Caroline hävdar sig se en linje mellan nyliberalism och ätande av griskinder. Undrar vad K säger om det? Eller var det måhända den ideologiska överbyggnaden snarare än luftfuktigheten som gjorde att hans kind möglade.
(Jo, jag vet att det är ungefär lika faktiskt korrekt att kalla mig nyliberal som det vore att kalla Mona Sahlin för maoist, men jag har full respekt för behovet av att klistra skräckingivande etiketter på sina motståndare.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad jag säger om det? Jag säger att jag inte vet vem Caroline är. Jag säger att jag inte ser något resonemang som skulle stödja sen åsikten. Jag säger att du är okunnig om mögel. Jag säger att Caroline har fel eftersom jag njuter av min torkade kind och funderar på om och när jag ska konfitera min andra. Jag gissar att Caroline gör den så vanliga men felaktiga kopplingen mellan vänster och asketism. I själva verket så är vi socialister liderliga njutningsmänniskor. Jag ser dina vackra griskindsbilder som ett uttryck för din ideologiska förvirring. Du söker. Det är bra.
Jag förstår att du inte gärna vill tro det, men tänk om det är så att det är konflikten mellan griskindens inneboende nyliberalism och dina egna ideal som gödde mögelsporerna. Vid en konfitering vet jag i såfall inte vad som skulle kunna hända - kanske en fettexplosion? Det är nog bäst att du för säkerhets skull donerar den andra kinden till någon som befinner sig mer i samklang med dess inre värderingsgrund...
(Caroline har nu tagit bort sin reflektion om fett vs politik, men finns vanligen på bloggen Dåligt smink)
Jag tycker griskinden är en vacker symbol för hur vissa mycket viktiga frågor är tvärpolitiska. Längat efter fettlycka, ekologi, livs- och livsmedelskvalitet samt småskalighet förbrödrar och försystrar.
Griskind är sant nyfeodal mat. Nvff sæid.
Tack för att ni förgyller mina dagar allihop! oavsett om det är med tankenötter och diskussioner eller igenkännande leenden.
Skicka en kommentar