onsdag, juni 04, 2008
Alltså, vad är det för stort jävla fel på kvinnor? Jo, jag säger det i obestämd form plural, för det här är något sjukt som ligger i kvinnorollen, något som finns i bakvattnet av all den där formningen till mjuka, omsorgsgivande, underdåniga varelser. Jag vet att både män och kvinnor lika bär upp patriarkatet, men att ömma så särskilt för just den här vanvettigt förvridne onde patriarken tar det könsliga vansinnet till en ny nivå. Jag vet inte om det är värre än alla vanliga krav på dödsstraff eller stympning men hämndbegäret är åtminstone förståeligt som amoralisk princip. Eller vänta, jag ångrar mig. Jag förstår precis varför Fritzl-beundrarinnorna finns. Det är det som gör det så outsägligt sorgligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Om du förstår varför Fritzl-beundrarinnorna finns kan du väl försöka förklara det för mig. För jag begriper inte. Alls.
Jag menar, jag kan fatta varför Juha Valjakkala och Mattias Flink och andra fick beundrarpost, de var unga och snygga och så klart kan jag se det romantiska/sexiga i dem (även om det tar emot).
Men Fritzl? Kalla mig korkad, men hans sex appeal går mig fullständigt förbi.
Det handlar förstås om sånt som att känna sig utvald, just jag kan få den här mannen frisk, han kommer att se just mig och behandla mig bra eftersom just jag är så speciell. Den här mannens kärlek ska lyfta mig och min kärlek ska förädla honom, typ. Fritzl är ju dessutom den utrerade patriarken, han med total makt över sin flock, och en viss sorts kvinnor vill uppenbarligen underordna sig den sortens gestalt.
Vi är så bisarrt inprogrammerade i detta tänkandet, historien om sköneheten som frälser odjuret finns i otaliga tappningar.
Är ni kvinnor inprogrammerade?
Jisses - är detta queerteori eller biologism eller vad?
Det där är så obehagligt att jag alldeles på riktigt mår fysiskt illa.
Urk.
Jag slänger mig inte gärna med begrepp som ondska, men Fritzl är det svårt att inte märka som genuint ond. Har han några försonande drag över huvud taget? Skickar man kärleksbrev till en sådan människa är man antingen helt kokobello, vansinnigt naiv eller ond själv.
Malinka - Eller, som Isobel riktigt påpekar, utsatt för ett patriarkat. Då blir det så.
Men allvarligt Isobel, tror du verkligen inte dessa något hundratal kvinnor är riktiga tokar? (jo, det finns tokiga kvinnor också) Är du säker på att det är "strukturer" i samhället som skapat "normer" och "genusdikotomier" så kvinnor handlöst fallar för män som Fritzl?
Med tanke på att alla kända manliga tunga brottslingar får drösar av kvinnor efter sig, medan inga kvinnliga får motsvarande uppmärksamhet vore man väl blind om man inte såg strukturerna i det. Eller?
Jo, tungt kriminella har alltid en drös med kvinnor efter sig.
Men du menar att detta beteende är något flickor, från mycket unga år, uppfostrats till? Något som förväntas av dem från samhället? Att det finns ett socialt tryck, och en stigma, associerad till att inte skicka kärleksbrev till Fritzl?
Du kanske rent av menar att allt tokigt kvinnor gör nånstans är männens fel?
(ps. ett statistiskt genomsnitt är inte samma sak som en struktur.)
Kan du inte läsa innantill? (Pontus alltså) Eller missade du strategiskt den biten jag skrev om att kvinnor och män tillsammans bär upp patriarkatet för att kunna komma med så löjliga påhopp? "männens fel"? Det är, bortsett alltså från att det tyder på vissa läs- och skrivsvårigheter, så skrattretande oinsatt att jag är mycket nära att bara radera ditt inlägg och försöka glömmaa att jag läst det för min egen sinnesfrids skull.
Men jag brukar inte göra så. Så du kan väl läsa innan du skriver något nästa gång, snälla?
