Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
Bloggarkiv
-
▼
2006
(503)
-
▼
augusti
(24)
- Jodå, jag har sett det där som Häglund skrivit om ...
- Hemlige Andy
- Läs!
- Tack porren!
- Bloggsemestern avbryts
- Spanarna på avenyn
- Hejdå så länge
- 7 years and counting
- Anna Sjödin har alltså också köpt en herrgård
- Måste läsa!
- Facit till sommartävling och utsedd vinnare!
- Multimedia
- Legalisera
- Inte nog
- Tröst för trötta öron
- Hjälp sökes
- Bisarrt (2), Perversion for profit
- Bisarrt
- De här blommorna fick jag i försenad födelsedagspr...
- Jag vill inte vara med längre
- Ett slags jubileum
- Ingen jävla rock nånstans
- Nya ungar i kvarteret
- Dagens (eller i formell mening söndagens) Jesper
-
▼
augusti
(24)
72 kommentarer:
Stäng av telefonen och öppna inte mailboxen idag.
Bra skrivet, särskilt slutknorren. Starta drevet, nu måste vi exorcista ut Bejerot ur Sveriges folksjäl!
"Bara i Storbritannien dödar alkoholen 22 000 personer per år och tobaken 114 000. Illegala droger dödade 1500 på ett år. Sammanlagt."
Nu tycker jag att du blir lite av drogstatistikens Bo Bylund här. De här siffrorna hade knappast förblivit desamma om antalet användare av de nämnda berusningsmedlen var på samma nivå. Men visst, jag fattar poängen.
Instämmer med föregående talare. Utan att vara moraliserande eller predika för att ett bloss på en tjockis leder till missbruk och förfall måste antalet sjuka/döda ställas i relation antalet brukare.
För övrigt känns det som världens största yesterdays news och ofattbart att en av sveriges mest intressanta ledarsidor väljer att ta in en sådan omtuggad ledare så här en dryg månad före valet. fanns det inga andra upplägg på lut?
M
Så jävla bra! Heja!
Inte alls fel i sak men min personliga erfarenhet säger annorlunda om i alla fall cannabisets vanebildning.
en inverterad droglagstiftning hade varit bra och rolig, eller en sån där från vänster- till högertrafikgrej: "alla på en gång, släpp ciggen och plocka upp crackpipan!"
jag saknar crack, fyfan vad det är gott.
Yeah lady, legalize it!
Go Isobel!!!
Goesta: Av vad jag har kunnat utläsa ur dels rapporten Isobel skriver om, dels en liknande som beställdes av Australiens inrikesdepartement på 90-talet, så vägs inte vanebildning in, bara abstinenssymptom. När det gäller cannabis blir det ju ganska svårt då, eftersom "suget" ofta är så diffust att det inte märks alls. Det bara råkar bli så att man hela tiden har det hemma.
Jag kände väldigt starkt för ett legaliserande av cannabis när jag själv rökte det. Såhär i efterhand känns det skönt att jag slapp exponeras för det hela tiden när jag väl bestämde mig för att sluta. Hade det varit lika tillgängligt som cigg och öl hade det nog varit avsevärt mycket svårare.
Om man skippar mellanstadierättvisan, har vi verkligen behov av ytterligare ett lagligt sätt att göra oss lite dummare, eller kände du bara att du var tvungen att vara konsekvent liberal Isobel?
Jättebra ledare. Tänk att det är så tabubelagt att diskutera den här frågan i Sverige. Jag minns att New Scientist hade ett temanummer om marijuana/hasch för sisådär ett halvt decenium sedan och redan där framgick det med all tydlighet att alkohol är en betydligt farligare drog än maja (sett utifrån ett flertal parametrar såsom beroende, aggressivitet, självmord osv). Med vetenskapen i ryggen känns det därför lite märkligt att läsa invändningar som bolivars ovan. Varför raljera över rättvisa och konsekvens? Varför ska vi förbjudas att bli lite dummare? Utöver ledarens argument för legalisering kan det ju också vara på plats att påminna om att lagar bör vara stringenta och logiska samt att de bör undvika att kriminalisera en stor del av befolkningen under 30 (och därmed urholka deras respekt för rättssamhället).
Klas Bas: Att alkohol är farligt och destruktivt är inget att tvista om. Däremot håller jag med Bolivar om att det vore dumt att legalisera, eftersom jag inte tror att mycket gott kan komma ur det. Jag var väldigt för legalisering för ett antal år sedan men har sett så många gå in i intensivt cannabismissbruk att jag tappat den viljan fullkomligt. Men rent sakligt går det förstås att argumentera för det, jag är bara inte med empiriskt och emotionellt.
håller med vurre... Det är helt omöjligt att jämföra dödligheten på det sätt du lägger fram eftersom det finns en skevhet vad gäller brukandet. Men det förvisso inte att det inte stämmer.
