Ipred är en kontrarevolution (från kulturnytt, på begäran)

Den här lagen ger upphovsrättsorganisationerna större polisiära befogenheter än polisen själv. Husrannsakningar, låsta bankkonton, gigantiska skadeståndskrav väntar. Nästan oavsett vad man tycker om fildelning är det uppenbart att åtgärderna saknar rimliga rättsliga proportioner.

Särskilt tydligt blir det när man betänker de större konsekvenserna. Ingen seriös bedömare tror att de hårdare lagarna kan stoppa fildelningen. Eftersom de utpekade brottslingarna, fildelande ungdomar, ser lagarna som precis lika orättfärdiga som de är, kommer man i stället bara hitta smartare sätt att fildela anonymt, utom räckhåll för Hollywoods privatpoliser.

Vad som däremot kommer att påverkas, av Ipred, av datalagringsdirektivet, av FRA, av Acta och alla andra steg som just nu tas mot en digital totalitarism, är människors allmänna beteende på nätet. Polisen i huvudet blir ett större hot än polisen på gatan. Vi har redan sett hur FRA-lagen i Tyskland fått människor att avstå från kontakter med psykologer och missbruksvård via nätet. Vi vill inte att staten loggar våra svagheter. Vi kommer att noga överväga vad vi skriver, vilka vi har kontakt med, vad vi visar upp. Vad av allt detta kan användas emot mig?

Nätet delas upp i många mindre enheter, dit bara betrodda har tillträde. För den utan rätt kontakter blir det inte mycket mer än aftonbladet.se kvar.

Kanske är det också syftet. Den stora massan ska tvingas att åter bli snälla, lydiga konsumenter av det som någon med pengar och inflytande vill att vi ska se. Internets frigörande potential dämpas.

Ipred är del i en kontrarevolution. Ännu kan vi bara hoppas att vi, vi som är internet, klarar att mota den.

Ipred är del i kontrarevolutionen

Imorse pratade jag om Ipred i kulturnytt. I eftermiddag, närmare bestämt kl 14. pratar jag vidare om samma sak i Nya Vågen.

Liza på analyssoffan

Det kan inte vara bara jag som vid varje Liza Marklund-text numera läser in allt det hon inte pratar om. "Hur kunde vansinnet uppstå?" frågar hon, och pekar på att direktörer och LO-chefer är intelligenta människor. Själv tänker jag bara, ja Liza, du är väl rätt smart du också. Så hur kunde vansinnet uppstå? Den granskande journalistik hon ser som medicin mot direktörssjukan tolkar jag som bloggarnas envishet mot hennes egen dårskap och lögner.

Ett steg under ytan vet hon nog vad hon har gjort. Det marklundska undermedvetna talar till oss. Eller också är det bara jag som läser allt detta.

Hej matematik

Rubriksättarna på sydsvenskan verkar ha lite svårt att räkna.

Kalla en våldtäkt för en våldtäkt

Det är obehagligt att läsa om det som Expressen och Aftonbladet kallar för gruppsexhärva, resp. gruppsexnätverk. Nu syftar jag inte på obehaget inför de händelser som skildras, utan på själva skildringarna. Uppgifter om fantasier blandas hämningslöst med uppgifter om påstådda övergrepp:

"utsatts för sexuell förnedring, våldtäkter och utnyttjats i sadomasochistiska sexlekar med piskor, handklovar och långa dildos. Det har också förekommit gruppsexträffar, gangbangs, i privata bostäder och på guldkantade hotell i Stockholm, däribland Radisson SAS vid centralstationen.
- Det här är fantasier som knappast levs ut i det egna hemmet, säger citypolisens ansvarige utredare Jonas Trolle."

Märkte ni hur våldtäkten liksom smögs in bland dildosar, fantasier och gangbangs? Det är som om den sexualfientliga moralismens idé om att udda sexuella praktiker och sex i utbyte mot pengar i sig är förnedrande, i sig är våldtäkter, har slagit igenom så hårt att man inte längre förmår särskilja de faktiska övergreppen. Att bli bunden under sex frivilligt är liksom i stort sett lika illa. Att man kallar nyheten för "gruppsexhärva" i stället för "våldtäktshärva" (som faktiskt Nyheter24 gör) är också talande. Det är gruppsexet som är det spännande.

Uppdatering: jag har lagt in ett extra kommatecken för att ett miffo jag känner klagade.

