torsdag, december 21, 2006

Fortsättningen på ondskan mitt ibland oss

Läs andra delen i Gellert Tamas reportage om spelet kring de apatiska flyktingbarnen. Det visar sig alltså att Marie Hessle och Barbro Holmberg är personliga vänner, vilket möjligen skulle kunna förklara varför utredningen, i konflikt med all expertis och alla faktiska observationer och undersökningar, kom fram till exakt det Holmberg redan påstått om manipulering och förgiftningar.

Lisa gladdes i kommentarerna nedan åt att jag inte gör partipolitik av den här frågan. Men jag vet inte. Det är politik. Den konkreta hanteringen av flyktingar och invandring är en stor äcklig skamfläck på den arbetarrörelse som i vanliga fall talar vackert om solidaritet med utsatta och att så många kloka socialdemokrater så länge hållt så tyst i frågan förskräcker mig. Problemet är bara att den nuvarande regeringen inte nödvändigtvis gör något bättre. Fredrik Reinfeldt bröt visserligen den järnaxel av invandringsmotstånd som (s) och (m) tidigare smidde i muntert samförstånd, men det räcker att lyssna på migrationsminister Tobias Billströms hånfulla ord om det han kallade "amnesyl", alltså flyktingamensti för bl a barn som levt hela sina liv i Sverige och ändå hotas av utvisning, för att inse att det gamla arvet lever. Det märks också på att regeringen gav Marie Hessle fortsatt förtroende. Det ska bli intressant att se hur regeringen reagerar på uppgifterna om de vänskapsband med förra migrationsministern som från första början bidrog till att Hessle fick uppdraget.

Det är uppenbarligen inte bara för politiker och tjänstemän på migrationsverket som det är svårt att hålla ordning på sanningen och orden. I en artikel i DN i dag (ännu ej på nätet) hävdas det till exempel i rubriken att "amnestin" har lett till rekordökande invandring. Detta skulle lätt kunna tolkas som ett stöd till kritikerna mot flyktingamnestier, som brukar hävda att den sortens specialregler kommer leda till att fler människor söker sig hit i förhoppningen att komma i åtnjutande av framtida amnestier.

Det är först när man läser artikeln noggrannt som man inser att det journalisten Olof Wijnbladh menar med "invandring" är utdelade uppehållstillstånd. När han skriver om ex: "irakier kom till Sverige" menar han irakier som redan var här men som fick tillstånd att fortsätta vara det.

Det handlar alltså om människor som redan fanns i landet, i många fall sedan ett antal år tillbaka, men som genom de nya reglerna fått uppehållstillstånd i stället för att vistas i asylsökarlimbo. Och det var ju hela poängen med reglerna.

Dessutom, vilket är ett rätt viktigt påpekande, infördes ju heller aldrig någon flyktingamnesti, utan det man kallar amnesti är den tillfälliga asyllagen (där bl a apatiska barn med sina föräldrar inte regelmässigt skulle avvisas, som skedde tidigare).

Inne i texten påpekas också att vi även utan de speciella asylreglerna skulle ha haft nära nog rekordinvandring eftersom den stora ökningen skett genom invandring från andra EU-länder.

Nyheten är alltså att vi dels har haft stor EU-invandring, dels att de tillfälliga asylreglerna fungerat som de var tänkta. Detta görs genom rubrik och ingress om till nyheten att flyktingamnestin (som vi inte infört) har lett till att massor av fler människor sökt sig till Sverige. Vilket inte heller hänt.

Just, det, det är svårt med sanningen och orden.

9 kommentarer:

Jan E sa...

Heder åt dig som skriver engagerat om denna fråga. Humanitära aspekter på frågan om de apatiska flyktingbarnen är ju inte direkt vardagsmat i bloggvärlden.

Niklas O sa...

Heder åt dig, som sagt. Saknar fler upprörda röster kring det cyniska maktmissbruk som Gellert Tamas avslöjat. Du är bloggvärldens Nils Schwartz, Isobel!