P.
ja. inte fan vet jag. men det lät mer som att du skrev om varför många droger inte är farliga – inte "varför sprit är farligare än många droger". väsensskilt, om du frågar mig.
Hade varit roligare om slutklämmen även varit att alkoholen i sin tur borde förbjudas. För att dra det hela till sin spets.
Bra att du vågar skriva om det. Hoppas att det inte får för jobbiga konsekvenser för dig personligen. Den ideologiska hållningen till rusmedel i det här landet är skrämmande. Sprutinbytesprogrammets problem är bevis nog på att drogpolitiken styrs av mullor.
På tiden! Grymt jobbat, iso!
Goesta: men vi vet ju att legalisering av t ex maja inte leder till ökat drogmissbruk. Det är ju empiriskt belagt. Emotionellt upprörs jag mest av repressiva lagar som vilar på ovetenskaplig grund. De stjälper mer än de hjälper. Jag har vänner som är alkolister, men det påverkar vare sig mitt vindrickande eller hur jag känner för mitt vindrickande.
Du gör det värt att läsa Expressen. Hoppas tidningen inser detta och betalar dig därefter.
Klas Bas: Jag baserade ett arbete på New Scientist-numret du pratar om, samt den australiska rapporten jag nämnde i det förra inlägget. Det är inte det att jag inte vet vad som står där utan bara att rapporterna inte behandlar alla aspekter.
1. Tillvänjning. Cannabis har ett subtilt beroendeframkallande och orsakar ingen fysisk abstinens, vilket gör den abstinens som ändå uppstår väldigt svårmätt.
2. Samhällena där undersökningarna gjorts. DET HÄR ÄR VIKTIGT! Både Australien och Storbritannien är samhällen med mycket mindre generösa sociala skyddsnät. Kostnaderna för varje missbrukare som inte kan försörja sig själv blir alltså lägre än de skulle vara i Sverige. Vidare brottas stora delar av Storbritannien och Australien med arbetslöshetssiffror vi inte är i närheten av än, vilket ytterligare gör missbruket mindre kostsamt eftersom i synnerhet cannabis är en god följeslagare om man inte har så mycket annat för sig.
3.Beskattning. Rent administrativt skulle det också vara väldigt komplicerat att legalisera cannabis, eftersom cannabis i så fall skulle behöva beskattas för att kompensera för förhöjda kostnader i sjuk- och socialvården. Det är lättare sagt än gjort dels eftersom producentländerna oftast har illegaliserat produktionen, dels för att det är väldigt enkelt att odla själv.
Slutligen är min erfarenhet att de allra flesta brukarna är ganska likgiltiga inför huruvida det är lagligt eller inte. Cannabis är billigare än alkohol, lätt att få tag på och chansen att du ska åka fast är minimal, förutsatt att du inte gör något annat dumt medan du är stenad.
Betänk också att man inte behöver legalisera, man kan bara avkriminalisera om man så vill.
1) Att cannabis är olagligt gör att det skapas en klyfta mellan ungdomar och samhället. Ungdomarna kan omöjligt ta ett samhälle på allvar som med spritstank i munnen jagar dem för en drog som ger svagare och mer kärleksfull effekt än den aggressivitetsframkallande supen.
2) Ett annat problem med lagarna kring cannabis är självsynen hos den cannabisrökande tonåringen. Låt oss säga att du är 18 år och röker ibland. Och att du åker fast. Samhällets syn på dig då är att du är brottslig, särskilt om du åker fast. Du stämplas i diverse register, du hamnar kanske i häktet, etc. Låt oss säga att du lyssnar på dem, att du tror på dem, när de säger att du är mindre värd. Du väljer då en annan livsbana kanske än om du hade fått röka ibland utan att känna dig som en outcast.
3) Ett motargument som förekommer mycket är att cannabis är beroendeframkallande. Kan nån berätta varför nåt som är beroendeframkallande per definiton är dåligt? Låt oss säga att det fanns en tablett som gjorde en människa lite lyckligare. Snabbt skulle personen bli beroende, antagligen. Skulle detta vara nåt dåligt?
Av den fullkomliga gallimatias sigge delar med sig av ovan antar jag ändå att "svagare och mer kärleksfull effekt än den aggressivitetsframkallande supen" tar någon sorts romantiserande tonårspris. Det var kul, men jag hoppas ändå att det här är någon ironisk NG-grimas.
Bolivar: lite kort (vill inte framstå som en LUF:are som alltid drar lans för rätten att röka på) undrar jag bara hur du motiverar ett förbud med de tre punkterna.
Visst är cannabis svagt vanebildande. Men vanebildande är ju inte absolut negativt.
Visst kommer sjukvårdskostnaderna att öka marginellt. Men vi diskuterar ju inte de ekonomiska för- och nackdelarna här och har väl redan kommit överens om att missbruket inte ökar vid legalisering. (New Scientist refererade väl f ö till studier med samma utfall där man tagit hänsyn till samhälleliga skillnader?)
