tisdag, juni 02, 2009

Moln med solglittriga kanter

Moving Images har inför sin konferens den här veckan en uppladdning i form av bloggstafett om framtiden för, i bred mening, mediebranschen. Närmast före mig var i går Unni Drougge med ett klokt inlägg om förlagsvärlden.

När jag skriver det här har jag ett icke underskrivet kontraktsförslag från mitt förlag liggande på skrivbordet som en stor klump slem. Slemmet bor i magen också, och i huvudet, det trycker och smärtar och jag försöker förtvivlat låtsas som ingenting. Det går sådär.

Tydligare än någonsin tidigare har jag det senaste året sett hur trådarna hänger ihop, hur diskussioner som tidigare varit teoretiska, politiska, filosofiska också blivit personliga, konstnärliga, privatekonomiska. Inte sällan alltihop samtidigt. Jag försöker bena ut, lägga i högar, skapa ordning i kaoset. Det går också sådär.

Jag är upphovsman. Jag lever på att jag först tänker och sedan skriver saker, eller för all del emellanåt i omvänd ordning. Marknaden som frilansskribent har jag klagat på blott alltför många gånger, arvodena sjunker från år till år, och de två enda möjliga alternativen är ofta att antingen göra halvdåliga jobb p g a tidsbrist eller acceptera sitt liv som statusproletär. Marknaden för kvalitetsltteratur i Sverige är skrattretande, om det tar ett år på heltid att skriva en bok får man på vad som ses som ett okej försäljningsresultat tillbaka kanske 50 000 kronor i reda pengar. Jag har ännu aldrig provat lyckan hos Sveriges Författarfond, men fantastiska skribenter tycks ju kamma noll där hela tiden.

Man skulle kunna tro att jag därför applåderade försöken att få människor att betala för sig på nätet. Någon enstaka liten krona ur potten skulle kanske leta sig ner i frilansbudgeten. Om förlagen kunde tjäna mer pengar skulle de kanske inte försöka tvinga på författarna så barocka slavkontrakt, och kanske skulle man rent av sälja mer böcker om information på nätet också kostade pengar. Det är såklart möjligt. Men jag tror inte på det. Och även om jag gjorde det vore det inte värt priset.

När jag ser framåt på det som är min ena huvudsyssla, kreativt skapande, är det med stor oro. Jag tror ju inte på den romantiska idéen om det ensamma geniet som skapar konst ur intet. På samma sätt som våra hjärnor rent neurologiskt är tätt sammankopplade med andra, med varandra, är summan av kulturen alltid långt större än delarna. Utan en kulturskatt att dyka ner i finns ingenting att hämta upp till ytan, ingenting att föra vidare, ingenting att dela. Internet har på ett tidigare helt oanat sätt realiserat idéen om det kompletta biblioteket. Vi kan utlokalisera delar av våra hjärnor till all världens kunskap i stället för att hålla allting inom oss. Även de sämst ställda har i dag tillgång till mer kultur än några människor någonsin tidigare. Det har varit en lycklig tid.

Om immaterialrättsamhället utvecklas som det gjort under de snaste decennierna, senaste åren, får vi kulturskapare, professionella som amatörer, dock i stället se oss själva fånstirra ner i en dammig, sprucken före detta flodbädd. Vattnet har förts bort och fyller i stället tusentals privata små pooler i små muromgärdade trädgårdar, dit man avkrävs inträde bara för att få spana genom porten.

De säger att de gör det för vår skull, för upphovsmännen. "Man måste kunna tjäna pengar på kreativt arbete". Jo. Det vore ju trevligt. Men viktigare är kanske att man alls kan ägna sig åt något kreativt, och om det vi kallar kulturella allmänningar fortsätter att stängas av, stängas in, blir det nog si och så med den saken.

Oron blir inte mycket mindre om jag tittar på min andra primärsyssla, opinionsbildning. På ett hittills oöverskuggat sätt har internet realiserat idén om yttrandefrihet. Alla människor kan i dag producera massmedier. Detta förändrar och vitaliserar demokratin i grunden. Cynikern inom mig blir därför självfallet inte förvånad över de förslag som kommer om registrering av bloggare eller detaljerna i EU:s telekompaket som skulle kunna splittra nätet som medborgerlig demokratisk arena. Det vi ser är en fenomenal pyramidrivning och det vore underligt om inte personerna i toppen protesterade. Det är i det perspektivet jag tror att vi också ska se på den ökande övervakningen. När den lille mannen har så mycket potentiell makt som i dag vågar inte de traditionella makthavarna låta honom vara oövervakad.

