fredag, september 07, 2007
Inte visste man att det militärindustriella komplexet hade ett sådant grepp om svenska journalister
Läs förresten Ann-Charlotte Marteus fantastiska text i dag. Själv kan jag inte riktigt komma ifrån tanken att ex Peter Wolodarskis engagemang för det territoriella värnet är opinionsjournalistikens motsvarighet till att män med små penisar köper väldigt stora bilar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
*skrattar* Ja, det var en bra text. Obegripligt att någon annan än yrkesmilitärer och extremt gamla knökhögeranhängare kan uppröras av nedskärningar i territorial-/invasionsförsvaret.
Men är det inte litet lustigt att Reinfeldt liksom verkar misslyckas med att marknadsföra sina insatser t o m när han lyckas göra något riktigt bra? Eller är det media som får det att framstå så?
Känns i sammanhanget skönt att nämna att jag cyklar. Men jag tänker Putins drillade ungdomskadrer, UD:s varning till svenskar i Mellanöstern, totalitära ambassadörer som kräver att få diktera vår politik och "peace in our time" och undrar ändå om inte argumentationsnivån borde vara lite högre.
Med ytnke på hur mycket ståhej det var kring de svenska hjälpinsatssrna efter tsunamin, Herculesplan och soldater som inte kom iväg fort nog så känns det en smula korttänkt att tro att vi skulle rusta ner ännu mer och sedan förlita oss på USA (för det är vad ett NATO-medlemskap på de villkoren handlar om). En idiot fattar att insatserna vid stora katastrofer har en del att göra med den normala beredskapsnivån inom militären.
Ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans.
Det jag är mest rädd för, eftersom jag befarar att det kan vara sant, är att det är män med stora penisar som köper stora bilar. De som redan har allt. Men det finns ju ingen statistik, så vitt jag vet, så sanningen kommer vi förmodligen aldrig att få veta.
Själv har jag ingen bil. Men jag har två cyklar i två olika länder.
Nu hittade jag hit också! Jag har inte hunnit köpa din bok och ville faktiskt inte göra det för att jag tyckte det var så hemskt att du miste din bebis och det klarar inte det nyblivna fast då gravida mammahjärtat av men så läste jag ett kapitel i nån tidning och bara kände att DEN måste jag läsa! Så den finns på min Att-läsa-lista. Jag ska bara komma på hur tusan jag ska få in den tiden eftersom jag har ett litet 3-månaders monster hemma som tar den mesta tiden. ;)
Men jag är jätteglad att du fått din bebis nu och att all tverkar bra. :) Läser igenkännande dina inlägg och slås av vilka suckers vi är för de små liven. :)
Jag befarar att alla mina tidigare uppfostringsplaner bara är att slänga ut genom fönstret. Nu går jag och ammar bara för att hon gråter annars liksom. Hur mushy är man då? ;)
Förlåt för den långa novellen. :)
Ha ha, det var därför Wolodarski skrev så märkligt alltså? Jag fick inte ihop det riktigt...: -)
Man ska inte vara elak.
Skicka en kommentar