Fina och fula killar

Läs smartaste Elin om fina och fula killar!

Vad har hänt med Jan Guillou?

Läs Olles Guillou-sågning och framförallt Gunillas kommentar. Själv tycker jag absolut att man kan skriva för Aftonbladet (skulle journalistiska feltramp göra hela tidningsföretag till omöjliga uppdragsgivare skulle inte många av oss kunna jobba alls) men jag undrar mer över hur man kan vara Jan Guillou. Jag önskar mig, precis som Gunilla, en rejäl, kritisk och sansad, intervju med hövdingen själv. Hur motiverar han sina irrfärder?

"På något märkligt vis tycks han vara "untouchable" numera. Eller så tas han inte på allvar. Det är mycket mystiskt." säger GK.

Själv tror jag dock att den ledsamma, åtminstone för JG, sanningen ligger någonstans mittemellan. Han är untouchable just på grund av sitt ärorika förflutna och för att han inte tas på allvar. Det är ju bara Jan Guillou. Man förväntar sig självupptagen okunskap från honom numera. Det är hans nya trademark. Man skrattar, bloggar lite, går vidare.

Rättelse

Jag har upptäckt att jag inte hade läst den senaste undersökningen om svenskarnas inställning till astrologi i min text i lördags. Enligt Vetenskap och allmänhet säger bara var sjunde i dag att de tror att astrologi är en vetenskap.

Det har också framkommit oklarheter kring vad Obama egentligen har beslutat om federala anslag till stamcellsforskning. Han tycks först ha tagit bort förbudet för att därefter införa det igen. Vissa säger att det här är delar i en lagstiftningsprocess som syftar till att göra det lagligt, men om jag hade känt till detta hade jag kanske i stället exemplifierat med besluten kring sexualundervisning och rena sprutor till svåra missbrukare, som också tydligt visar på tendensen bort från vidskeplighet och mot evidensbaserade beslut.

Läs Katrine K i dag om hur kvinnor lär sig att maskera sex som kärlek.

stolt men inte nöjd

Det är ledsamt att det inte händer oftare* (men vem vet, jag kanske får vänja mig) men jag är fan stolt över den tidning jag jobbar åt! Thomas Mattsson twittrade nyss om att det blir rättelse i tidningen imorgon av Liza Marklunds krönika, såvitt jag begriper gäller det faktauppgiften om nedladdningarna. Det är vackert att se, det här.

* bristen på stolthet gäller givetvis inte de redaktioner jag jobbar åt.

Uppdatering: Det är nu också ändrat i själva texten, de 80 000 nedladdningarna är borta, vilket visar upp krönikan i all sin pinsamma tomhet. Blogglänkar finns där också. Efter påpekanden i kommentarerna kan jag villigt medge att det är ledsamt att man ska bli stolt över något som borde vara så självklart. Men det är inte självklart! Det har inte varit det. Och jag är väl medieskadad, men jag blir verkligen glad åt att det går åt rätt håll.

Marklund, Mattsson, transparensen och sanningen

I går häpnade många över att Liza Marklund med gillande citerade en musikervän som ville följa det kinesiska exemplet i förhållande till filtrerat internet. Sedan insåg vi att hon dessutom tror att det är illegal nedladdning att besöka bandets egen Myspace-profil. Och nu i dag syns inte Marklunds artikel på Expressens förstasida och inga blogglänkar syns till själva texten, trots Thomas Mattssons förklaring häromdagen om att Expressen som sista stora tidning ska börja med sådana. Och trots att artikeln är en av de mest ombloggade just nu.

Det är svårt med transparens, det måste sägas. Det där länkverktyget Expressen använde kanske dessutom har inkörningproblem. Frågan som just nu aktualieras är dock om den där kloka policyn om rättelser som Mattsson lanserade även gäller tidningens kolumnister?

I Liza Marklunds fall är det dock uppenbarligen, fortfarande, framförallt svårt med sånt som källkoll och faktakontroll.

Uppdatering 1: Den aktuella ickesäljande skivan finns alltså än så länge bara till salu på Coop Forum och Coop extra.

Uppdatering 2: Det tycks som om uppgiften om 80 000 illegala nedladdningar inte handlar om Myspace-sidan, utan om en fejktorrentsajt.

