måndag, februari 19, 2007

Fläsket brinner


Detta är en stilstudie i fett. Detta är matminimalism när den är som bäst. Detta är, som jag smög fram och berättade för griskindsleverantören själv i personalmatsalen i dag, en av mitt livs godaste köttupplevelser.

Receptet är enklare än det mesta. Tag en griskind. Klappa in med salt och peppar. Lägg i en form med höga kanter. Häll på olivolja så att det täcker (ca 7-8 dl). Sätt in i 125 grader i ca 4-4,5 timmar. Ta ut ur ugnen och låt svalna i oljan. Kyl. Ta upp kinden ur oljan. Skär bort den yttersta svålen. Skär i halvcentimetertjocka skivor. Fräs i het panna till knapriga.

Servera med ex senap, tärnade äpplen och grovt rotsellerimos. (Jag vet att det ligger ruccolasallad på tallriken på bilden, och dess pepprighet var faktiskt inte dum heller till, men egentligen är det för mycket crossover för just den här rätten.)

När vi slagit oss ner i söndags med de här faten framför oss såg vi andäktigt ner. Vi tog en varsin tugga. Det frasade mellan tänderna. Konsistensen var krasande och len samtidigt, dessutom med en oanad lätthet, som vore det invispad luft i fettvecken. Vi såg upp på varann. Sa ingenting. Våra stora blanka ögon matchade vår hänförelse. Vi tog en tugga till. Fras, fras. Den fettnötiga sältan fyllde hela munnen, hela huvudet. "Herregud" sa jag. "Ja" mumlade han. Vi testade de olika senapssorterna. Tog en äppeltärning. "Det finns inga ord" sa jag tyst. Han skakade instämmande på huvudet. Munnen full med grisfett. Huvudet fullt med fettlycka.

7 kommentarer:

Jessika sa...

wow, jag måste åka till stockholm och hämta min, jag har tänkt confitera den också men först måste jag ju hämta den.
Låter fruktansvärt gott!!

John sa...

Matporr....det bästa som finns! Tack så mycket..förutom att jag blev hungrig!

Jonas Bergroth sa...

Åfytusanjävlar, som Berglin skulle ha sagt. Underbart. Sublimt. Det är så att man intuitivt torkar sig i skägget, orolig för att börja dregla på kontoret.

Karin sa...

Vad drack ni till?

Poor Isobel sa...

Ja, det är sannerligen uppenbart att ditt huvud är fyllt utav grisfett.

caroline sa...

Minns inte vilken morgontidning jag läste det i men vill minnas att de har griskind på Portofino*, börjar känna visst behov att testa. Trots att jag är lite rädd för de enorma köttstyckena.

* Har du testat?

isabelle sa...

fjärde bilden uppifrån såg verkligen äcklig ut, haha. men det är faktiskt en underskattad köttsort. gillar din blogg.