Ingen jävla rock nånstans

Rockande samen? I wish. Det här är mer som när jag och min bror sjöng in ett band med Beatles-låtar (bland annat en med vad vi trodde var texten "shi lattjo, jä, jä"). Visst, våra föräldrar tyckte väl att det var rart, men vem som helst annars som tvingades lyssna mer än några minuter såg plågad ut och önskade sig öronproppar.

Tillägg: (Det första skrevs alltså i halvlek, resten nu efter matchen)
Det här kan ha varit den sämsta DIF-insats jag någonsin sett. Det var definitivt den sämsta matchen sedan revolutionen 1999, sedan S&Z kom, sedan BoBo kom. Visst har vi förlorat matcher efter det, i vissa fall med värre förnedringssiffror (0-4 mot Malmö 2001, 0-3 mot ÖIS 2003) men aldrig med så hopplöst pinsamt uselt eget spel som i kväll. Aldrig med så hängande huvuden, med så tomma ögon, så totalt i avsaknad av vilja och glöd.

Alltihop blev faktiskt bara ännu mer plågsamt av det där målet. Genuint orättvist var vi faktiskt nära nog vidare. I en sisådär 15 minuter. Jag satt som på nålar, vågade inte titta, gladdes åt att de äntligen lärt sig att filma för att vinna några extra sekunder. Det där slumpmålet fick oss att hoppas, att tro att orättvisan en enda gång skulle vara till vår fördel, trots den bisarra utvisningen, trots den onde dvärgens totala överlägsenhet.

Men såklart. Det är ingen saga. I verkligheten vinner våldsamt överlägsna onda dvärgar nästan alltid. Särskilt mot lag som inte tar hand om en enda andraboll, som inte har fler än två passningar inom laget i rad, som alldeles självmant ger bort bollen till dvärgjäveln gång på gång på gång.

Några individuella omdömen vill jag knappt ge. Jag höll på att föreslå att vi ska låna ut Hysén till Åtvidaberg, men sen insåg jag. Åtvid är ju vidare i Uefa-cupen. De är alltså rimligen bättre än vi. Varför skulle de då vilja ha vår allra sämsta spelare?