Visst kan det bli problem med beskattningen. Men Holland borde väl ha löst den fråga åt oss?
Sen var det ju kul att det tog hela 23 kommentarer innan den här diskussionen spårade ur med vurrens aggressivitet (dricks det så här tidigt på dagen?).
Sigge: Så det är alltså effekten av drogen som bör avgöra huruvida den ska vara olaglig eller ej? "Kärleksfull effekt"... Jag baxnar.
daniel, vad skall annars avgöra legaliteten hos en drog? Prisnivån på gatan? Konkurrensfaktorn i förhållande till alkoholmarknaden? Demografin hos användarna?
Klas Bas: Vad gäller vanebildandet så har jag svårt att se det som svagt. Det är dessutom den mest identitetsskapande drogen jag stött på.
Vanebildandet är dåligt för att bruket orsakar kraftigt försämrat närminne, kryp i benen till följd av sänkta endorfinhalter och en stagnation i den personliga utvecklingen. Det sista är särskilt allvarligt om man är väldigt ung när man börjar röka.
Det var säkert 10 år sedan jag läste New Scientist-artikeln, men såvitt jag minns fokuserade den på de medicinska effekterna.
Holland har egentligen inte löst den frågan, vare sig åt oss eller sig själva. Coffee Shop-branschen är i stort en svart ekonomi som jag inte tror att någon är sugen på att importera hit.
Sammantaget ser jag helt enkelt ingen anledning att legalisera det även om jag inte tror att samhället skulle rasa ihop om det blev lagligt. Vi tittar bara på det från varsitt håll. Du ser ingen anledning till varför det skulle vara olagligt vilket man absolut kan argumentera för. Jag kan bara inte se några samhälleliga vinster alls i en legalisering (än värre en avkriminalisering).
Varför skulle en avkriminalisering vara värre? (jag återkommer med mer egna tankar senare, men har bråttom. och är nyfiken på hur bolivar menar)
Isobel: För en avkriminalisering skulle lämna hanteringen i luften. Det skulle inte vara kriminellt men skulle fortfarande inte finnas några instrument för att reglera bruket och det skulle inte finnas några möjligheter att kompensera för ökade utgifter. Om det inte ska vara brottsligt måste det vara fullt lagligt och reglerat, precis som alkohol och nikotin. Enligt mig of course.
Problemet med förbudet mot cannabis är att det är rätt svårt att ta narkotikainformationen i skolan på allvar när allt från cannabis till rökheroin ska buntas ihop i en klump.
Jag är helt klart för en legalisering och defenitivt en avkriminalisering. Fast jag är ungefär lika angelägen om en legalisering som jag är om att avskaffa monarkin, det är egentligen en icke fråga.
Däremot finns det en jävla massa att säga om narkotikavården och stigmatiserandet av narkomaner. Det känns mera angeläget.
Visst är det (ibland) vanebildande, och (ibland) psykosframkallande. Ett historiskt perspektiv: vi pratar inte längre om glasturk och taskig marockan från fyrtio år sen, utan om mycket högre THC-promillen i rökat nuförtiden. Som i skunk och annat skojigt.
Sen så brukar folk resonera lite konstigt i sådana här frågor, nämligen att vi skulle byta ut spriten mot det mindre skadliga cannabiset, att vi skulle avstå från fredagsfyllan och istället röka på.
Kommer det inte istället bli så att vi både röker och dricker? Är antalet alkoholskadade (skrumplevrar, rattfylleoffer) lägre i Holland?
Och det där med drogers skadlighet, en drog blir väl skadlig när du börjar ägna alltför mycket tid åt att tända på, tända av, återhämta dig och att leta efter och finansiera droger. När ditt sociala och professionella liv blir lidande. Om detta kan ses som definition på skadlighet, så kan väl cannabis ses som en skadlig drog. De flesta klarar av att hantera cannabis men några kommer att röka för mycket för ofta.
Bolivar: Håller i princip med, men en legalisering måste väl också betyda at man startar en kontrollmyndighet, eller ställer upp en standard för god braja hos Livsmedelsverket? Den svarta handeln med cannabis lär ju knappast dö ut för att det blir lagligt att röka på.
Är det bara jag som har den personliga erfarenheten att åtminstone sjuttio procent av alla jag umgåtts med som rökt (med hyfsad regelbundenhet) gått mer och mer in i det och blivit allt mer passiva och fjärmat sig mer från omvärlden och börjat nyttja drogen som en antidepressiv trots att det varit cannabiset som gjort dem depressiva från början? Det kanske är osakligt resonerat men sådan är nästan all min erfarenhet av det.
Jag känner väldigt lite igen mig i nivån på bruk ni tycks tala om. Vem lever så?