Ena dagen är jag precis så cynisk, precis så pessimistisk. Vi vet att våra politiker ofta påverkas mer av välorganiserade välfinansierade särintressen än av det vi för enkelhetens skull kan kalla allmänna goda. I Sverige kallas det "den svenska modellen". I andra länder benäms det korporativism, i ytterligare andra korruption. Lobbyismen i EU, kampanjfinansieringen i USA, arbetsmarknadens parter i Sverige, överallt ser vi olika uttryck för hur den enskilde medborgaren riskerar att dra det kortaste strået.

Men jag tror ju på opinionsbildning även utan miljoner i ryggen. Jag tror ju att man kan påverka, att jag kan påverka. Kanske kommer just jag inte att göra det framöver, sådant beror ju på slump och dagsform, men det finns tusentals i mitt ställe. Just det är såklart det mest hoppingivande av allt.

Läs de andra bidragen i stafetten: PM Nilsson, Björn Jeffery, Kristin Blom och Martin Thörnqvist.

10 kommentarer:

Yossarian sa...

Hur mycket sålde din bok du fick 50 000:- för? Och hur ser det kommande kontraktet ut?

Goorilla sa...

Tror inte man behöver se an framtiden med pessimistiska ögon.
Min egna starka tro är positiv och att det är upp till oss vanliga "dödliga" styra utvecklingen oavsett.

Internaut som jag ändå anser mig vara har jag genom mitt kryssande sett så mycket positivt.

http://www.boktipset.se/
En underbar site ägnad åt litteratur :)

http://www.viatel.se/Betaltjaenster/paybysms.aspx
Ett system för micro betalningar genom tex SMS (precis som till SL)

Kombinationen av dessa vore ur mina ögon oslagbart! Varför har då ingen gjort detta, jag som sketen sjuksköterska kan ju inte vara den som först hade denna tanke.
Gissningsvis inte!, utan det sitter en upphovsindustri som bromsar (tyvärr)!
Det gäller att skapa modeller för kreatörerna att både få spridning samt en skälig betalning.
Upphovsrätten måste mjukas upp och författarna måste ta tag i detta själva!
Vi måste få berörda att inse vikten av ett väl fungerande internet utan vansinniga lagar.

Du är en otroligt viktig del av detta!

Mvh Petter -Internaut.

Elin sa...

Isobel, du är så bra.
Den här texten lämnar mig inspirerad, mer välargumenterad och ändå lite framtidstroende.

ArchAsa sa...

Det är en grundläggande mänsklig känsla att vilja ha lite säkerhet kring åtminstone den närmsta framtiden, att veta att man kan bo kvar i sin lägenhet, sätta mat på bordet, har råd att fixa bilen. Det är inget någon ska behöva be om ursäkt för - inte ens kulturskapare. Jag tror det är en milsvid skillnad mellan att känna så och samtidigt inse att det är en mångfacetterad fråga, jämfört med de som ser hela världen i vitt och svart (de själva = goda, alla andra = kriminella).

Att kommersiella förlag ska ersätta de som skriver för dom är självklart, liksom att jag betalar för böcker o dyl. Men i denna flod av publicering kommer inte ens de allra starkaste upphovsrättslagar betyda en garanterad inkomst för 95% av kulturskaparna. Så vi måste alla lyfta blicken och se hur en sak generrerar en annan.

Om din bok, läses, omskrives och diskuteras kan det ge dig fler frilansjobb, fler föredrag, artiklar, uppdrag i arbetsgrupper etc. Den trogna läsarkår du visat att du fått via din blogg kan nog hjälpa till lite och därmed betala sig längden. Jag hoppas det iallafall, för du förtjänar det.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Yossarian, jag har tyvärr lite dålig koll på exakta försäljningssiffror, men kring 10 000 ex om jag minns rätt. Det mesta i pocket såklart. Jag tycker ju att det är aslite, jag har ju ungefär så många läsare på bloggen på en vecka, men det betraktas i bokvärlden som helt okej. Jag har förresten ännu inte fått några 50 000 när jag räknar efter i huvudet, kanske snarare 35-40, men jag borde ha lite pocketpengar att få i höst (man får pengarna ett år i efterskott). Lite om kontraktet står i det gamla inlägg jag länkar till, även om Bonniers nu tagit bort vissa av de allra mest bisarra bitarna.

