Jag läser attmoderaten Olof Lavesson är sur på Expressen för att de tillhandahåller tjänsten att enkelt skicka protestmail till alla riksdagsledamöter som röstade för FRA-lagen. Han skriver (riktat till Otto Sjöberg):
"E-post är mitt viktigaste verktyg för att kunna hålla kontakt med såväl väljare som massmedia. Tyvärr så blir den uppgiften lite svårare för mig framöver, eftersom jag antingen riskerar missa viktiga mail bland alla era massmail."
Ett mail från en väljare som vill protestera mot FRA-lagen är alltså för just den här riksdagsledamoten a priori ett oviktigt mail, till skillnad från mail där väljaren exempelvis efterlyser en bättre näringspolitik eller vill hylla Lavesson för beslutet att återinföra museiinträdet. Han ser också mailen från väljarna som använt sig av Expressens mailtjänst som komna från Expressen, specifikt från Otto Sjöberg, snarare än från just den väljare som skrivit under med namn och adress.
Lavesson har onekligen en intressant syn på det här med kontakten mellan väljare och valda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Jag har ingen aning vilket epostsystem riksdagen använder, men alla moderna system kan filtrera mail. Så det borde inte vara så svårt för hr. Lavesson att skicka alla protestbrev till mappen "Idioter", så kan han skicka hela bunten till FRA en gång i veckan.
Det är ju knappast som om de flesta politiker _kan_ säga att de har en överdådig kontakt med sina väljare. Hade de lyssnat på väljarna hade de inte röstat genom den jävla lagen och frångått alla liberala principer som finns.
Håller med dig Jessika du har så rätt.
Menar ens handlande visar ju ändå var man står och vad för syften man har osv.
Mvh . Michael Fuchs
Jag håller med Isobel i typ allt ang FRA och hon är ju den i bloggvärlden som kanske rapporterat bäst och mest initierat om hela grejen. Vad jag inte förstår är vart detta enorma engagemang kommer ifrån. Borgarna blir ju sällan upprörda, liksom. Men nu har det liksom tagit hus i helvete! Visst, det hela är givetvis upprörande men läser man exempelvis Ali Esbatis blogg så är ju han liksom kontinuerligt förbannad. Jag tror att det här har något (eller mycket) att göra med att högern i regel inte har så mycket att vara förbannad på. På rikigt. Ni vet, silverskeden och allt det där. Man får sällan tillfälle att vara upprörd och därför nu när "möjligheten" ges, tar man i ordentligt. Man får lite utlopp.
Lawessons argument ar förstås kassa, men ville jag säga min mening till en riksdagsman skulle jag nog skriva själv, från mitt konto, och inte via Expressen eller en "skriv-på-här"-sajt.
Dessvärre så är väl detta ännu ett tecken på att alla vår riksdagsmän inte är mogna sin uppgift.
De enda bloggande liberaler jag direkt kommer på som konstant känns lika arga som Ali Esbati - argare, faktiskt, och ofta på ett skränigt sätt, Ali är ju elegant, ibland lika coolt verbal som Tage Danielsson var - är Blogge Bloggelito och Johan Ingerö, och de känns inte som att de någonsin kommer att höra hemma i en svensk (uppdaterad) liberal huvudfåra. Halva Ingerös idé ar ju att plantera om amerikanskt tight-'fisted småstadskonservatism, militant politikerförakt, antiintellektualism och Fox News-ideologi till Sverige. Han struntar helt i att den sortens
nybyggar/ västerntänk och glada förakt har en helt annan bakgrund i USA (jo, historia och mental bakgrund spelar fortfarande en roll för vilka värden som funkar retoriskt i ett samhälle).
Jag håller med Robert. Nog tar man större intryck av ett mejl som någon bemödat sig om att formulera själv än ett som bara krävt ett klick.
Därmed inte sagt att det är meningslöst. Men engagemang kan ju mätas såväl kvalitativt som kvantitativt.
Jag har(som tjänsteman) suttit på mottagarsidan av diverse kampanjmejl och Expressens FRA-kampanj är faktiskt den första jag har sett som verkar någorlunda framgångsrik. Det är betydligt vanligare att (även rätt stora) organisationer gör en kampanjsajt där man kan mejla med ett klick, och så trillar det in femtio mejl de första dagarna, och sedan ett varannan vecka -- där en närmare granskning avslöjar att hälften kommer från samma avsändare allihop. Den största effekten av en sådan kampanj torde vara att mottagaren blir lite generad å avsändarens vägnar.
JKL - jag tror inte att vi som röstade på alliansen har särskilt många fler silverskedar i munnen än andra.
Däremot har flera av partierna till höger (särskilt fp) traditionellt sett haft en liberal inriktning, och det betyder att vi naturligtvis blir extremt upprörda och fruktansvärt besvikna, till och med chockade, när alliansen, som vi trodde stod för en mer liberal och individualistisk politik, med fula trix, partipiska och diktatiorisk stil inför en lag som bara andas betongvänster, STASI och 1984.