Tycker väl att det där stämmer ganska bra på alkohol också, jag menar folk som tar till spånken väldigt ofta blir ganska passiva och sega i längden. Att gå ut och kröka för att man inte vill sitta hemma och ha ångest är väl inte direkt ovanligt heller.
Nu var detta inget försvarstal för att röka braj, jag bara menar att detta är ju ett fenomen som förmodligen stämmer rätt bra in på alla typer av droger. Om det finns droger som får dig att bli lite gladare och mer avslappnad för en stund så är det väl i det närmaste självklart att folk som har något att glömma och fly ifrån kommer att dra sig till det.
Eftersom rökning är betydligt mera tabubelagt i Sverige än i andra länder så försvinner en hel del människor från ekvationen. Även om det inte är speciellt ovanligt så är det inte som i USA i princip vem som helst som röker heller. Människor som förmodligen hade kunnat hålla rökningen på en låg nivå känner kanske inget jättebehov av att jaga cannabis eftersom de ändå inte krökar speciellt ofta och varför då göra sig besväret?
Kan du titta min barndomskompis Tonys föräldrar i ögonen och säga att när han tog LSD-trippen och hoppade ut genom fönstret från sjätte våningen och dog, 14 år gammal, skulle det varit ännu värre om han druckit alkohol?
RS
kulturbloggen.com
Oerhört bra skrivet. Tack.
cv
Bobbys föräldrar drack sprit när de slog ihjäl killen. Vågar du stå vid hans grav och säga att alkohol kan man gott dricka.
isobel,
tycker du inte att det vore ett problem att lägga till en regelbunden gräsrökande kultur till våran redan väl etablerade brännvinskultur med toksupande på helger, som på senare kompletterats av en kontinental vindrickande kultur till vardags?
f.ö kan jag rekommendera zoloft(som är sveriges näst mest sålda läkemedel) mot depression. fina grejer, och knappt några biverkningar!
M
idiot. bobbys föräldrar slog ihjäl pojken av helt andra skäl än att de hade druckit. läs förundersökningen eller håll käft.
ledaren var för övrigt banal och yesterday. och skojandet med siffror, herregud.
Jösses, varför skriver ingen om hur otroligt korkad man blir av att röka på ofta. Kommer själv från en förort där många fastnade i gräsrökandet. Nu när man träffar dem pratar de om saker som hände för tio år sedan som om det hände igår. Inget händer i deras liv, de bara står och stampar.
Nog för att alkoholism innebär stora problem för alkoholisten själv och dess anhöriga, men ofta kan de faktiskt sköta ett jobb och umgänge i decennier, ibland utan att folk ens känner till vilka problem de har, trots att de dricker varje dag. Folk som röker på varje dag blir enligt min erfarenhet helt jävla zonkade ganska snabbt + otroligt paranoida!
Iso, dagens hjälte!
MS
"Då kan man bli hög på bröd!?"
-replik av en elev till läraren Folke Silvén, bioaktuell i dokumentären "Vikarien" sedan Folke hade förklarat att mjöldryga innehåller liknande verksamma substanser som LSD (repliken fälldes för många år sen, och killen som yttrade den verkar inte ha rökt gräs själv. Eller limpa)
Det som bör avgöra om en drog ska vara olaglig eller ej är drogens sociala acceptans under en längre period av tid. Därför är sprit okej, skumma utländska moderniteter är det inte.
I like smoking ice-cream.
"Det spelar ingen roll att det dör fler", visserligen försökte hon släta över uttalandet sen, men det är väl ganska talande för Sveriges narkotikapolitik. Det var någon regeringsrepresentants svar till Isobel när hon påpekade att fler dör i Sverige än i Holland trots att narkotika inte är lika utbrett i Sverige.
Intressant diskussion som jag tyvärr verkar komma in i ganska sent, det mesta verkar redan vara sagt. Själv tillhör jag den kategorin som tidigare varit för en legalisering. Efter att jag på nära håll sett vad alltför regelbundet gräsrökande kan göra med folk har jag dock ändrat åsikt. På något sätt får jag för mig att de som är mest positivt inställda är de som inte behövt se polare bokstavligt talat gå upp i rök av skiten.
Ett allmänt uppsamlingssvar. Jag är för en avkriminalisering av bruket av all narkotika framförallt för att det blir lättare att nå ut med vårdinsatser till missbrukare om man inte samtidigt stämplar dem som kriminella. Kriminaliseringen, och den medföljande idén om målet med det narkotikafria samhället, gör att människor drar sig för att söka vård. Det gör också att vården bedrivs på ett mindre effektivt och inhumant sätt, som t ex att många vårdformer kräver total drogfrihet, om man testar positivt en enda gång åker man ut på gatan.