Jag vet inte vilket statistiskt genomsnitt du menar, men om ett beteende finns i överflöd hos det ena könet och inte alls hos det andra torde det antingen handla om rent biologiska skillnader eller om sådant som vi på olika sätt lär oss olika för olika kön.
Jag har svårt att se att förkärlek för mördare etc skulle ligga i dubbla x-kromosomer, så jag utgår för ögonblicket från att det handlar om något man lär sig. Fritzl-kvinnorna är den förvridna extremen av alla dessa miljontals kvinnor som tror att deras kärlek ska förvandla en man, en idé som komplett genomsyrar sagor, flickböcker, tjejtidningar och förstås teveserier och filmer. Har du hört talas om den idén någon gång Pontus? (Den kvinnliga) kärlekens omvälvande kraft är en bärande gestalt i hela den narratologiska historien. (Ett snedspår, men man ska inte förväxla det med figuren "man av börd & kvinna av folket". där är det inte kärleken som transformerar, kvinnan av folket får en ny samhällsställning genom kärleken, men hon är redan från början så god och vacker etc, så att hon förtjänar mannens kärlek. Det är något helt annat än när kvinnor gör prinsar av grodor eller troll eller monster bara genom sin kärlek. Där blir mannen god och vacker av hennes kärlek, varför han från början förtjänar kärleken är mer oklart.)
Isobel, inom psykologin finns det hundratals, helt seriösa, teorier angående kvinnors fäbless för extremt våldsbenägna män. Trots det säger du att man måste vara blind om man inte ser genusteoriernas generalförklaring som den enda sanna? Vad enkel världen måste vara i dina ögon!
Bara för att nämna ETT exempel så är en alternativ, men ändå plausibel, förklaring att det historiskt har gagnat kvinnor att dra sig till en dominant man. Ett annat alternativ är att dessa kvinnor är lika sjuka som männen de drar sig till, men att de aldrig skulle få sig till att uföra dessa handlingar i praktiken. Således får de utlopp för sina fantasier medelst ett förhållande.
(btw. härligt raljerande det där med xy-kromosomer. får mig att tänka på boken "the blank slate: the modern denial of human nature")
Jag jobbar på en liten teori som berör ämnet konstiga kvinnliga beteenden. Till exempel i Sverige har kvinnor har bara haft rösträtt i ca 90 år innan dess var vi utelämnade till männens beslut. Vi har varit beroende av en karl i alla tider för att kunna föda upp en familj. Den karlen har kunnat vara snäll eller dum, kvinnan har bara kunnat tacka och ta emot. Det tar tid för kvinnfolk att inse att de inte är fast i grottan. Ett land efter ett krig, det tar flera generationer för folket att återhämta sig. Kvinnor har kanske inte återhämtat sig fram den mansdominerade historien?
Att helt förneka de patriarkala strukturernas inverkan på fenomen som Fritzl-kvinnorna torde vara ungefär lika inskränkt som att hävda att de är den enda möjliga förklaringen. Själv har jag ingenstans sagt att det skulle saknas kompletterande faktorer, individualpsykologiska och andra.
En anmärkning bara: att kvinnor har tjänat på att underkasta sig en stark man är en del av det patriarkala systemet, det är inte ett alternativ till det.
Fan, va du är bra!
Strukturer är jämvikter utan reella förklaringar bakom. Det vill säga rent självuppfyllande profetior. Många kvinnor vill bli sjuksköterskor just för att många kvinnor är sjuktsköterskor. Saker uppfylls just för att de förväntas, vilket förstärker förväntningarna etc. Man kan alltså inte applicera strukturella förklaringar på fenomen som har reella bakomliggande faktorer. (eg. kvinnor är av naturen mer "vårdande" och därför föredrar yrken som sjuksköterska) Då blir strukturförklaringen bara ett statement om sakers tillstånd och alltså ingen förklaring om hur tillståndet uppnåddes.