Jag var en av dem som kryssade in Fredrik Fegerley - så du kan nog förstå varför jag är besviken.
Mitt bottenlösa förakt för ryggradslösa politiker känner just nu inga gränser. Det här är det värsta jag har varit med om i politiken - och jag har varit aktiv sedan mitten av 1970-talet, då som späd toåring i ett politiskt ungdomsförbund.
tantrik>
Jo, jag förstår varför du är skitsur på Federley m fl. Men hur kommer det sig egentligen att många liberaler enbart ser förtryck och fördomar när dessa har staten, facket eller t ex islam som avsändare och drabbar den grupp där liberalen känner sig hemma, men aldrig när det kommer från ett företag eller ar nergrävt i den egna "kulturen"?
Ove Lavessons svar var fånigt - folk har ju dock skrivit dit sina namn, de flesta av dem - men jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till Expressens initiativ.
Vad ska tidningar göra, förutom att rapportera sanningar? Opinionsbildning - ja! Hålla FRA-lagsfrågan levande - ja, i högsta grad! Men skriva ihop ett färdigt brev och praktiskt taget putta in pennan i handen på folk och uppmana dem "seså, skriv nu till dumma politikerna! det vill du väl, va?" - jag vet inte.
Det känns som om en gräns passeras. Den gränsen går någonstans vid att skriva ut de röstande riksdagsledamöternas namn och e-mailadresser i tidningen, eftersom de kan vara knepiga att ta reda på för allmänheten, och politikerna per definition är officiella och deras beslut officiella.
Hm. Såg visst lite oklart ut där på slutet.
Vad jag menar är alltså att det är bra att skriva ut de röstande riksdagsledamöternas namn och e-mailadresser i tidningen. Men bortom det - tveksamt.
Vad jag saknar just nu är en djupintervju med någon förespråkare, typ Reinfeldt eller Åkesson, eller varför inte båda samtidigt, som förklarar det som de anser att nej-sidan missuppfattat, och faktiskt bemöter de, säg, fem viktigigaste invändningarna från nej-lägret. Och att reportern inte låter dem glida undan.
Fredrik Reinfeldts budskap just nu verkar ju vara att kritikerna
inte fattat något. Här kunde han få ett tillfälle till att FÖRKLARA då. Men det vill till att förklaringen faktiskt förklarar något och inte bara blir ytterligare ett lager av vadd.
Se det som ett artikeltips till Expressen.
Anders: visst, men det är väl ingen ledande tidning idag som vill göra den sortens envisa, borrande intervjusamtal. Det är ju "bara så Janne Josefsson eller gammal P1-radio" (Lars Borgnäs utgrävningar av polisspåret och förbisedda vittensmål kring Palme i Kanalen, ungefAr). Och idag vill vi inte vara präktiga och bulldoggaktiga: jag tror varken Expressen eller Reinfeldt skulle anse sig ha något att vinna på den sorts intervju du efterlyser.
Reinfeldt vill naturligtvis inte tvingas till för bestämda påståenden om vad lagen ska vara bra för - intervjuad på BBC lät han ju lika icke-ideologisk som Ola Ullsten - och på Expressen anser man att "en sådan intervju går inte hem i stugorna". Alltså blir det ingen.
Robert -
Det finns nog flera anledningar att man så lätt tycker att liberaler bara fokuserar på orimlig maktkoncentration när den hamnar hos staten. Till att börja med var det så det såg ut i liberalismens barndom. Det var främst de som iklätt sig staternas och kyrkans mantlar som hade så mycket makt att filosoferna såg skäl att rikta sina salvor åt det hållet. Och ur den vinkeln får vi lära oss om liberalismen i skolan. Och så finns det ju en relativt högljudd neoliberal falang som argumenterar för att det ska fortsätta vara staten som hålls kort - eftersom det enligt deras ideologi inte finns något system som överträffar marknaden i att skapa och fördela välstånd rättvist. Och de uppfattar då marknaden som självreglerande.
Sen är vi ju en del som känner oss liberala och ändå ser det som att den stora insikten är att makt korrumperar. Och eftersom detta drabbar makthavare oavsett om det är staten eller kapitalet de representerar, måste individens frihet bevakas i ett tvåfrontskrig. Somliga anser t.o.m. tre-fronts, eftersom även den tredje statsmakten tydligtvis också låter sig korrumperas av tittarsiffror och upplagerace. Vi tycker väl inte att det finns så mycket i verkligheten som tyder på att marknaden är så självreglerande som våra neo-namnar tror, men sällar oss å andra sidan till deras kör när det är staterna som börjar klåfingra sig med individernas friheter.
Skicka en kommentar