Oavsett om vi talar om missbrukare eller brukare är det kriminaliserade bruket meningslöst. oavsett om man kan hantera ett användande av droger eller inte blir man hjälpt av att ses som en brottsling. Missbrukare behöver vård, de behöver inte buras in. Det konkreta faktumet att svenska fängelser kryllar av droger och drogförsäljare gör det heller inte till en särskilt lämplig nivå för någon som borde hålla sig ifrån droger.
Detta är den ena delen. Den andra är frågan om vad som bör vara olagligt över huvud taget. Där tycker jag att man måste kunna diskutera om den gränsen inte snarare borde gå mera mellan det som är mer farligt och mindre farligt, än ritas upp efter ideologi och sedvänja.
Självklart leder ett dagligt cannabisbruk till problem. Precis som det är dåligt att dricka sig berusad varje dag. Jag har sett i min egen vänkrets hur människor använder alldeles för mycket och blir passiviserade och i vissa fall även i längden deprimerade av det.
Men jag tror att själva kriminaliseringen kan spela in där också. Att det är olagligt gör att brukare lätt identifierar sig som stående utanför samhället. Särskilt om de skulle bli tagna av polisen (minns för några år sedan när ravekommissionen härjade som värst i stockholm, då tonåriga sällanbrukare hamnade i häkte varje helg). Cannabisbruket blir då lätt också en del i även sällanbrukarens identitet, på ett sätt som det inte blir för den som dricker alkohol ibland. Jag tror att de negativa effekterna som kommer av en sådan outsideridentitet kan vara väl så stora som de negativa effekterna av själva bruket.
Bra jobbat Isobel att du vågar ta upp detta tabu-belagda ämne att diskutera! Keep up the good work
Avkrminalisering av bruk i all ära. Den samhälleliga vinsten i en legalisering kan jag för allt i världen inte se. Jag hade samma inställning som du länge, Isobel, men har ändrat mig ju mer, ju fler, som gått från sällanbruk till missbruk. Och där skiljer det sig, kring mig i alla fall, något enormt mot alkoholen. Betydligt färre tycks kunna hantera bruket bland fulrökare än bland alkoholbrukare. Men jag har ingen vetenskap att backa upp det med så det blir väldigt baserat på (förvisso väldigt omfattande) personliga erfarenheter.
Isobel: Jag håller för troligt att en avkriminalisering av bruk skulle leda till en nedprioritering av bekämpning av narkotikahandeln hos polisen. Eftersom "narkotikabranschen" fortfarande kommer att operera utan lagar och regler så skulle det innebära ytterligare ökningar av bruket bland unga (som alltså i bästa fall blir bötfällda).
Outsidereffekten tror jag är feltolkad. Det handlar snarare om en "vi som är upplysta"-attityd än en "vi som inte passar in". Inget jag såg i Amsterdam talade emot det, då haschkulturen och vi-mot-dom-mentaliteten var mer levande där än på Uppsala Reggae Festival.
Slutligen är cannabis en så vansinnigt passiviserande drog, att vi skulle ångra oss bittert om vi drog på oss en eller två övergångsgenerationer missbrukare på grund av en avkriminalisering.
En legalisering med omfattande restriktioner liknande de som omgärdar alkoholen är i så fall att föredra alla dagar i veckan. .
Jag är född 1968 och matades i skolan med den allra mest militanta alkohol/narkotika/tobak-propagandan, som i princip gick ut på att den som så mycket som sneglade på en spliff undantagslöst skulle sluta sina dagar med en överdos heroin.
Om det är det eller något annat i min uppväxt som gjort att jag faktiskt inte testat några andra droger än alkohol vet jag inte. Däremot vet jag att man i socialarbetarkretsar i dag menar att 80-talets ANT-undervisning I BÄSTA FALL var helt verkningslös totalt sett.
Och oavsett om man vill legalisera droger eller ej visar ju både Isobels artikel och diskussionen här att dagens narkotikapolitik inte funkar. Alla vet att det inte är livsfarligt att röka på någon gång ibland, alltså funkar det inte att staten argumenterar utifrån ett sådant synsätt.
Att avkriminalisera bruket kan nog vara en bra början för att nå och kunna vårda de missbrukare som behöver hjälp, precis som Isobel skriver. Beslut om människors möjlighet att få effektiv hjälp och vård ska inte fattas mot bättre vetande. Om fria sprutbyten dämpar spridningen av HIV och gulsot ska vi naturligtvis erbjuda fria sprutbyten.
Däremot är jag tveksam till att det ska vara lagligt att tillverka och sälja droger. Men en sådan diskussion kan absolut föras med både ideologiska och vetenskapliga argument. Man kan till exempel hävda att bara för att något inte är livsfarligt behöver det inte vara lagligt.
Det är skitbra att den här debatten kommer upp. Det är alls inga yesterday’s news. Och det håller inte att kriminalisera och stigmatisera unga människor som vet att lagen vilar på argument som inte håller.
