Grundkurs i demokrati

Anders Mildner påpekar det vardagligt självklara i att vi faktiskt oftast inte vill att alla ska kunna se allt det man gör på internet en vanlig dag. Oscar Swartz skriver bra i Kvällsposten om vad FRA-förslaget egentligen handlar om. På sin blogg följer han upp med ett påpekande om att det, bokstavligen enligt det liggande förslaget, inte alls bara handlar om hot. Det handlar om att avlyssna efter sådant som kan vara "till stöd" för svensk utrikes- , säkerhets- och försvarspolitik. Någon som mailar en journalist om oegentligheter i EU: vips in i FRA-korgen, vips bort med meddelarskyddet. Amerikanska särintressen kräver information fildelare i utbyte mot bättre handelsavtal, det är till stöd för Sverige, vips in i korgen. Det är tillräckligt illa att de kommer att kunna läsa alla våra mail. Men de kommer att kunna studera hela våra liv.

Jag har i dag fortsatt att maila riksdagsledamoter som jag vet egentligen inte vill det här. Jag rekommenderar att ni gör likaledes.

Både Fredrick Federley och Annie Johansson har begärt talartid i debatten på tisdag, men säger sig inte vilja avslöja hur de kommer att rösta förrän då. Det finns två möjliga scenarios. Antingen vill de förklarar från talarstolen varför de väljer att följa partipiskan, och slippa väljarhånet som skulle följa på ett sådant beslut i förväg. Eller också vill de förklara varför de tänker rösta mot lagen, i trots mot partiledningen, för att på så sätt i sista sekunden bli dagens och mandatperiodens rebelliska hjältar. Fin dramaturgi i såfall, eller hur? F-Fed har också sett sin beskärda del av Hollywood-filmer. Räddningen kommer alltid i sista stund.

Jag tycker att det senare är lite löjligt, men alternativet är förstås långt värre. Dessutom funderar jag över om inte ett sådant tilltag skulle kunna leda till revolution på riksdagsgolvet. De är två, bara en sådan sak. De vågar (i detta scenario) stå upp för det de tror på. Skulle verkligen Karl Sigfrid stå emot då, och rösta med sitt parti men mot sitt samvete (och låta Federley och Johansson få stå ensamma i historieböckerna)? Kommer det inte kunna tända en gnista hos dem som tyst rättat in sig i röstboskapsledet, men som i sina hjärtan vet att de hellre vill bli ihågkomna som den som vågade stå upp för sina åsikter än som någon som fegade i avgörandets stund. (Det jag ser framför mig i mina önskedrömmar är förstås något liknande det som Mattias Svensson och Freddie Westerlund totat ihop. Vi är en generation som präglades av O, captain, my captain.)

Jag inser att Henrik von Sydow, en politiker som jag hittills alltid respekterat och en person jag tycker mycket bra om, gärna vill bli partiledare en dag. Jag antar att det är därför han vikt ner sig, det är därför han låtsas som att den nya FRA-lagen, med de små justeringar som tillkom, är rätt okej. Han tycker inte att den är det allra minsta okej, men han har ju blivit mutad med posten som talesman i justitiefrågor, samma post som Fredrik Reinfeldt själv en gång hade. Henrik ska bara komma i håg att Reinfeldt själv en gång vågade gå emot partiet. Han tog sina år i frysboxen och kom tillbaka, starkare. Den som dagtingar med sin övertygelse för karriärens skull borde nog göra det i en mindre publik fråga än denna. Nu kommer det bli så pinsamt tydligt att han inte vågade stå upp för sig själv, för sina väljare. Det är politikens villkor, kan man säga och rycka på axlarna. Men politikens villkor är också att väljarna faktiskt har viss betydelse.

Jag skäms i dag för att jag uppmanade folk att rösta på von Sydow, liksom jag kanske tvingas skämmas för mina uppmaningar att rösta på Federley. (Eh, det gör jag ju redan, men att sälja ut människors rätt till privatliv och meddelarskydd är faktiskt ännu värre än att leka plojföretagare och skicka notan till skattebetalarna).

Den mest beklämmande är dock Birgitta Ohlsson, som löst sina samvetskval med att kvitta ut sig. Så slipper hon helt ta ställning, hon kan säga att hon inte röstade för FRA-lagen utan att ha behövt stå för det. Det är en lösning för den som ser politik som bara ett spel. Hon vill putsa på sin egen image, men vill inte betala den eventuella kostnaden. Ynklighet blir sällan mer tydlig än så.

OBS! Viktig uppdatering!
Birgitta Ohlsson messar och säger att det blivit ett missförstånd. Hon är utkvittad för debatten på tisdagen, men kommer och röstar på onsdag morgon. Jag svarade att jag blev hemskt glad över det, men att jag kommer bli ännu gladare om hon röstar efter sin egen övertygelse. Birgitta är också den av mina politiska endorsements som jag tycker bäst om, som jag litar mest på egentligen (trots en del åsiktskillnader).

Hon sitter på mandat från Stockholm. Folkpartiet i Stockholm vill att riksdagen röstar ner FRA-lagen. Hon är ändå redan sedd som en intern liberal opposition i partiet och kommer, tyvärr, förmodligen inte att få några framskjutna poster i Björklunds folkparti. Då kan hon ju lika gärna löpa hela linan ut och profilera sig för eftervärlden som någon som vågade.