa...

När man som du skriver en massa kontroversiella saker, så får man räkna med lite vassa kommentarer. Hade du suttit på krogen hade du kanske fått en smäll på käften istället. Var således glad att du kan sitta tryggt i din skrivbordsstol och läsa dina läsares kommentarer!

Magnus sa...

ye olde blog lady: problemet med Comment moderation är nog att då dunstar känslan av att tråden har sin egen dynamik, att den kan bli en egen levande del av snacket. Om inga kommentarer syns förrän sent på kvällen, när bloggaren kommer hem, eller ett par dar senare, så blir det bara dripp. dripp, ett fåtal inlägg som knyter an direkt till bloggposten - eller vill säga "fan vad bra!!" eller "Iso, du fattar ju inte det här för..."

Bloggar där det inte kan föras en riktig diskussion i tråden är faktiskt bloggar där inte speciellt mycket händer; just därför är Roland Poirier Martinsson eller Johan Norberg bara halvbloggare i min bok. Deras röst är den som hörs på sidan, den enda som hörs.

Magnus sa...

Ett undantag som kör med comment moderation och ändå har en högst levande debatt är Lennart Frantzell i Silicon Valley ("Det progressiva USA" usablogg.org, men han är sjukt produktiv, och uppdaterar verkligen kommentarerna några gånger om dagen, går därtill själv in i trådarna och gör snygga svarsinlägg. Den bloggen är en alternativ nyhetsbyrå i sig.

marie sa...

ja, det förstås. det blir mer stiltje och färre kommentarer (även positiva). men samtidigt är det ju tråkigt om folk slutar blogga just pga elaka, anonyma kommentarer. någonstans är det väl ändå lusten att skriva som gör att man börjar blogga, tänker jag, och isf kan ju comment moderation eller alternativet att inte låta mänskor kommentera anonymt öht, vara en idé?

Anja sa...

Synd synd synd.
Likte så godt å lese deg, håper det hjelper med en ferie -

xo

Anonym sa...

Kjell Häglund i går:

http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=62948

Nog har han en poäng alltid.

Mrs Doubtfire sa...

det är klart han har en poäng men isobel har ju rätt att känna som hon känner! och varför ska man ta upp en personlig blogg i dagens media det fattar inte jag.

Olivia sa...

Det fattar jag. Om man använder sin blogg både för att driva opinion i samhällsfrågor och för att bygga upp en offentlig bild av sin person får man nog finna sig i att bli kommenterad i Dagens Media.

Oscar sa...

Frågan är om inte Skugge ber läsarna om hjälp (med olika tipsfrågor och sin webbsupport) för att ge intrycket att hon är en av dem, litet charmigt tafflig och småbarnsmorsa och samtidigt "glamourös journalist". Det lär funka åtminstone för den breda del av Expressens publik som inte själva är aktiva bloggare. Som låtsasargument mot påpekandet att hon inte har några kommentarer och inte är speciellt innovativ som blogger - när tog Linda upp nåt genuint *nytt* senast? - så är det ju sådär, men några lurar det väl.

Anonym sa...

Hittade hit då jag sökte på "elaka kommentarer i bloggar"...blev utsatt själv, vilket resulterade i att jag raderade och avslutade min blog...jag pallade inte huggen jag fick...hann inte blogga så länge, det var ju tydligen "skittråkigt att läsa sån j-a smörja" osv...osv.. Å jag som gillar å skriva. Kände mig personligt träffad. NÅgra fler som blivit utsatta av omogna elaka "människor" på nätet förstår jag nu...ville iaf bara säga HEJ!

Maria sa...

Apropå det som bland annat Karolina Lassbo sa i en kommentar här; personligen tycker jag att det är tråkigt att "svaghet" och skörhet har blivit något tragiskt. Det är naturligt att bli ledsen och sårad när man blir elakt bemött.

Jag förstår dock att Lassbos kommentar är positivt menad.

Emarto sa...

Tack för allt så länge!