Gitto sa...

Jag är så glad att du tar upp det här, och enda anledningen till att jag inte kommenterade redan på förra artikeln var att jag var så upprörd att jag inte kunde tänka ut något vettigt att skriva.

Jag tycker hanteringen av asylsökande i Sverige är under all kritik. I något P1-reortage från tidigare i år framkom att de flesta handläggare tror att de har i uppgift att minska antalet människor som får uppehållstillstånd, trots att något sådant direktiv inte finns (inte officiellt i alla fall).

Att vi i Sverige regelmässigt avvisar människor med skyddsbehov är vidrigt. Och så många annars vettiga människor i min bekantskapskrets uttrycker åsikter om att "Vi har inte råd med mer invandrare" när flyktingpolitik kommer på tal. Vadå inte råd? Men vi har råd att förvara dem i flera år på flyktingförläggningar, råd att låsa in dem som ska avvisas, råd att specialchartra flygplan för avvisning och råd att inte låta dem arbeta under tiden?

Det är sorgligt att se hur solidarieten med människor inte sträcker sig längre än till landsgränsen. Det är synd om dem, visst, men släpp för all del inte in dem i landet. De är ju inte riktigt som vi.

Jessika sa...

Politik, ja kanske är allt politik i slutänden, eller så är det bara det att man engageras oavsett vilken politisk åskådning man själv nu än har (ja, om man nu inte är högerextremist men de utgår här). Men partipolitik? Vet inte. Kanske, kanske inte. Här är det ju båda politiska blocken som inte kan ta ställning och säga att det HÄR står vi upp för i vad vi anser kännetecknar en civiliserad stat, en medmänsklig flyktingpolitik där man inte uttryckligen anklagar barn eller föräldrar för att simulera ett apatiskt tillstånd och där en läkare svepande tillåts uttala sig att barnen "ser ut och beter sig som om de har fått en överdos av tabletter".

När EU skulle utvidgas myntades uttrycket social turism. Det fanns ingen forskning som stödde den tesen. S.k. push/pull effekter är visserligen kraftfulla men det är jobbigt att flytta till ett nytt land, att göra det för att få rätt till socialförsäkring föreföll långsökt och det visade sig vara så också. Det kom inga sociala turister. Ett noll till samhälls- och beteendevetare.

Jag har ingenting emot dom som arbetar på Migrationsverket. Däremot har jag allt emot dess ledning och de politiker som ger verket dess direktiv. Det formar sedan den underliggande kulturen. Avpersonifieringen, eller depersonifieringen vilket man nu föredrar, av de asylsökande är i längden ett sätt att stå ut med insikten att man handlägger människors fortsatta livsöden. Det förekommer inom mitt jobb också, man orkar inte engagera sig i allt som händer, på någon månad skulle man själv gå i tusen bitar.

Jag är inte sådär genomförtjust i uppdrag granskning. Mitt egna statliga verk har förekommit i granskningarna och de framställningarna har varit allt annat än sakliga. Men om vi ska lämna allt sånt därhän och gå in på det övergripande politiska ansvaret så håller jag med Isobel. Vi har råd med mer, vi har råd med att inte släpa ombord psykotiska människor på specialchartrade flygplan för att dumpa dem på främmande mark där de sedan försvinner.

Det finns mig veterligen ett land i världen som officiellt bekänner sig som mångkulturellt och det är Australien. Sedan kommer Sverige och det var under Mona Sahlins styre som man deklarerade att nu var Sverige officiellt mångkulturellt. Visst, det är en fin tanke, men om man betänker att Sverige fortfarande och länge än kommer att betrakta alla som är födda utomlands som invandrare oavsett om de så har bott här i femtio år, så har vi en bra bit kvar att vandra. Invandring har förekommit i något större skala sedan 60-talet men då arbetskraftsinvandring från europeiska länder. Sedan kom flyktingar från chile, grekland och andra länder där juntor tagit makten men den synen man hade på invandring då lever i viss mån fortfarande kvar. Det har hänt att jag har fått frågeformulär om min upplevelse som andra generationens invandrare. Jag svarar aldrig. Det borde vara fullständigt oviktigt. Vi har läkare som går sysslolösa samtidigt som läkare importeras. En nödvändig kurs i svenska för läkare avskaffas. Ingen kan svara på om det inte är att bita sig själv i svansen.

