torsdag, juni 19, 2008

En ballad för de svikna



I sammanhanget vill jag dock gärna säga att det språkbruk som förekommer i kommentarerna till den här lilla sången inte någonstans är okej. Ja, Fredrick Federley är en tragisk opportunist som sålt ut sin själ och han kommer ångra sig för evigt, men han är människa och bör behandlas med civilitet. Besvikelsen från oss som uppför oss någorlunda städat gör säkert mycket ondare också, galna smädelser kan och bör man ju bara skaka av sig.

17 kommentarer:

rövsmör sa...

Det är visst ok.

Valpen Fed. valde pengarna och chansen att få sola sig bland eliten framför rättvisa och ärlighet, sålunda är han en billig skurk och landsförrädare som sålt ut sina ideal för en handfull dollar. Sådana här vidriga kräk skall inte gullas med, de skall interneras och straffas.

aron sa...

Det enda rimliga svaret på den här skiten är väl att sätta Sveriges arméer av unga, arga, finniga datagenier i arbete med att länsa ansvariga riksdagsledamöters mailkonton och sprida innehållet på nätet, så att allmänheten kan övervaka tillbaka. Först då blir alla riktigt, riktigt trygga.

Patrik sa...

Hur besviken jag än är tycker jag faktiskt att även "en tragisk opportunist som sålt ut sin själ och han kommer ångra sig för evigt" ligger bortom "behandlas med civilitet".

Isobel sa...

Patrik, varför det? Det är ju bara en beskrivning av det faktiska läget. Det enda i den meningen som är en värdebedömning från mig är ju "tragisk" och det finns väl inget ocivilt i att hävda det. Resten är ju bara fakta (och gissningar angående hans ånger)

Patrik sa...

Isobel- nja, det är väl värderingar rakt igenom, tycker jag. Men jag kommer förstås inte att kunna övertyga dej och få dej att tycka lika dant, det ligger liksom i sakens natur.

Oavsett, i min värld borde fokus ligga på partiernas orimliga behandling av oliktänkande och inte på de som sviktade. (Jag tror du har antytt samma sak någonstans.) Jag känner själv att det är lätt att fördöma (framstår jag som en något överdrivet kristen figur nu?) utan att faktiskt kunna förstå personernas situationen.

Samma gäller gårdagens andra stora besvikelse, alla bara förutsätter att de svenska spelarna bara sket i att ge allt och vi kan minsann kräva att de ger allt, men jag har allvarligt talat inte en jävla aning om hur elitidrottsmän tänker eller fungerar. Jag tror det bara blev fel och värre och värre och jag kan inte kräva något av någon annan människa än mej själv, så jag ska försöka låta bli (men det kan jag ju förstås inte).

Men besviken är jag absolut och jag är väldigt osäker på hur det blir i nästa val.

Orwell sa...

Jaså? Jag tycker att det tråkiga ligger i att de flesta (som du) inte ens vågar säga vad de tycker: "[N]ja, det är väl värderingar rakt igenom, tycker jag" ... Jaså -- tycker du?

Isobels kommentar är oantastlig -- Federley sålde ut sina "ideal" för snöd vinning.

Magnus sa...

Federley är inte tragisk, inte i någon inre mening i alla fall. Han är narcissismen som politisk profil - hela hans sätt att agera handlar om att leta upp den som for tillfället är starkast eller den fråga som är lätt att sexa upp, och att kryssa sig fram mellan dem. Ar det nagot som blev tydligt med hans gråtande oration i tisdags kväll, hans motbjudande teater (nej, det var inte ens han som drev fram aterremissen, han agerade bara klippdocka för den!), eller sedan med blogginlägget där han utropade det hela, i synnerhet sin egen insats, till ett stort steg framat (tjenare!) - så är det att han inte tycker sig ha råd att följa sina 'principer' om de för honom i konflikt med sin partiledning, sina cronies eller de mediala dagsnoteringarna. Det är ju dem han behöver för att sälja in sin politiska karriär. Alltså blir han tvungen att blåsa sina väljare, men att fortsätta låtsas vara liberalismens och den fria tankens riddare.

Liberala principer är nog bra, men positionering är battre. Dagsens sanning.

jacob sa...

Men gud vilken hemsk låt. Fantastiskt källmaterial för just en fantastisk popballad dock.

Patrik sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Patrik sa...

Så jag säger inte vad jag tycker?

Nåja, det var inte dit jag ville komma. Fokus fortsätter ligga på personer med i första hand påhopp som metod. Det borde finnas bättre strategier.

Anonym sa...