Men han är ju så vacker

Lite halvt relaterat till smart/snygg/osynlig-diskussionen träffade jag för ett tag sedan en 17-årig kille som var djupt och innerligt övertygad om att hela hans skola hatade honom. Han var där så lite som möjligt. När jag upprört frågade om inte lärarna gjorde något ryckte han på axlarna och sade att det inte fanns något att göra. Trakasserierna han berättade om var både öppna och mer subtila, dag efter dag, år efter år. Eftersom han både var svart och sedan ett antal år öppet bisexuell utgick han själv från att både rasism och homofobi låg bakom, men när man är i den åldern är det ssvårt att inte känna i sitt inre att felen ligger hos dig lika mycket som hos omgivningen. Det är förresten svårt i alla åldrar.

Vi pratade i säkert en timme, han var vältalig, charmig, sorgsen, bitter. Hela tiden tänkte jag någonstans i bakhuvudet "om också han drabbas finns det ingen som är säker". Hela tiden tänkte jag "men han är ju så vacker". Han var det. Filmstjärnevacker. Sexig. Jag är inte själv särskilt inne på tonåringar, men det var omöjligt att inte se och drabbas.

Var nu inte förutsägbara och säg att folk kanske trakasserade honom just för hans perfektion. Visst är det säkert sant, men det finns något där som gör mig, inte minst som mamma, så oändligt ledsen. Inte för att de fula och ocharmiga förtjänar tonårseländet mer, men för att det faktiskt inte finns någon som går säker. Alla kan drabbas. Och det spelar faktiskt ingen som helst roll hur ytligt sett lyckligt lottad man är. Den egna upplevelsen kan ändå vara den av komplett och outhärdlig ensamhet.

Läs Mattias Svensson om den nu alltmer vridna kampen mot "drogliberalismen".

DN Debatt och urinposer

Intressant att DN Debatt publicerar en artikel som redan varit på Aftonbladets debattsida. Eventuellt ännu mer intressant är att skribenten som illustration till Aftonbladet-texten poserar med foten i en urinoar.

Jag vill bara uppmärksamma att den hett efterlängtade blogg-comebacken för allas vår älskling Donnie skett på, hrm, DN På Stan. Där han bloggar om béapizzor (rimligt), schlager (??) och skam (självklart).

Eva Hemmungs-Wirtén superstar!

Jag kom nyss tillbaka från pk-debatten, som till min egen förvåning faktiskt blev riktigt bra. Stillsam, nyanserad och intressant. Kanske lite för mysig, som jag och Andy sade till varandra efteråt (för trots att vi gillar varann så tycker vi ju nära nog rakt motsatta saker i den här debatten, vilket bara delvis framgick).

Jag fick en ny idol i Eva Hemmungs-Wirtén och så fick jag säga några fina saker om internet och dra några roliga exempel om upphovsrättens problem, som det om den fina filmen Tarnation som blev rätt uppmärksammad i Cannes för ett par år sedan och som kostade ett par hundra dollar att göra och 400 000 dollar för att köpa loss rättigheterna till musiken.

Här kan ni se debatten:

Dagens citat

"Such great Disney productions as Snow White, Sleeping Beauty, Pinocchio and Hiawatha are, of course, all taken from the public domain. Quite sensibly, from its monopolistic viewpoint, Disney is reluctant to put anything back. However, the economic argument that these great works would not have been produced without an intellectual monopoly is greatly weakened by the fact that they were."

Kom och lyssna i kväll

I kväll är det alltså debatt om upphovsrätt på Publicistklubben, med bl a mig, Sam Sundberg, Andreas Ekström och Eva Hemmungs-Wirtén. Det är på café Panorama, högst upp i kulturhuset. Det börjar kl 19.30 med en grej om prinsessförlovningen, vi börjar 20. Man behöver inte vara pk-medlem så kom gärna och lyssna!

*Förresten objektifierar jag alltså inte bara briljanta akademiker från Göteborg, även galna/kloka/stiliga förläggare från Stockholm går bra.

Idag är Grovt Initiativ-Gustavs Pär Ström-remix på Svenska Dagbladets ledarsida, ihop med Louise Perssons bok om Klassisk Feminism (som jag tyvärr inte hunnit mer än bläddra i än, men det är hemskt roligt att Louise också gillar min tonårsfeministidol Wendy McElroy).

En förbannad Gud (och han är visst på upphovsrättslobbyns sida)

I dag kommenterar jag Mats Söderlunds genuint bisarra artikel från häromdagen.