Jag tror absolut att det går att tjäna pengar på internet, även om jag inte är affärsutvecklare och därför sannolikt inte har de bästa idéerna själv. Framförallt handlar det ju om sådant som guidning och sortering, snarare än själva innehållet som ju finns i totalt överflöd.

Det jag är orolig för är därför inte så mycket min egen privatekonomi (även om det är tur att man inte har höga fasta utgifter) utan mer hur förlags- (och delvis tidningsbranchen) just nu verkar vara på gång att göra om alla film- och musikbolagens gamla misstag. Inte tänka nya affärsmodeller utan bara tänka försvar av de gamla, med alla upptänkliga medel. De politiska implikationerna skriver jag ju om hela tiden, men de kulturella är minst lika stora.

Och tack, Elin och Åsa!

Johan Nilsson sa...

Intressant inlägg som väl fångar dilemmat: i framtiden kommer det att finnas en oändlig mängd kultur att "konsumera". Men kulturskaparna kommer att vara fattigare än någonsin. (Och traditionella bokförlag lär ju försvinna på samma sätt som skivbolagen gjort det.)

Några ynka ören per bredbandsabonnemang - som lades i en fond och delades ut till konstnärer och andra upphovsmänniskor - skulle lösa åtminstone en del av problemet.

www.johannilsson.nu

Yossarian sa...

Tack för info, Isobel. Har själv skrivt en bok som sålt betydligt mindre, men fått mer betalt... Skumt.

Fredrik Larsson sa...

Tack för din artikel Isobel

Du blottar dig och förklarar att du är kluven och hur. Det framkallar sympati och förståelse och jag önskar att jag kunde hjälpa dig.

Om du lägger ut din bok för nedladdning på något sätt skall jag skicka en skälig slant för den. Vem vet jag kanske tom. kommer läsa den. Men detta löser bara en liten dl av ditt problem inte själva grundproblemet så din oro kommer kvarstå även om du kanske kan ora dig bättre när du är mätt än när du är hungrig ;0)

Det är så bra skrivet att det inte förtjänar ett Mvh som vanligt utan...

Kram
Fredik Larsson

niclas.tamas@gmail.com sa...

Tack för en djupsinnig och tänkvärd bloggpost. Men du skriver alltid på det sättet. :-)
Det är något som håller på att hända. Helt klart. Det är uppenbarligen inte bara du som är trött på att ge bort dina intäkter till förlag och mellanhänder.

Vi är mitt inne i ett skifte. Det är spännande. Och jag tror att författare går en ljus framtid till mötes. Men, de måste definiera om sina texter. Från att vara tryckta sidor mellan pärmar till texter som ettor och nollor med fantastiska möjligheter.

Internet är otroligt. Jag har varit med sedan mitten av nittiotalet.Och ingen vet hur det kommer att se ut om fem år. Eller två år eller ett år.

Du, och alla vi andra, har all anledning att se ljust på framtiden! Internet är vårt. Och ingen ska ta dess otroliga möjligheter ifrån oss. Vi är mitt uppe i början på den striden. Och det verkar som om den första skärmytslingen kommer att krönas med framgång på söndag!

Önskar alla en riktigt trevlig helg!

DSE sa...

Vad är det för "stänga in" du talar om? Problemet är ju det motsatta, att allting är så lössläppt och tillgängligt. Murarna är borta, fungerar inte längre, Internet gräver hål under dem och vattnet rinner ut.

Tillgång och efterfrågan. Total tillgänglighet, ingen efterfrågan. Ingen efterfrågan, inga pengar. Visst är det mysigt med den enorma tillgängligheten på Internet, men det minskar eferfrågan på avgiftsbelagt nytt material.

Antingen förändrar vi villkoren på Internet eller också försvinner de flesta kreativa jobb. Upphovsrätten är till för att skydda de där kreativa jobben. Ingen (fungerande) upphovsrätt, inga kreatörsjobb. Det är bara att välja hur man vill ha det. (Och vi har ett val.)