Jag undrar en sak har vi legat?låter kanske dumt men jag har ingen anning, jag har ett svagt minne av det men inte säker...


http://lupum.blogg.se

Magnus sa...

anonym> det man kan önska är väl att sådana här saker kunde finnas med i den offentliga debatten även nar de inte ligger överst på bordet hos riksdagen eller på nån partikongress eller tankesmedja. Att Federley och andra har ett ansvar och rätt hög lön bland annat for att bilda opinion är inte det minsta kontroveriellt. Man kan inte bara hänvisa till att 'nuförtiden kan alla sätta upp sin egen blogg - skyll dig själv om du inte vill - eller snacka med sina kompisar så då behovs inte riksdag eller media'.

Niklas sa...

Jag tycker att det är en prestation att genomföra ett svek av den digniteten som Federley & Annie har lyckats med.

Jag menar, det är inte alla svek som det skrivs sånger om.

Tyvärr verkar det inte vara över eller slut på dumheterna dock.

Se här:

Polis kan få prov ur PKU-bank

080620: Från FRA till PKU

Once more unto the breaches, release the dogs of war

Isobel sa...

Mitt största problem med Federley är att han försöker spinna sitt svek till en triumf. Om han hade sagt att han är ledsen, men att han helt enkelt inte orkade stå emot partiet längre, att han ångrar sig, att han vet att han borde ha klarat det men att det bara blev för jobbigt, då skulle jag vara ledsen över lagen, och asförbannad över partierna, men inte jättearg på honom. Jag är tex inte särskilt arg på karl sigfrid, som ville rösta nej men som blev så utskälld att han inte orkade.

Det äckliga är seger-spinnet. Jag vet att det fanns tillräckligt många nej-röster för att rösta ner lagen fram tills dess att federley/johansson lade sig. Jag vet att alla de (små och i sammanhanget rätt obetydliga) förändringar som kom till i återremissen förhandlades fram i folkpartiets riksdagsgrupp, federley hade ingenting med det att göra. Han messade de fra-kritiska folkpartisterna innan förändringarna blivit klara och sade att han skulle lägga sig om de gjorde det. dvs helt utan förändringar i lagen. Och nu försöker han göra gällande att han kämpat och lyckats få igenom kloka förändringar och därför kunde rösta för.

Han ljuger rakt ut, för att hans nederlag ska se bättre ut, på samma sätt som han sålde ut det han åtminstone tidigare hävdat var grundvärderingar. Jag har svårt att se att han är något annat än ett skolboksexempel på en opportunist. Med tanke på hur hårt han gått ut i integritetsfrågor är det heller inte för mycket sagt att han sålt ut sin själ. Åtminstone inte om vi utgår från att vi tror att han menade det han sade då. Och han har alienerat huvuddelen av sina sympatisörer och därför tror jag att han kommer att ångra sig mycket mycket länge.

Detta är inte påhopp, det är en visserligen känslomässig, men faktisk beskvining av det som hänt. Jag är också otroligt upprörd över hur partierna fungerar, och det är det som gör mig tveksam till att alls rösta (vore det bara federley skulle jag ju bara kunna låta bli att rösta på honom), men det finns personliga ansvar också.

Lupum: det finner jag osannolikt, men hur skulle jag kunna minnas.

Magnus sa...

lupum> jag trodde till följd av en soldisig skärm att du skrev: har vi /dvs de bloggare som nu skäller ut Federley m fl/ fegat - och laste det som ett "att Federley sålt ut kan man inte säga om man inte själv ansträngt sig som ett djur i månader för att bilda opinion i den här frågan" / det är alltså den sorts argument som t ex Boris Benulic brukar köra med.

Inser nu att det kanske var en intern hälsning till Isobel i ett, hm, helt annat ärende. Fast varför stalla den frågan har??

Patrik sa...

Isobel- jag köper faktist ditt resonemang rakt av, tack för att du tog dej tiden att förklara. Varför tvivlade jag? Förlåt!

Kan inte du ställa upp i nästa val? Skulle göra saker enklare.

exexpat sa...

Ibland är det sorgligt att inte bli överraskad, men massmedias bild av Federly verkade vara korrekt, en billig person helt enkelt. Och lite realistiskt, vad ska en trettioårig yngling med examen från det illustra Örebro Universitet och yrkeserfarenhet från centerns riksdagskansli egentligen ta sig till? Jag har på ett sätt svårare att smälta att personer som man kan respektera, som Anne-Mari Pålsson och Barbro Westerholm som har en riktig civil karriär inte orkade stå emot.