Boktipset. apropå första boken på listan: "Kings, Queens, Bones and Bastards" med välresarchade och saftiga hiostorier om engelska kungar, drottningar och oäktingar, deras liv, död, gravar och kvarlevor. med uppgifter som "George III died while sitting on the loo in Buckigham Palace" opch den vilda historien om Oliver Cromwells skalle, som British Museum tackade nej till ännu i slutet av 1980-talet. Mad dogs and Englishmen all the way.
Vurre: "Bara i Storbritannien dödar alkoholen 22 000 personer per år och tobaken 114 000. Illegala droger dödade 1500 på ett år. Sammanlagt."
Talet 1500 är rätt ointressant. Där jag såg siffrorna var några tyngre droger med låg användning med, men inte de populäraste lättare drogerna. Sen är dödsfall endast intressant relaterat till antal som använder drogen i fråga. Räknar man på antalet användare och dödsfall per användare så var, vad jag kunde se i de där siffrorna tobak långt värre än alkohol samt alla lättare droger, men alkohol hade en lägre dödlighet än de droger som stod med (bl a kokain och GHB). Möjligen har alkohol mindre dödlighet än någon/några av de lättare drogerna, och givet en det är ju Isobels slutsatsen rätt - att legalisering av de lättaste drogerna är rimlig.
Men de siffror jag såg, som var för ett tiotal droger, gav beskedet att droger var generellt farligare än alkool, trots 10- eller 100-tal dödsfall mot alkoholens 22000. Hajar du?
/anonymingen
tog LSD-trippen och hoppade ut genom fönstret från sjätte våningen och dog
Always that same LSD story, you've all seen it. "Young man on acid, thought he could fly, jumped out of a building. What a tragedy." What a dick, fuck him! He's an idiot. If he thought he could fly, why didn't he take off from the ground first?
Legaliser cannabis! Vi skulle få asmycket sköna Manu Chau-backpackers och amerikanska turister till Sverige! Med de ökade skatteintäkerna skulle vi kunna hand om alla arbetsskygga hashpundare och ge dem a-kassa i hundra år mer än vad de redan fått (snälla kan inte någon forska lite på relationen a-kassa och hash - det finns en del riktigt intressanata saker att upptäcka).
Sen oh my god hela Malmö skulle leva upp och Rosegård skulle rivas för de falafelanställda skulle köpa upp varenda lägenhet i Turning Torso. Falafelägarna kommer nämligen börsnoteras och göra rekordvinster när alla Manu-Chau kids skall äta billigast möjliga på sin knarksemester i syndens Sverige.
Jag visste väl att det bara var en tidsfråga innan Malmö skulle göra entré i den här diskussionen.
Donnie - det är faktiskt ett tänkbart scenario. Man skulle kunna bygga hela städer som försörjde sig på knarkturism. Stockholm kanske man skulle låta vara obesudlat även om knarket skulle kunna vara legalt där också men hashcaféer och så, de kunde man inrätta i Malmö. Nya dynamiska Malmö liksom. hahaa
Jättebra Isobel! Jag beundrar dig för din klarsyn ditt mod. Artikeln var verkligen en frisk fläkt i ett annars unket debattklimat (om man ens kan påstå att det förs någon debatt)! Själv vill jag att cannabis ska legaliseras mest för att jag ska kunna få röka min holk i fred. Som om inte det vore skäl nog?
Får inte missas:
Orthodox Anarchist: Hashish Boycott & Hemp For Victory
:)
En avkrimminalisering är sämre för samhället än status quo eller en legalisering.
Först ska jag påpeka att jag själv förespråkar en fullständig legalisering ur ett samhällsnyttigt perspektiv. Kanske inte den mest populära åsikten men jag ska försöka att förklara varför. Ingen människa vid sina sunda vätskor önskar att barn och ungdomar ska börja med droger, det gäller såväl lagliga som olagliga. Ju yngre debutålder desto större risk att personen senare kommer att utveckla ett missbruk. Personligen så är jag mest bekymrad över alla spillda liv och all misär som följer i spåren på ett missbruk, att det kostar samhället stora pengar är också ett problem, om än sekundärt i sammanhanget.
En avkrimminalisering gynnar mest den organiserade brottsligheten och kommer att resultera i fler missbrukare, av den enkla anledningen att samhället då sänder en signal om att droger inte är så farliga för den enskilda individen samtidigt som man överlåter åt den organiserade brottsligheten att bestämma:
- vilka droger som ska marknadsföras
- hur starka de ska vara
- hur de ska produceras
- vad de ska kosta
- av vem de ska säljas
- när de ska säljas
- var de ska säljas
- till vem de ska säljas
Om krimminella ligor bestämmer sig för att det är lönsamt att sälja droger till barn utanför skolor på julafton så kommer de att göra det. Dessutom göder förbudspolitiken korruption inom rättsväsendet. Efter ett tag så kommer bekymrade röster att höjas över den ökade spridningen av droger i samhället och kräva totalförbudet tillbaka och så fortsätter det självspelande pianot spela sin politiskt korrekta vals.