Jag inser att jag är för illa insatt i kulturpolitik, men de stipendier som Författarförbundet delar ut till sina medlemmar, är de bekostade med skattepengar? Jag kan ju förstås inte av politiska skäl tänka mig att gå med i Författarförbundet och det är ju lite besvärligt om man då tvingas avstå från de bidrag som staten vill ge till konstnärligt skapande. Men det är väl korporativismens idé å andra sidan.

När jag nu kommit igång på objektifiering kan jag ju lika gärna säga att jag tycker att Elin säger allt som jag inte hann eller orkade säga igår i kommentarsdiskussionen om fräscha flickvänstjejer. Det är ju rätt få som säger till Jocke Berg att han ska sluta kokettera "du är ju snygg och framgångsrik, skärp dig." Å andra sidan kanske man borde.

En fråga till Niclas Berggren

Jag har en fråga till Niclas Berggren. Hur kan det stämma med din forskning att Kalle Palmås inte tog sig in på miljöpartiets lista till Europaparlamentet när han ställde upp med en sån här bild?

några snabba innan jag springer till dagis

Det här var inte särskilt bra Lisa! Julia skriver bra om varför (och Elin gör en illustrativ hjärndelningsmanöver genom att skriva ut en kommunikationstråd). Själv hatar jag dessutom själva ordet flickvänsmaterial, som manar fram bilden av den anpassningsbara, underordnade, hon som ger av sin kärlekskraft utan att bråka. Den fräscha tjejen, om ni minns den gamla posten.

Det här var däremot fantastiskt bra, Rasmus! (Apropå hjärndelning finns det få andra som jag gillar att dela med lika mycket som med Rasmus.)

"Reproduktionsmedlen har hamnat i akut konflikt med de lagstadgade reproduktionsförhållandena." Det är vackert.

Trötta parodier, nu uppdaterat (så roligt ska vi inte ha det)

Jag har inte hört skivan (och medger att jag är svag för gamla, dvs unge, Thåström) men visst är det roligt att en platta som av recensenten beskrivs som "trötta parodier på Ulf Lundell" inte går att spela på en dator?

Uppdatering: Enligt två kommentatorer går det utmärkt att spela skivan i dator och rippa den. Eftersom jag bara gick på SvD-recensentens ord backar jag såklart.

Jag är inte hatad på Flashback

Satt hemma hos en kompis i natt och pratade om folk som hatar och blir hatade och han gick in och sökte på Flashback på mig och vi insåg att det 1) inte fanns någon specifik tråd om mig 2) de inlägg som refererade till mig huvudsakligen var positiva.

Betyder det här att jag gjort något fel?

Antisemitisk pirathatare på Nyheter24

Rasmus Fleischer började nysta lite i en journalist på Nyheter24 efter att ha utsatts för ett fumligt intervjuförsök, med efterföljande underliga artikel. Han upptäckte dels att journalisten, Ehsan Fadakar, bedriver ett privat krig mot The Pirate Bay på sin blogg, dels att han uppenbarligen är öppen antisemit. Det förra må väl vara hänt, men det borde kanske framgå i en länk eller nåt när Fadakar skriver många av tidningens artiklar om piratfrågan, det senare är i allmänhet rätt obehagligt. Känner Nyheter24s redaktionsledning till det här och tycker de att det är okej?

Twittersjukan och remix

Jag inser att jag allt oftare bara tweetar om sånt jag vill tipsa om i stället för att skriva här. I själva verket känns bloggen alltmer som gammelblogg mot twitters nya. Men ni måste läsa Grovt Initiativ-Gustavs roliga take på Pär Ström. jag håller såklart med huvudsakligen om hans tillägg, men framförallt älskar jag idén. Tag en bok, remixa den efter eget huvud, publicera igen.

PK om piratismen

Nästa måndag ska jag prata upphovsrätt och internets och sånt på publicistklubben. Vore fint om ni kom dit.

Gamla medier, nya tankar

Det här gör mig glad. Ödmjukheten, öppenheten, de rimliga besluten. Självfallet kunde Jan Helin ha kommit fram till det alldeles själv också, men som läsare ger det faktiskt något mer att få följa med direkt i den etiska diskussion som såklart alltid (eller, åtminstone oftast) pågår på redaktioner. Förresten vill jag passa på att säga att jag inte menar något självklart pejorativt med begreppet "gammelmedia". Det är en beskrivande term bara.

