fredag, februari 02, 2007
Varning för lågtrafik
I går började jag ett vikariat på Expressen, så det finns risk för mindre frekvent bloggande framöver. PM inledde vårt samarbete med att bekymrat titta på mig och fråga om jag inte borde börja äta järntabletter. Jag ser visst hemskt trött ut. Jag berättade inte för honom att det också kan bero på att jag kvällen innan bland mycket annat var på Baba Sonic för första gången på flera år. Jag fick förunderligt nog visa körkort i dörren. Särskilt förunderligt med tanke på att de övriga gästerna fortfarande huvudsakligen såg ut som om de knappt börjat gymnasiet. Det är något med mig och 18-årsställen på söder. Jag är såvitt jag vet den också enda person över 30 som fått visa leg för att komma in på Carmen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Jag är alltid beredd med leg när jag går på systemet.
Idag +54 man måste vara beredd om det händer, när det händer.
Hänger du på carmen?
Systemet vet jag faktiskt inte när jag fick visa leg på senast.
Kulturskribenter ska se bleka ut. På ledarsidan däremot, där gäller det att se nykter och proper ut.
Jasså du har liksom bloggat på heltid? De flesta av oss andra har alltid jobbat på dagarna och skött om bloggpostandet på kvällarna, det är liksom det normala.
Undantaget är Helle Klein och de andra låtsasbloggarna som är anställda som journalister, de skall egentligen inte "blogga" alls, de skall skriva krönikor åt sina tidningar. Bloggarna är till för de som annars inte kan göra sin röst hörd, de gäller som alla vet inte yrkesjournalister som har obegränsat utrymme att bre ut sig i det allmänna mediabruset.
Men Robsten, varför i all världen läser du här (och kommenterar till och med) om du har den uppfattningen? Det är liksom inte så att jag håller mitt yrke hemligt.
Robsten: Ojdå, det där hade jag helt missat. Och då borde det ändå ligga en grundlagsändring bakom.
Nu hade jag chansen att vara riktigt bitsk och komma med en dräpande kommentar, du bjöd på den, men.....jag avstår. Ja orsaken till att jag ibland läser din blogg är ren nyfikenhet och för att vidga mina vyer något, jag kommer från en helt annan värld med helt andra människor som tänker och lever annorlunda än vad du och dina kommenteringskompisar gör, du har nog redan anat det. Vi kommer aldrig att rösta på samma parti, käka samma mat, gå på samma krog, tycka likadant i en enda politisk fråga, men jag tycker det kan vara kul att få lite inblick i "andra världar", var det du som var journalist av oss två? (annars tycker man det borde vara en typiskt journalistisk inställning, men det är väl gammalmodigt). Jag lovar härmed att vara ytterst sparsam med mitt kommenterande.
Nej, Berit, det finns naturligtvis inga lagar eller ens regler, men grejjen med bloggar var att för en gångs skull bröts media och röstmonopolet för journalister och politiker, de hade som alltid 100 procentigt monopol på vad folk fick läsa och höra, vinklingar av nyheter mm. Sedan hände något otroligt, en massa bloggar började publiceras och läsas t.o.m., journalisternas oc politikernas framställning av händelser och världen fick ytterligare en vinkling, av andra människor med andra yrken och erfarenheter. Vad är det första journalisterna på kvällstidningarna då gör? Jo de börjar blogga själva.
Robsten; Vad äter du om du inte äter "finmat" eller vanlig husman, för jag har sett alla varianter av mat i denna blogg.
Dessutom är det fina med sk proffbloggare som Isobel m fler att de är skickliga debattörer i sin egen blogg, jag är inte så säker på att man har det debattutrymmet på Expressens ledarsidor att man kan svara såna som oss, på alla mer eller mindre korkade inlägg.
Johan
Ja, nu är väl inte Isobel någon proffsbloggare som Helle, hon tjänar väl inga pengar på denna blogg kan jag tänka mig. Just det där med maten var väl kanske att ta ut svängarna lite väl mycket, men det lät fint i sammanhanget. Det är sant att på bloggarna finns det utrymme för verklig debatt, den enda som sker nuförtiden i vårt samhälle nästan, nu har jag väl inte sett så mycket av det just på denna blogg, alltså verklig debatt där åsikter bryts mot varandra. DN hade faktiskt för en fyra år sedan tillfälla att kommentera DN-debatt, det kom dock så många otrevliga åsikter på de välreggiserade debattartiklarna så ledningen för DN fegade ur. Spiken i kistan var när någon propagerade för ökad immigration och det kom ungefär 500 välformulerade sakliga kommentarer på detta, två SSUare gick i taket och anklagade DN för främlingsfientlighet, det var tider det.
I min obeskrivliga enfald trodde jag att var är ganska fantastiskt att en enskild, mycket illa betald frilansjournalist på sin fritid skriver om det som engagerar men inte går att sälja till tidningar.
Om man dessutom som Isobel (och en del av oss andra) försöker vara generös med att lyfta fram mer okända bloggare och tar sig tid att besvara mer eller mindre hövliga och relevanta kommentarer finns det knappast orsaker till kritik.
Tråkigt att du (får jag gissa att du är anställd?) har problem med att inse att vissa heltidsarbeten kräver mer än andra i synnerheet när man har en osäker position som vikarie och att man kanske behöver fokusera på annat än sin blogg i perioder.
Gå och bit någon annan i benet. Det finns onekligen de som förtjänar det.
Har jag bitit någon i benet? Jag påpekade att de flesta av oss alltid har skött våra bloggar på fritiden, inte speciellt hövligt och inte speciellt ohövligt heller. Resterande diskussion har överhuvud inte handlat om Isobel personligen.
Hah lustigt. Känner igen detdär: Senast jag var på söderkällaren så behövde hon i sällskapet som var 18 inte visa leg men hon som var 32 behövde det :)
Robsten är en spännande person. Att prata om tror jag. Inte så mycket att umgås med. Men det är ju bara min tanke. Jag har mycket att säga om personer som honom men jag tänker begränsa mig till en specific del som jag just nu är ytterligt intresserad av.
Robsten skriver:
"Bloggarna är till för de som annars inte kan göra sin röst hörd, de gäller som alla vet inte yrkesjournalister som har obegränsat utrymme att bre ut sig i det allmänna mediabruset."
Det är förmodligen den allra största missuppfattningen om bloggar och det som kommer i dess kölvatten. Bloggarna skapades in för någon specific, bloggarna och den tekniken som möjliggör dem skapades enkom för att tillhandahålla en kommunikationsplattform. Det är ungefär som att säga att vägar skapades enbart för den som innan vägarna tillkom inte hade möjlighet att bäras runt av slavar. Alla får, kan och bör gripa chansen att uttrycka sig via blogmediet. Tekniken finns på plats, vad det leder till är helt upp till oss själva. Och då menar jag oss själva som alla som över huvudtaget har tillgång till internet.
Skicka en kommentar