Förbudspolitiken fungerar minst lika dåligt idag som på trettiotalet och en avkrimminalisering förvärrar bara läget. Återstår gör att legalisera, regulera, beskatta och ta kontroll över situationen. Som en bonus kommer benen att slås undan för en av den internationella brottslighetens största inkomstkällor. Att produktionen idag sker illegalt i andra länder är inget problem vid en legalisering eftersom det då möjligjör en inhemsk kontrollerad produktion. En legalisering utan kontroll vore också förödande, självklart så måste det finns regelverk för produktion, distribution och försäljning precis som det gör för alla varor. Att tillåta reklam för produkterna är uteslutet om ambitionen är att minska missbruk. Privat försäljning skulle inte vara tillåten men det finns ingen anledning att förbjuda hemodling för egen produktion , det är trots allt tillåtet att framställa eget öl och vin utan att behöva skatta för slutprodukten.
En avkrimminalisering är bara ett försök att motverka symtom utan att ta hänsyn till de bakomliggande orsakerna. Legaliseringsdebatten utgår tyvärr från en nivå som är satt av en gammal principfast politiker som står för samma sak idag fredag som i onsdags, oavsett vad som hände i torsdags.
Den som inte tycker att jag är trovärdig nog att ta på allvar kan ju i stället lyssna på vad erfarna polischefer och DEA-agenter med livslång erfarenhet av kriget mot drogerna har att säga: http://leap.cc/audiovideo/LEAPpromo.htm
_________________
“You can get over a drug addiction, but you can't get over a drug conviction” - Jack Cole, Law Enforcement Against Prohibition http://leap.cc
Anser att det finns ett enormt behov av ett alternativ till alkoholen som berusningsmedel. Cannabis är ett ypperligt alternativ.
Är vidare väldigt trött på alla dessa min-kompis-provade-hasch-och-slutade-med-heroinöverdos.
Jag röker inte längre men jag har mycket goda erfarenheter av cannabis och staten ska inte bestämma att jag inte får plantera och röka cannabis! Staten ska hjälpa dem som hamnar snett vare sig det är alkohol- cannabis- eller heroinmissbruk.
Jag är i grund och botten sosse så man måste inte vara liberal för att uppskatta en rationell drogpolitik.
Tack för ordet
Jag åker till Holland och röker cannabis några gånger varje år. Jag har enbart goda erfarenheter från cannabiskaféerna i landet. Under de senaste tio åren har jag tillbringat åtskilliga timmar (sammanlagt flera hundra) på coffeeshops i Amsterdam och i andra städer runt om i Holland. Jag har aldrig sett den minsta tillstymmelse till busliv, jag betraktar numera en coffeeshop som den säkraste plats man kan tänka sig på jorden.
Kontrasten är enorm om man jämför med kroglivet i en medelstor svensk stad (utifrån egna erfarenheter). Där finns gott om berusade människor som knappt vet vad de gör, det är alltid enormt skränigt och småstökigt och inte alltför ovanligt med regelrätta slagsmål à la Anna Sjödin.
Jag känner inte det minsta sug efter cannabis och jag har hur lätt som helst att avstå från att röka under några dagar när jag är i Holland. Nu för tiden röker jag nästan aldrig i Sverige, jag har blivit så kräsen att endast det bästa duger! Men i tonåren rökte jag mer regelbundet, oftast hasch som jag köpt i landet, och jag ska vara ärlig och erkänna att jag ibland kände ett sug efter att röka, men jag tappade aldrig kontrollen. Efter några veckors intensivt brukande från morgon till kväll gjorde jag alltid ett uppehåll under ett par veckor innan jag satte igång igen. Efter lite drygt tre år lade jag av helt och hållet och rökte ingenting under några år.
Den avslappnade atmosfären i Amsterdam känns alldeles oerhört befriande när man kommer från förbudslandet Sverige.
Och söt är du oxå .... :)
Det där om att lägga till ytterligare en gräsrökande ungdomskultur i Sverige är skitsnack, den finns redan, och kommer alltid finnas.
När dammiga stofiler från 40-talet pratar om narkotikapolitik utgår de alltid från att den naiva drömmen om ett narkotikafritt Sverige faktiskt kan bli en realitet. Tyvärr kan den inte det. Siffror visar dessutom att sedan kriminaliserandet har bruket stigit, endast en dåre skulle förespråka mer av samma vara.
Angående pojken som tog LSD och hoppade ut genom fönstret kan jag bara säga att jag är ledsen. Ledsen för att skolan inte gav korrekt information om hur man tar LSD på ett säkert sätt, till exempel genom att tänka på set/setting, se till att ha någon erfaren med sig etc.