"Själv har jag ingenstans sagt att det skulle saknas kompletterande faktorer"
Det är väl just det jag tycker är problemet. Du avfärdar en komplicerad psykologisk fråga med en strukturanalys och sen får det vara bra med det. Det räcker för att du skall "förstå precis varför Fritzl-beundrarinnorna finns". Inga "komplemetterande faktorer" behövs alltså.
Visst är Josef F. en verklig skräckdejt, för att inte tala om förälder, men jag köper inte att det på något vis är socialt inprogrammerat i kvinnor att älska psykopater, våldtäktsmän och "onda män" från Hitler till Åmsele-Juha. Det är bara en tolkning som skyller ifrån, som vill anvanda det hemska som slagtra för något annat. Den förklarar ingenting, såvida man inte ser alla heterorelationer som förtryckande och viftar med att "äktenskap är ju ofta legal prostitution" (som du och Katrine ibland har menat).
Jag vet inte om ni kommer ihåg den svenska diplomatdottern som åkte fast för knarksmuggling (hon erkände aldrig) i Thailand och satt inne där en massa år. De sista åren av sitt straff gjorde hon på Hinseberg. Då fick hon brev av män (fallet var känt i massmedia), som ville ha en relation med henne. Så det är inte bara kvinnor som "bär sig åt".
Och med tanke på att Fritzl-fallet är känt över hela världen är ju inte 200-300 brev så mycket. 99,999999999999 % av alla kvinnor skulle aldrig drömma om att ta kontakt med honom. Galningar finns det överallt både bland kvinnor och män.
Nu är inte dessa kvinnor så vilse i pannkakan som man först kan tro. Varför då undrar ni kanske? Jo, för att herr Fritzl ser ut att vara tvillingbror till Staffan Westerberg, och vem kan inte falla pladask för en sådan storpotät?
Och Olaus Petri måste vara son till stjärnstylisten Buffalo Ray Petri (som på 80-talet förändrade synen på hur gatumode ska se ut och fotograferas).
Det må vara hänt Allan, men det hindrar inte att Staffan Westerberg skulle ligga pyrt till om Fritzl lyckades rymma.
Risken måste ju då bli överhängande att Interpol griper fel man!
Pontus: För att sent om sider klargöra min något drastiska kommentar om att vi kvinnor blivit inprogrammerade.
Lyckligtvis har chicklitten mer eller mindre revolutionerat kvinnosynen i böcker avsedda för unga kvinnor. Men i min generation blev vi bokstavligt talat pepprade med just den här typen av skildringar om hur monsterlika män blev lamm genom en god kvinnas kärlek. Jag rekommenderar en djupdykning i Harlekinromaner, Angelique-dravel och Isfolks-gegga om du vill studera fenomenet närmare.
Om du mot alla odds kravlar dig ut ur detta stålbad med dina sinnen vid fullt bruk kommer du hysa åtminstone viss sympati för min ståndpunkt.
Lisa: Den sortens män som man hittade i Harlekin och Starlet (om jag förstått genren rätt - har som kille inte läst så många Harlekinböcker) eller hos Vilhelm Moberg (hans böcker har fungerat som spegel för minst nån miljon svenskar, och då_hamnar vi också på_en litet högre litterär nivå) är ju inga våldtaktsmän och psykopater, knappast ens alkisar. Karl-Oskar eller Raskens är tuffa, sturiga killar med en outtömlig arbetskapacitet men samtidigt omtänksamma och förnuftiga. Slarvern Robert i Utvandrarromanen skildras med sympati, men blir vad jag minns aldrig stadigt ihop med någon kvinna och går så småningom under.
För att det ska hålla att säga att böcker och filmer till nyss fostrade tjejer att offra sig och ge efter för en längtan att bli slagna och lurade så måste man nog se de här männen (eller t ex Ulf Lundell) som någon slags nerskruvad version av våldtäktsmän, sadister och gangsters: samma skrot och korn, och alla män är delaktiga - i grunden är de alla våldtäktsmässigt avskum. Den vinkeln är ju också vad Katrine har kört med ibland (lånat från Dworkin) och den funkar väl på ett möte med entusiastiska queertyckare men knappast någon annanstans.
Skicka en kommentar