Läs
andra delen i Gellert Tamas reportage om spelet kring de apatiska flyktingbarnen. Det visar sig alltså att Marie Hessle och Barbro Holmberg är personliga vänner, vilket möjligen skulle kunna förklara varför utredningen, i konflikt med all expertis och alla faktiska observationer och undersökningar, kom fram till exakt det Holmberg redan påstått om manipulering och förgiftningar.
Lisa gladdes i kommentarerna nedan åt att jag inte gör partipolitik av den här frågan. Men jag vet inte. Det är politik. Den konkreta hanteringen av flyktingar och invandring är en stor äcklig skamfläck på den arbetarrörelse som i vanliga fall talar vackert om solidaritet med utsatta och att så många kloka socialdemokrater så länge hållt så tyst i frågan förskräcker mig. Problemet är bara att den nuvarande regeringen inte nödvändigtvis gör något bättre. Fredrik Reinfeldt bröt visserligen den järnaxel av invandringsmotstånd som (s) och (m) tidigare smidde i muntert samförstånd, men det räcker att lyssna på migrationsminister Tobias Billströms hånfulla ord om det han kallade "amnesyl", alltså flyktingamensti för bl a barn som levt hela sina liv i Sverige och ändå hotas av utvisning, för att inse att det gamla arvet lever. Det märks också på att regeringen gav Marie Hessle fortsatt förtroende. Det ska bli intressant att se hur regeringen reagerar på uppgifterna om de vänskapsband med förra migrationsministern som från första början bidrog till att Hessle fick uppdraget.
Det är uppenbarligen inte bara för politiker och tjänstemän på migrationsverket som det är svårt att hålla ordning på sanningen och orden. I en artikel i DN i dag (ännu ej på nätet) hävdas det till exempel i rubriken att "amnestin" har lett till rekordökande invandring. Detta skulle lätt kunna tolkas som ett stöd till kritikerna mot flyktingamnestier, som brukar hävda att den sortens specialregler kommer leda till att fler människor söker sig hit i förhoppningen att komma i åtnjutande av framtida amnestier.
Det är först när man läser artikeln noggrannt som man inser att det journalisten Olof Wijnbladh menar med "invandring" är utdelade uppehållstillstånd. När han skriver om ex: "irakier kom till Sverige" menar han irakier som redan var här men som fick tillstånd att fortsätta vara det.
Det handlar alltså om människor som redan fanns i landet, i många fall sedan ett antal år tillbaka, men som genom de nya reglerna fått uppehållstillstånd i stället för att vistas i asylsökarlimbo. Och det var ju hela poängen med reglerna.
Dessutom, vilket är ett rätt viktigt påpekande, infördes ju heller aldrig någon flyktingamnesti, utan det man kallar amnesti är den tillfälliga asyllagen (där bl a apatiska barn med sina föräldrar inte regelmässigt skulle avvisas, som skedde tidigare).
Inne i texten påpekas också att vi även utan de speciella asylreglerna skulle ha haft nära nog rekordinvandring eftersom den stora ökningen skett genom invandring från andra EU-länder.
Nyheten är alltså att vi dels har haft stor EU-invandring, dels att de tillfälliga asylreglerna fungerat som de var tänkta. Detta görs genom rubrik och ingress om till nyheten att flyktingamnestin (som vi inte infört) har lett till att massor av fler människor sökt sig till Sverige. Vilket inte heller hänt.
Just, det, det är svårt med sanningen och orden.
