söndag, september 02, 2007

Facebook-etikett

Jag har en allmän fråga. När människor man inte vet vilka de är frågar om man vill bli kompis med dem på facebook, bör man då av artighet säga ja i alla fall? Är det kanske mer oartigt att fråga vem de är och så upptäcker man att de satt bredvid en i fyran men att man helt glömt dem?

15 kommentarer:

Lisa sa...

Jag råkade av misstag trycka på någon knapp som gjorde att jag skickade ut en vänförfrågan till alla jag korresponderat med på gmail.

Så nu har jag ett par Facebookvänner som jag varken känner eller förtjänar.

Leffe sa...

Min erfarenhet från andra nätverk är att man (förutom med nära vänner) först kontaktar en person och sedan möjligen frågar om de vill synas som en del av ens nätverk. Med facebook verkar det dock inte vara så.

Jag skule säga ja, och sedan fråga typ "Jag ber om ursäkt men jag har så taskigt minne, hur känner vi varandra egentligen?"

Men du är ju kändis, så alla känner kanske dig lite så... :)

Anne sa...

Jag har några vänner som läser min blogg, utan att jag direkt "känner dem". Nån jag absolut inte känner igen alls och som inte skriver något (man KAN ju skicka meddelanden liksom) lägger jag inte till.

Tina Lagerström sa...

Jag tackar bara ja till såna som jag vet vilka det är, det är ju inte så att personen får en "notification" att man tackat nej till dem.

Annars kan man precis som Leffe skriver fråga vem personen är (fast jag skulle nog göra det innan jag tackar ja) - tror inte att nån tar illa upp.

Andreas sa...

Jag skickade också inbjudan till alla i gmail av misstag... Och så tror man i sin enfald att man är datavan. Våga säga nej Isobel.

mattias sa...

Om det är en person du inte vet vem det är tycker jag att det är helt ok att säga nej.

Per sa...

Jag sager aven nej till manniskor jag vet vilka de ar. Jag foredrar att valja mina vanner sjalv. Men det beror ju pa vad man har tankt att anvanda sin sida till. Som halvofficiell person ar det val dessutom annorlunda.

Kan ocksa meddela att man kan ta bort vanner utan att skammas for mkt. De far ingen notification om det, du forsvinner bara fran deras lista. (Min exfru tog bort mig idag)

sassamamma sa...

Facebook är mycket förvirrande, jag fattar ärligt talat inte nånting. Jag får nog testa att skicka en förfrågan till dig Isobel :D. Men är det inte på MySpace det funkar så att man är kompis med folk man egentligen inte känner? Min syrras band som inte är så jättekända är kompisar med tex Björk, David Bowie och Joy Division och de är INTE kompisar på riktigt, det är jag säker på!

Fast det kanske inte är samma princip på Facebook.

Johan J sa...

Har haft "bekanta" (folk man råkat flyktigt genom nåt community) på msn messenger som ändrat nick hela tiden - det ena hippa "citatnamnet" efter det andra och ingen synlig address, inom två veckor vet mn överhuvudtaget inte vem det där är. Sådana personer stänger man av efter ett tag.

Jerry sa...

Jag skulle fatta ett principbeslut.

Antingen skulle jag använda min FB-profil som en offentlig plattform/marknadsföringskanal för min blogg. Då skulle jag göra som Alex Schulman t.ex. och tacka ja till allt "som rör sig".

Eller, om jag väljer att använda FB som ett nätverksverktyg, då skulle jag tvärtom vara lite noggrann med vilka jag "släpper in" i nätverket.

Om någon gammal klasskamrat från fyran blir sur för att man frågar kanske detta ändå inte är en kontakt att odla vidare...

Cecilia sa...

Svår fråga - har själv råkat ut för samma sak och avvaktade innan jag till slut lät personen (som var en bekant till en bekant till en bekant) se min limited profile! Men - egentligen - varför ha friends på facebook om de inte är friends?

pelle sa...

jerrys idé är inte så dum och det går dessutom att ha det bästa av bägge världar. min kända kompis har en profil som "alla" får bli kompisar med och en som är till för nära vänner.

Gunilla sa...

Jag gissar att många kastar ut inbjudningar till höger och vänster för att se vilka som svarar – det är inte säkert att de ens håller reda på vilka de skickat inbjudningar till, än mindre vilka som inte svarar.

Att ha skilda strategier för hur man vill använda Facebook är ju en variant. Jag accepterar inte inbjudningar från folk jag inte räknar som åtminstone vagt bekanta, och flera av dem får finna sig i att enbart ha tillgång till en "limited profile".

Gabriella sa...

Jag håller med Jerry, man får bestämma vad man ska ha sin FB till. Jag tycker att om man skickar en vänskapsförfrågan till någon som inte direkt kommer veta vem man är så är det hyfs att skriva ett kort meddelande med inbjudan. Gör man inte det kan man inte räkna med en kompis tycker jag.

Patrik sa...

Jag tycker rätt mycket är rätt förvirrande. Helt plötsligt fick jag tillgång till en massa profiler till vänner till mina vänner och jag råkade fylla i nåt roligt test på Isobels (som jag bara läser) sida och så dök jag upp där och jag kände jag gjorde intrång, men det kanske är så det funkar. Jag vet inte.

Jag tycker inte man behöver fråga varför man känner nån. Förklarar man sej inte kan man skylla sej. Men jag har inga såna problem. Får bara förfrågningar från kusiner.