I dag skriver jag om min rädsla och svaghet för idealistiska politiker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
Bloggarkiv
-
▼
2007
(355)
-
▼
februari
(51)
- Helvetisk komedi
- Kulturskymning
- Tills polisen kommer
- Dikt och verklighet
- Bellinis och böcker
- Tjuvlyssnat:tjack i tuben
- Läs Donnie Loewe
- Mer fett
- Representativitet
- Avlyssning
- Statusproletärer vid alla redaktioner
- Ingen meddelarfrihet mer
- Han måste gå
- Fett och politik
- Hejdå fontänen
- Vådan med läsarkontakt
- Förresten
- Mer media
- Bobbyism
- Fläsket brinner
- Läs! Läs!
- Engelsk polischef vill legalförskriva heroin
- Indiedrottning
- Wet'n'green
- Kategorier!
- Två hål i väggen
- Älskade tabloider
- News AND views
- Pirater
- Svart eller inte
- Dagens, veckans, eller kanske årets upptäckt!
- Deliver us from all evil
- Lästips om blondiner och män
- Att fly arbetet
- Mat (och sprit) från NY
- Det här är sånt som gör att man älskar bloggen
- Den där ledaren
- Citronbitare
- La Famiglia
- Förresten
- Grabbar?
- Matnörderi
- Jag tog bort ett inlägg här för att jag var osäker...
- Och förresten
- Mer isobel
- I går kväll insåg jag en av anledningarna till att...
- Ingen rubrik
- Underbara kvinnor med pennor
- Jack with one eye
- Faderskärlek
- Varning för lågtrafik
-
▼
februari
(51)
6 kommentarer:
Efter dessa två mandaterioder uppstår -ur askan och all misär- det där skimret igen. Precis som det blixtrade till när Howard Dean ställde sig upp '04 (och skoningslöst fäktades ner) bländas vi nu av Obama.
Rätt stor skillnad på Obama och Dean politiskt, Dean stod en bra bit till vänster om Obama (egentligen vet väl ingen var Obama står), dessutom var inte Dean tillnärmelsevis lika populär som Obama är nu. Att Dean var populär bland svenskar är rätt irrelevant, ju längre till vänster en amerikansk politiker är desto populärare blir han i Sverige (och Europa).
Att ingen blir president eller premiärminister utan en del opportunism, intrigerande och vaga förenade formler är ju en banalitet, och det kände/känner säkert både RFK, Clinton och Obama till. Bobby behövde bara observera de yvå senaste presidenterna och deras karriär, och det vet vi ju att han gjorde. Men vill vi att ledande politiker ska vara korrekt grårandiga och visionslösa (eller rent av fantasilösa) emissarier, ängsliga slavar under den senaste gallupen? Så vill man ju inte nes att en VD ska agera nuförtiden.
Lyndon hade väl också sina stort tänkta mål, det var bara det att de inte kändes lika glansigt unga som de man kom att förknippa med namnet Kennedy. Han breddade på flera sätt den moderna amerikanska sociala tryggheten, han var helt säkert rätt man att driva igenom Civil Rights-lagarna, och han höll igång satsningen på rymden (som har betytt en hel del för de datorer vi alla använder numera).
Francophobe: Dean var mer popular nar det gick som bast for honom (i USA) an vad Obama var nar han utropade sin kanditatur for ett par veckor sedan. Att Dean var popular i Sverige visste jag inte.
välskriven artikel och ett utomordentligt val av rubriksättning.
Hur var filmen egentligen?
Filmen var väl ärligt talat mest halvbra. Men de inklippta journalfilmerna är underbara! Och den fångar en stämning, en tidsanda på ett strålande sätt.
Skicka en kommentar