Eftersom jag har varit tämligen sjuk under hösten läste jag om hela debatten som finns på SVTs hemsida och chockerades av Tomas Erikssons svepande förklaringar om att barnen var förgiftade av brompulver.

Det här är rakt igenom en fullständig katastrof, det borde inte förekomma i ett civiliserat samhälle.
Men pr-maskineriet runt de här apatiska barnen har onekligen lyckats och det är inte till barnens fördel. Man har fått en hel del människor att tro att det här tillståndet bara har uppstått sådär hux flux och att barnen sedan uppehållstillstånd har beviljats blir friska lika snabbt. Det är ingen som vet vad friskhet är för det här barnen. Vad ett sådant tillstånd i det långa loppet gör för en ännu inte färdigutvecklad hjärna.

Att cyniskt spela med människoliv som om de vore schackpjäser är under ett i-lands värdighet. Om det sen gör att man förlorar röster så får det vara så. Lite kurage tack så mycket är inte för mycket begärt.

pelle sa...

Tänker man högerblock mot vänsterblock så är båda blocken omänskliga.
Om man analyserar efter andra politiska dimensioner, så är det ju tillväxt- och betongblocket (det som Isobel kallar järnaxeln, dit fp också får räknas) som står för denna grymma politik medan det mer mänskovänliga blocket med v, mp och kd verkar ha en annan syn på att ljuga och skicka människor till säker tortyr och lemlästning.

Isobel sa...

Att vara bloggvärldens Nisse Schwartz måste vara den finaste komplimang jag har fått.

Leffe sa...

Är du öppen för tanken att det finns många och olika skäl bakom t.ex. de apatiska barnens symptom?

Grundproblemet i detta är den reglerade invandringen, så länge vi har den måste poitiker besluta gränser i regler som tjänstemän måste tillämpa. Och så länge det är så kommer människor som bedöms att ha goda skäl att må dåligt, dels för att ovissheten är tuff, dels för att illamåendet i sig kan påverka gränsdragningen i det enskilda fallet.

Det spelar mindre roll var gränsen placeras, det blir bara andra människor som sätts i samma situation.

Lösningen heter fri invandring, men det är inte heller ett politiskt val utan negativa konsekvenser för enskilda.

Jag gillar inte dina angrepp på de personer, såvälpolitiker som tjänstemän, som faktiskt hanterar dessa svåra frågor istället för att bara diskutera dem.

charlotte sa...

Håller helt med Isobel. Men att göra detta till ett problem för arbetarrörelsen specifikt, där man kunnat vänta sig något annat ifrån en moderatledd regering, är feltänkt. S och M har hela tiden haft samma attityd i denna fråga. Det var ju de partierna som tillsammans stoppade amnestiförslaget häromåret. Vad gäller arbetskraftsinvandring, ja det kan vara bra men kan också handla om utnyttjande. Överhuvudtaget är vi liksom andra länder i Europa mer benägna att vilja ta emot dem vi har nytta av - och ibland utnyttja röven av dem - än de som behöver oss.
Om detta är vardagsmat inom bloggosfären eller inte beror kanske på vilken del av den man rör sig inom. Strötankar och sentenser, Frihetligt forum, Nadjva, Tompas blogg, det är några namn på bloggar där man kan hitta samma attityd i denna fråga som hos Isobel.

Optimisten sa...

Ni är ju inte lite lättlurade. Läs följande:

http://www.skd.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20070114/KRONIKOR001/101140012

och berätta sen om ni fortfarande ser så naivt på detta "fenomen". Ibland är sanningen svår att inse.