En annan som begriper saker är Emanuel Karlsten på Dagen. Jag tvittrade apropå det här tidigare i veckan om att missionärer alltid fattat smitta, men det var ingen som begrep min fyndighet. Jag är lite för inne på memer och smittor just nu kanske.

Årets kvinnor och en flodhäst

Jag delar alltså utmärkelsen till årets kvinna hos Nyheter 24 med bland andra Monkan och finaste Lisa Magnusson (och en för mig okänd skridskoprinsessa). Jag skulle möjligen ta det på något större allvar om jag inte kände halva redaktionen (men tack Aaron, Eric, Gustav och Aaron II) och skulle också möjligen glädjas mer om de inte illustrerat med en bild på mig när jag är på smällen och ser ut som en söt och otroligt glad flodhäst. Det har sina sidor att ha medverkat på tusentals pressbilder under sista trimestern, they do come back and haunt you.

Det skulle i och för sig kanske vara ett sätt att mota den arge kommentatorn som menade att jag for med osanning i Lisa Bjurwald-klass eftersom han tyckte att jag såg mycket smalare, blondare och glittrigare ut på bloggbilden än i verkligheten, där han hävdade sig ha sett mig. Jag skulle kunna ha en 90-pannors gravid-bild här och sen när alla träffar mig blir de bara: "du är ju smal och inte på smällen och har inte två decimeter breda fötter!"
Man bara: "Ja och nej och nej." Win-win.

Min hjärna är din

Dagens text (och ja, jag inser att jag måste börja skriva om nåt annat än internet snart)

Ännu mer apropå internets

I den där filmen nedan som ni kanske inte orkade kolla på eftersom den är 55 minuter lång (även om jag lovar att den är värd det) talar en professor i antropologi om det grundläggande skifte i mänskligt beteende som uppkommit genom internet, och specifikt genom youtube. Om hur anonymitetet på internet kombinerad med de stora avstånden visserligen ger utrymme för hat och ilska, men också för en sanningsenlighet i det mänskliga samspelet som tidigare bara varit de allra närmaste förunnat. Just för att vi kan se människor utan att stirra på dem, för att vi kan känna gemenskap utan krav, kan vi också visa upp oss som hela människor även för främlingar.

Jag var helt uppfylld av den filmen i går, av glädjen, hoppfullheten i den.

Och så läser jag i dag hos bästa Lisa om en spya från Peter Fröberg Idling och så blir jag så trött igen. Någon anonym arg kommentator (som förhoppningsvis får tillfredsställelse av att visa hela sin personlighet) sade att det i dag var löjligt att påstå att det fanns folk som var emot internet "i vidare mening". Tyvärr inte så löjligt, va?

Uppburen författare goes Anakata

Thomas Engström blir väldigt roligt arg i dagens Fokus.

En liten förklaring för er som inte förstår vår kärlek till internets

Läs C-M Edenborg och Mats Kolmisoppi om kulturpolitik.

Misslyckad ideolog

Jag ser att jag blivit utnämnd till internets-ideolog och även om jag såklart är mycket rörd och tacksam, så känns det onekligen lite överdrivet.

Läs däremot prof Ferrada-Nolis intressanta inlägg om vad vi borde ha pratat om mer när vi försvarat oss mot anklagelserna om pr-regi. Jag erkänner mig skyldig. Men det kommer mer när jag har mer tid.

Det där med fakta

Magnus uppmärksammar oss på dagens Lisa Bjurwald. Jag måste säga att jag begriper att DN tycker illa om internet.

Det här kallar jag forskning!

Det finns forskning och det finns forskning.

Medhjälp till brott

Apropå dessa dagars diskussion om det legala ansvaret för att tillhandahålla teknologi som möjliggör brott på internet har Eric Rosén uppmärksammat något i Malmö. Blir vägverket straffskyldiga nu?

Men sluta vara så dum då

Jag har precis upptäckt de pinsamma texterna Dagens medias egen Bob Woodward skrivit om bl a mig (och lite om internet även om han visst inte förstår att internet består av länkar och då är det ju lite svårt att diskutera). Han är nu senast arg på Louise för att hon "idiotförklarat" honom. Well Rolf, du har inte övervägt att mota den sortens angrepp genom att helt enkelt sluta vara en idiot?

