Jag gillar jul. Jag gillar ännu mer att komma hem igen efter jul. Allra mest gillar jag att jag fick en pokal i julklapp. Det är det bästa paketet någonsin. Nu kan jag låtsas att jag vunnit Wimbledon. Om jag bara inte varit så säker på att det skulle användas mot mig skulle jag ha poserat med pokalen på huvudet på kortet ovan.
Andra saker jag gjort: Druckit Laurent Perrier från 1996. Ätit rökt renhjärta. Snosat en 2,5-veckorsbäbis på huvudet. Alla de sakerna var bra saker.
* Rubriken är den helt autentiska slogan som butiken på Karlbergsvägen som en gång i tiden hette Pokalkungen men som nu bär det betydligt mer prosaiska namnet Svenska Idrottspriser håller sig med. Man kan inte annat än hålla med.
4 kommentarer:
Att snusa på veckogamla bebisar är som en gigantisk vitamininjektion :).
Jag köpte en pokal i julklapp till min syster för många år sedan. Den var jättefin med gravyr och så. Jag minns inte vad där stod, men hon blev glad. Så nog är det allt en bra present.
åh. en pokal! tufft!
snoosa bebis skulle jag också vilja göra just nu. Fast det skulle nog vara jättedumt. Har virus i halsen.
Är det verkligen en stabil känsla att få en pokal i gåvoform, känns det inte fel? Jag menar, det måste kännas som en köpt symbol för framgång?
Skicka en kommentar