Jag läser på Svart Måndags sida att de drar sig ur demonstrationen på lördag eftersom de fått signaler om att det kommer bli våldsamheter och skadegörelse. Jag blir så otroligt ledsen. Här finns en potentiellt gigantisk gräsrotsrörelse, tvärs över alla partigränser, och genast ska den tas över av människor som mest vill få fysiskt utlopp för sina inre demoner. Gå med i en firma eller nåt, vetja.
Jag som precis satt och funderade över vilken fantastisk viljeyttring det vore om tusentals svartklädda stillsamma integritetsförkämpar slöt upp vid Fredrik Reinfeldts sommartal i Vaxholm den 9 augusti. Inte minst alla vi som i alla fall emellanåt röstat på moderaterna borde åka ut och visa att vi faktiskt inte tror att just vi skulle tjäna på att FRA slutade diskuteras. Men om Svart måndags-organisatörerna har rätt blir det för obehagligt. Jag kanske återkommer till idén.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Sakta i backarna. Är dessa "signaler" bekräftade? Jag skulle kräva lite bättre signalspaning (haha) innan man litar på uppgifter som än så länge lika gärna kan komma från en ensam fjortonårig tangentbordskrigare – eller från någon som avsiktligen vill splittra protesterna.
Jag tycker att Svart Måndag beter sig märkligt. Och med minimal kännedom om hur upplopp brukar uppstå i Sverige borde också inge viss skepsis. Fast någon annan kanske vet mer?
På frapedia står det en del om Svart måndags tvivel.
/Annika
Det tog en stund att sätta sig in i, men var rätt intressant:
Ryktesspridning och organisering: FRA-aktivismen som laboratorium
Rätt fånigt att låta sig passiviseras av att vissa kan ta till skadegörelse. Vad händer då i framtiden, om det blir konflikter i samhället och det byggs upp stora proteströrelser. Provokatörer kan då superenkelt splittra sönder rörelsen om de utför mer aggressiva protestformer än vad pacifist wannabes vill ha. Och sen så tänker de sistnämnda att "ja bättre att jag stannar hemma, vill ju inte stödja terrorvåld", och sen kan motståndarna fortsätta föra sin störda politik som de vill.
Människor som använder begrepp som "pacifist wannabes" om dem som är emot våldsamma demonstrationer vill jag helst inte demonstrera ihop med.
Här har vi ju ett motstånd som spänner från MUF till Syndikalisterna, och då är det väl inte så konstigt om det blir rörigt med protesterna i början.
Jag hoppas och tror att formerna för motståndet kommer att sätta sig framöver, och att vi kan ta tillvara all den samlade ilskan och energin på ett konstruktivt sätt.
Apropå FRA så är det tydligen många som ska vara med och dela på grötfatet på litet sikt. Både inom EU och USA: http://www.iht.com/articles/2008/06/27/america/privacy.php
Tror någon att FRA kommer att vara emot att dela med sig till kompisarna inom andra länders domstolar, företag och underrättelsetjänster? Skrämmande.
Var just på icke-demonstrationen, både vid Sergels torg och när den flyttade till riksdagshuset.
Hur lugnt som helst!
Trevliga människor av alla sorter. Men inte så många: 300 kanske, så avlysning hade nog stor effekt.
Läs hos mig:
http://blogg.expressen.se/peterj/entry.jsp?messid=390135
Peter O
Isobel>
"Människor som använder begrepp som "pacifist-wannabes" om dem som är emot våldsamma demonstrationer vill jag helst inte demonstrera ihop med."
- men att jobba för en ledarsida som i tid och otid svänger sig med uttryck som "USA-hatare",
"terrorkramare" och grovt karikerande bilder av typ vem
som helst för att elda under den verbala eldmattan, det är helt OK? Att röra sig pa en tidning full av kompakt vänskapskorruption och där man hellre skriver om folks handväskor än om deras åsikter och om vad de tänker göra, det är bara gala? Jo då, jag fattar också att man måste tjäna ihop pengar, men det finns numera sällan stor anledning att ha nån tilltro till Expressens s k åsikter. Eller dess journbalistsik.
"Människor som använder begrepp som pacifist wannabes' om dem som är emot våldsamma demonstrationer vill jag helst inte demonstrera ihop med."
Med den här inställningen går det nog inte att hoppas på några demonstrationer överhuvudtaget. Om alla inblandade måste ha i princip exakt samma världsåsdkådning, menar jag. När kvinnorättsrörelsen kämpade för rösträtt förekom våld inom vissa grupperingar som majoriteten var emot. Om det hade fått splittra rörelsen i stort...ja, jag tror min poäng har framgått.
jkl: exakt, det är till och med tveksamt om kvinnlig rösträtt hade blivit en så het fråga, och kunnat stanna på dagordningen trots de etablerades fOrakt, utan t ex suffragetterna i England som använde lågskaligt våld mot de mest etablerade institutioner, slängde ägg på ministrar och dessutom spelade ut sig själva som martyrer och dödsoffer. Det var i princip samma taktik som den västtyska terrorismen på 70-talet: tvinga fram polarisering, tvångsmatning och ibland inhumant agerande från staten (se Barbara Tuchmans 2Det stolta tornet").
Nix, jag försvarar inte Baader-Meinhofligan men det taktiska tänket var delvis samma, och protesterna mot "berufsverbot" pä den tiden var fullt motiverade Aven när man inte diggade militant kommunism.. Utan den sortens "okvinnlig" agressivitet som T ex Emmeline Pankhurst stod för hade frågan begravts i utredningar och
groggigt moraliserande i femtio år.
"Människor som använder begrepp som 'pacifist wannabes' om dem som är emot våldsamma demonstrationer vill jag helst inte demonstrera ihop med."
Men de är ju bara wannabes. Det finns ju nästan inga människor som är mot allt våld. Snarare är det så att de är för våld när det passar deras eget syfte, många liberaler stödde ju t.ex. krig mot Irak där hundratusentals människor dött, eller Israels avrättningar av skyldiga och oskyldiga palestinier. Så deras vackra ord om ickevåld kommer ju bara fram när de ska kritisera meningsmotståndare, men de är minst lika goda kålsupare själva. Snarare mycket värre, för vilket är mest våldsamt, att bajamajor bränns upp och fönster krossas, eller att hundratusentals irakier dödas? Konstig syn på människoliv om man anser att irakiers liv är så lite värda att bajamajor är värda mer.
Skicka en kommentar