Den stora konspirationen

Jag har funderat vidare på DN:s låtsasscoop i går om att FRA-motståndet blott skulle vara regisserat av en handfull pr-konsulter. Dels förstås för att tidningen skriver en av de mest idiotiska ledare jag sett i dag, helt baserad på uppgifter som i fler fall redan i går avslöjades som felaktiga. Men det hade ju krävts att man läste bloggar för att upptäcka det, och det gör ju inte DN. (min favorit är annars den upprörda anklagelsen om att bloggare "länkar bland annat till varandras sidor")

Men, helt bortsett från mitt förakt för Dagens Nyheter, så frågar jag mig i likhet med Niclas och hemliga morsan vad som ligger bakom alltsammans. Fast jag menar nu artikeln. För det enda omedelbara resultatet av "granskningen" är ju att FRA-motståndet flammar upp igen. Vi återupptäcker varför vi tycker så innerligt illa om Fredrick Federley. Vi enas, samlas, osv.

Vem har att förlora och vinna på det? Tja, en uppenbar förlorare är ju regeringen, som precis fått finfina siffror i opinionen och som faktiskt ändå tagit sig igenom den värsta hatstormen från sina egna grästoppar. Vid insikten om att alternativet var Lars Ohly som finansminister var det ganska många allianssympatisörer som kände att vi nog får Bodström-samhället oavsett vilket och då kan vi ju ändå välja det i övrigt minst dåliga. Men FRA-eländet (och datalagringsdirektiv, och Ipred, och Ipred2 och Acta) sitter ju där som en tagg. Och man behöver inte ruska särskilt mycket på den för att man åter ska känna locktonerna från Maria Wetterstrand, eller för all del piratpartiet eller sofflocket. Själv känner jag ju för första gången någonsin viss entusiasm för att rösta i valet till Europaparlamentet och nej, det kommer inte att bli på ett riksdagsparti.

I sammanhanget kan man alltså inte låta bli att notera att journalisten som i DN låtsas som att FRA-upproret bara var en pr-fejk är gift med Pär Nuder.

Tillägg: Jag hade alltså inte direkt glömt att jag ogillar Federley, jag hade mera glömt att han fanns.

Offrades Gömda-Mia för Lizas skull?

Läs Monica Antonsson i Aftonbladet! Jag måste erkänna att jag faktiskt inte tänkt på Aftonbladets stora Mia-intervjuer på det sättet, men ställd inför teorin är den skrämmande sannolik.

Bonniers regisserar försvaret för The Pirate Bay

Ja, om det i den här texten finns täckning för DN:s förstasidesrubrik "Pr-byråer regisserade FRA-uppror", då stämmer rubriken på det här blogginlägget också. För jag tjänar ju pengar på att arbeta för Bonnier-ägda publikationer vilket gör att jag kan ägna tid åt att försöka försvara internet. (Här måste jag förresten länka till finaste Rasmus och raraste Kalle, som säger snälla saker om mina försök. Slemmiga ryggdunkningar, som Kalle uttryckte det. Jag är om det inte framgår mycket mallig över berömet.) Och det är ju precis vad exempelvis Henrik Alexandersson gjort, tjänat pengar på att jobba med pr och ägnat sin fritid åt att driva opinion mot bl a FRA.

Jag har ingen aning om det är så att vissa personer inom antifrapismen faktiskt fick betalt för att driva frågan, Henrik antyder ju att det skulle vara så, eller vilka de fick betalt av, men som någon som skrivit om frågan sedan Mikael Odenberg lämnade det första lagförslaget till riksdagen i mars 2007 (mitt första blogginlägg om FRA kom 20e mars) och sedan dess visserligen ibland fått betalt för FRA-kritiska artiklar men definitivt inte för bloggandet så känns anklagelsen om pr-regi lätt malplacerad.

Mest av allt påminner DN-granskningen om Håkan Roswalls desperata försök att hitta en enda ansvarig, en enda Han Som Bestämmer, bakom TPB. De kan helt enkelt inte begripa det organiska, vildvuxna, oreglerade. Någon måste ha regisserat den perfekta stormen. Som sagt, de begriper inte internet. Långsiktigt är det mer deras problem än vårt, men just i detta nu är jag djupt oroad över vad deras oförståelse kan få för konsekvenser.

Läs också Johanna, Mary, Emma, Amanda. (Ojdå, var det inte integritetsrörelsen som var extremt mansdominerad? Eller hur Per Wirtén?)