onsdag, juni 18, 2008

När sorgen inte vet var cynismen börjar

Jag är så jävla ledsen. Kalla mig naiv, men jag trodde ändå inte att den moderna politiken var precis så här vidrig.

Sedan jag kom hit från riksdagen i förmiddags har jag ägnat dagen åt att skriva en artikel till morgondagens tidning. Den får ni läsa då. Nu ska ni i stället läsa Oscar Swartz briljanta sorgliga analys i Svenskan.

5 kommentarer:

Gisela sa...

sorgligt var ordet. nu står hoppet till civil olydnad likt det oscar skriver om.

jomo sa...

Jag vet inte heller vad jag ska göra. Man kommer inte så långt med att gråta. Jag har inte fått något gjort på hela dagen, bara apatiskt stirrat ut i luften. Det enda jag vet är att man inte kan rösta i nästa val...

Magnus sa...

Reinfeldt som den förrädiske O'Brien, som sätter råttburen över ansiktet på den utlämnade Winston: "Du visste att det här skulle komma. Säg inte emot!"

Jag röstade blankt 2006 eftersom båda "blocken" kändes svamliga och suspekta, men nu blir det nog fler till nästa val. Och det är inte i sig positivt.

Ella sa...

Isobel, det här är fruktansvärt. Det finns liksom inget annat sätt att beskriva det på. Vad gör man nu? (Annat än kryper in under skrivbordet och gråter en skvätt).

Rövsmör sa...

Nu kan borgerligheten unisont utropa:

israels sak är vår! Nu har vi sträckt ut kampen mot islam även till Sverige och naturligtvis är den globaliserande hegemonen USAs sak vår, precis som den alltid varit oavsett tortyrgulag för oliktänkande oavsett Echelon oavsett genocidala folkmord tusentals mil från dess gränser i demokratin namn.

Skit samma om USA själva inte lyckas driva igenom totalkontroll med annat än våld, VI KAN! och vi är bäst i klassen. Leve den nya världsordningen.