tisdag, juni 10, 2008

En liten uppkastning i uppriktig prestationsångest

Först gick det så bra så bra och jag älskade mina karaktärer och jag skrev dialoger som gjorde att jag kände mig som den screwball-gudinna som jag annars bara känner mig som när jag umgås med en viss person och språket flödade och varje dag 10 000 tecken och nästa dag läsa igenom och jag behövde knappt stryka någonting utan fortsatte bara, jag var författandets eget TGV. Från april till häromveckan alltså.

Nu, för att fortsätta metaforiken, pratar vi snarare om ett illa tilltygat engelskt pendeltåg. Ni vet ett tag efter den där ogenomtänkta privatiseringen då dörrarna plötsligt öppnade sig under pågående färd och det blev minusgrader inne i tågsätet. När tågen alls gick, alltså. Här hemma står det pinsamt stilla.

Jag har sagt till min förläggare att jag ska lämna något innan hon går på semester, men om jag ska ha hela den narrativa bågen med, vilket jag vill, så måste jag sannolikt skriva tre gånger så snabbt under de återstående veckorna för att hinna. Det kommer förmodligen inte att hända. Jag blir så trött. Jag är dessutom förkyld. Snoret rinner och hjärnan är helt fokuserad på att ha ångest över eventuella prisfall på bostadsmarknaden plus förstås ångest över Tobias Linderoth, och det som blir kvar av mental kapacitet räcker knappt till att formulera blogginlägg. Nu måste jag snyta mig. Sådärja. Nu rinner inte snoret längre, rent faktiskt. Det är ett mycket litet steg i rätt riktning.

I min patetik googlar jag mig själv och upptäcker någon som älskade förra boken, vilket just nu mest ger mig ännu mer ångest. Den nya är inte alls likadan, jag kommer aldrig kunna skriva något liknande, så de som tyckte om den förra kan utmärkt väl hata den nya och då är man ju verkligen ett misslyckande. Någon annan tycker att min text i Könskrig var "undermålig". Jaha. Det blir jag ju också ledsen för, förstås. Sedan upptäcker jag att Resumé har skrivit om att Linna ska sluta och att jag och Sakine Madon ska alternera varannan vecka som fasta krönikörer på Expressens ledarsida. Det är sant. Det är åtminstone roligt. Sakine är otroligt bra och det var verkligen på tiden att hon fick en fast plats någon annanstans än på bisarra Stockholm City. Mikael Nestius är en djupt obehaglig figur. Han och Thomas Bodström toppar nog listan över personer i svensk offentlighet som jag tycker sämst om.

Förresten borde jag ha sagt något om FRA, jag hinner inte börja på tidningen innan lagen (sannolikt) klubbas och staten skaffar sig kopior på allas våra liv på internet. Alla sidor vi besöker, alla våra mail. Det är häpnadsväckande i sin totalitarism. Jag hoppas fortfarande på Annie och Federley, de vet ju båda två att de skulle ha starkt stöd inom centern, från sina väljare, för en nejröst, men de behöver ju två till med sig för att motstånd ska vara meningsfullt. Henrik von Sydow är för mycket karriärist, han säger öppet att han inte vill offra sin ställning i partiet för det här trots att han också säger öppet att lagen är huvudlös. Alf Svensson behöver inte bry sig om sitt parti längre. Birgitta Ohlsson har ändå inte så stora karriärmöjligheter i ett Björklundskt folkparti. Kanske Karl Sigfrid, han vågar ju onekligen frondera i fildelningsfrågan. Maila dem och ring dem. De bör få höra vilka hjältar de kommer bli för den svenska demokratin om de vågar rösta efter eget hjärta snarare än efter partipiska.

Själv ska jag återgå till att stirra på skärmen och snyta mig. Jag sade att jag var förkyld va?

12 kommentarer:

Eric Goesta Rosén sa...

Jag vill åtminstone påpeka att den här prestationsångesten är en utmärkt grogrund för bra, intressanta, blogginlägg. Gillar ju skarpt när mycket får rymmas såhär, olika tankar olika ämnen, texten rullar på. Fint. Och hoppas att det släpper med screwball-dialogerna också.

Linda sa...

Jipii, både du och Sakine på Expressen, kommer bli toppenbra!

Med tanke på din varierande stil i bloggen, som alltid är bra, tror jag många som älskade din första bok (som jag) kommer tycka om nästa också!

sakine sa...

Tack, och detsamma! Vi kommer få snurr på lördagsspalterna.

Men nu koncentrerar jag mig på enbart körkortsångest. Smärtsamt det också.

Dan W sa...

Ja vår tids - eller den fattiges - definition av att "få snurr på".

Stjärnan lämnar och in skickas de som - på mycket goda grunder - tidigare placerats på avbytarbänken.

Isobel sa...

Frågan är förstås på vems goda grunder - är jag ledarkrönikans Daniel Andersson eller Kim Källström?

linda sa...

jag tyckte om din förra bok. läste den på tunnelbana och bussar och i sittandes i stillastående bil medans min tvååring sov middagslurer ibland.

och jag är helt säker på att jag kommer gilla din nästa också och att du kommer få till den till slut.

kulturbloggen sa...

Starkt att kunna skriva på bok och också blogga. jag tycker det är svårt att göra båda sakerna bra.
Jag är imponerad.
RS
kulturbloggen.com

Henrik sa...

Jag undrar hur du fortfarande kan hoppas på Federley? Har det undgått dig att han har kommit ut som ryggradslös röstboskap under partipiskans lena rapp. Fast det klart, det är väl inte direkt förvånande att en nyliberal sätter karriären före påstådda principer.

Anonym sa...

Isobel.

Du skriver så du får mig känna att du är min vän, att du i din bok räcker ut en hand i verkligheten.
Jag vill dyka in i boken, i språket. På samma sätt som man äter en maträtt när man är hungrig eller badar en het sommardag.

Din nästa bok kan bara bli bra!

Krya på dig, förkylningar brukar betyda själslig oreda, något man måste skölja ur systemet. Skäm bort dig med något valfritt trevligt flytande.


Christina

Studiomannen sa...

Krya på dig!

Studiomannen sa...

...och återigen: jag har själv upplevt känslan flera gånger av att vara omtyckt, eller rentav älskad, samtidigt som jag själv tycker att jag bara är vatten värd. Jag kan inte förstå mig på de människor som INTE har sådana perioder. Det värsta jag vet är då ryggdunkare som säger "ryck upp dig" eller liknande. Jag säger så här istället: tänker på dig och både hoppas och räknar med att du kommer helskinnad ur detta.

Anonym sa...

Jag har hört att vi borde samlas utanför riksdagen kl 08.30 på onsdagen den 18:e för att stötta de som vill rösta rätt.

Sedan stannar vi enligt uppgift kvar i väntan på resultatet och sedan firar vi och hyllar de som gjort rätt.

Slut upp!