Kulturskymning

När jag först såg nyheten trodde jag att Realtid i det fallet hade plankat The Onion. Det handlade om att Westchester County förbjöd användningen av ordet "nigger". Det som gjorde ironin uppenbar var förstås slutklämmen:

"Alla har dock inte stått bakom den nya lagen. En del amerikanska advokater anser att förbjudandet av vissa ord inkräktar på yttrandefriheten."

Aha. En del advokater minsann. Vilka ordmärkare, de där ordvrängarna.

Sen glömde jag bort det. Men nu skriver alltså Lennart Pehrson i DN om att New York City i dag ska rösta om ett likadant förbud. I en smäktande text, av oklar anledning illustrerad av en av Benettons "Sentenced to death"-annonser, beskriver han hur obehagligt äldre människor på tunnelbanan tycker att det är att ett gäng svarta killar vänskapligt kallar varann just för n-ordet. Artikeln har också en faktaruta där man får lära sig de etymologiska grunderna (lat. niger = svart).

Tro nu inte att jag inte begriper det unika i den amerikanska rasismen mot svarta. Häromdagen kom det exempelvis fram att Al Sharptons förfäder en gång varit slavar åt Strom Thurmonds släktingar. Det handlar inte ens om särskilt många generationer tillbaka. Sharptons gammelfarfar Coleman Sharpton ägdes som slav av Julia Thurmond, vars barn i sin tur var sysslingar med Strom Thurmond. Självklart spelar Thurmonds politiska försvar för rassegregationen in i upplevelsen av den kunskapen, men även utan modern politik är det häpnadsväckande.

Så låt oss en gång för alla lösa detta. Låt oss förbjuda ett ord! Sådärja. Nu känns det genast mycket bättre.

(Synd bara att man får rensa i sin musiksamling så att den skulle kunna höra hemma hos Tipper Gore. )