Sannolikt var det så att pojken hade blivit undervisad om droger i skolan, insett att det var förbannad lögn och propaganda, och därmed förkastat ALLA sorts varningar, även dem som är vettiga att ta till sig. Jag skyller på Sverige för det dödsfallet, tack Sverige!
En stor eloge till Isobel för en bra artikel, verkligen kul att se att expressen vågar ta en seriös debatt.
Vad Isobel säger i sitt senaste inlägg här om att samhällets attityd mot folk som nyttjar narkotika påverkar hur individerna blir tror jag verkligen stämmer.
Jag har rest en del och mött främst cannabisbrukare i många olika länder med en mindre fördömande attityd än i Sverige.
Enligt min bedöming så är det svårt att se att folk som röker på skulle bli dumma och kraftigt passiviserade eller ha svårt att sköta sina jobb.
Från min personliga perspektiv stämmer det inte överhuvudtaget.
Jag har under långa perioder rökt både mycket och dagligen och samtidigt varigt skapligt aktiv:
Jobb som frilansade programmerare ansvarig för ett tiotal utvecklare på mångmiljonprojekt, sköter ett litet skivbolag, producerar musik, DJ spelningar.
Tid att slappa, helg och semester vet jag knappt vad det är.
I Sverige har jag däremot mött många cannabisnyttjare som mest sitter hemma och kollar på video, och är både korkade, passiviserade och arbetslösa.
Jag tror att en förklaring är att man inte gärna tar del i samhället då man känner sig obekväm om folk skulle märka att man är påverkad.
Man kan bli av med jobb och körkort samt bli straffad endast pga av du rökte för några veckor sedan, så att hålla sig hemma framför videon känns tryggast.
Så sett från ett svenskt perspektiv kan jag kanske om man generaliserar hålla med om Isobels uttalande:
"Självklart leder ett dagligt cannabisbruk till problem. Precis som det är dåligt att dricka sig berusad varje dag."
Alkoholister är mindre benägna att endast sitta hemma och glo på TV, så även om bruket i sig har mer negativ inverkan på personligheten så blir inte alkoholisten lika asocial.
Personligen föredrar jag att röka dagligen eller att inte röka alls istället för att röka någon gång ibland.
Den positiva effekten av cannabis för mig är att jag kan öka min koncentrationsförmåga och därmed prestera bättre i mitt arbete/skapande, men det är endast vid regelbundet bruk jag får den effekten.
Då jag inte rökt på länge så blir jag mest snurrig vilket kan vara kul men något jag inte ofta eftersträvar.
Jag vet även fok som självmedikerar med cannabis för att de har en mycket aggressiv mentalitet, och både de och dera omvärld mår bättre om de brukar dagligen, och som alternativ till psykofarmaka tror jag att det är betydligt mindre skadligt och avtrubbande.
Så för mig är det långt ifrån självklart att dagligt bruk av cannabis leder till problem, även vanligtvis så är fallet.
Många verkar lägga väldigt stor vikt vid en drogs farlighet, men varför? Vilka droger blir mindre farliga av att hanteras av kriminella på en svart marknad?
Att cannabis inte är helt befriat från hälsorisker (eller positiva effekter för den delen) är självklart, men att brukare och missbrukare betraktas som brottslingar leder inte till någon förbättring.
Då återstår att fundera på om lagar och regler har någon avgörande effekt på konsumtionens storlek. För just droger är det osannolikt och jämförande studier visar att lagar och regler har inget eller nästan inget med totalkonsumtion att göra. Allra minst påverkas konsumtionen hos storkonsumenter. Det är annat som styr, nämligen våra attityder. De som inte vill knarka låter bli även om drogerna är både gratis och lagliga. De som vill knarka gör redan det även om de riskerar straff och att bli betraktad som brottslingar.
Du gör en fantastisk insats, stå på dig!!
Tack!
Isobel du är helt fantastisk.
Aldrig hade jag trott att någon vågat skriva det som många tänker.
Stå på dig, låt inte "dom" trycka ner dina åsikter och tankar.
Jag ställer mig brevid dig på vilken demonstration som helst!
Tack Isobel! Bästa ledare jag någonsin läst.
Väldigt bra artikel, tack för den och för att du vågar!
Är otroligt imponerad av ditt mod att stå upp för liberala ideal baserade på vetenskap och rationalism. Var tidigare en klar motståndare till alla tankar på en legalisering av exempelvis cannabis, men har efter att ha tagit del av forskning och ett idogt resande (och boende) i andra länder förstått att min tidigare inställning bara var inprogramerad propaganda. Jag saknar ett liberalt parti i Sverige som tror på människors förmåga att själva kunna bestämma över sina liv. Bort med den stigmatiskerande narkotikapolitiken! Man kan vara både solidarisk och liberal.
Socialliberal...
Skicka en kommentar