Jag gillar Malin Ullgren, men på något annat sätt har jag svårt att tolka hennes jättekonstiga artikel i DN i dag.
Lite bakgrund:
En ledare i Expressen
En artikel i N24 där bl a jag uttalar mig
Johannes Forssbergs krönika.
Johannes svar i dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
@Johannes: Ingenting är enklare än att knuffa en viss slags offer framför sig samtidigt som man proklamerar att man *inte* vill att folk ska känna sig som offer. "Tänk på barnen i Afrika, fy på dig som slänger kålpuddingen i slaskhinken! Vill du att de ska svälta och vill du inte bli stor och stark?" är ett basic exempel som vi alla känner till.
Och att knuffa två svaga grupper mot varandra är också typisk högerstrategi: man gör det i längden värre för båda grupperna men kräver av oss andra att välja en av dem och ditcha den andra (studenter mot arbetslösa, fattigpensionärer mot invandrare etc). Det vet naturligtvis JF men han föredrar den här billiga debattstilen.
Bara att hålla med Malin Ullgren: det är ingen mänsklig rättighet att gravt få skada sitt barn, frihet vr inte lika med rätten att alltid få följa sina impulser i ögonblicket (skaffa knark eller sälja sex; man kanske ska väga in att många av de här kvinnorna också är i riskzonen för att prostituera sig, och därmed finns risken att de för över aids till sitt barn om de inte kommer ur missbruket). och hans sätt att använda den här frågan mot en icke-glossig feminism som han avläser som trängd är vedervärdigt.
Jag har inte sett förslaget i fråga, och kan inte säga att jag är insatt, men kanske någon kunde svara på dessa frågor:
Gäller förslaget bara tiden efter gränsen för fri abort, eller även före?
Har kvinnan möjlighet att begära abort som alternativ till tvångsvård?
Har kvinnor i en missbrukssituation möjlighet att erhålla gratis preventivmedel för att undvika att problemet uppkommer överhuvudtaget?
Någon skrev i en diskussion här på bloggen i vintras att (arbetslösa eller missbrukande)kvinnor som uppbär socialbidrag ofta inte *tillåts* föda barn om de blir gravida; de utsätts för starka påtryckningar av myndigheten att göra en tidig abort, för att familjen inte ska utökas. En slags tvångsmässig familjeplanering alltså. Skulle gärna vilja veta om detta är en vanlig praxis.
(jag var lite ofokuserad när jag skrev förut, här är samma inlägg men finputsat)
Instämmer i att Malin Ullgrens krönika var helt bisarr (inget ovanligt för krönikor i DN Kultur iofs).
Men nu tänker jag använda detta utrymme för att replikera på Expressenledaren: Det handlar inte för mig i alla fall om att göra foster till rättssubjekt, det handlar om att förbättra missbrukande kvinnors möjlighet att själva välja om de vill fullfölja sin graviditet.
Tvångsvård ger socialliberaler magknip, med rätta. Jag har landat i att det är acceptabelt att ta till tvångsvård (LVM eller LPT) när människor är akut farliga för sig själv (eller andra), på samma sätt som åtminstone de allra flesta tycker det är rätt att ingripa mot ett självmordsförsök. Ingen blir drogfri av tvångsvård, men man kan hindra att någon knarkar (eller super) ihjäl sig där och då -- och då får denne också en möjlighet att fatta ett medvetet beslut om de vill ha frivillig behandling. Det är också min erfarenhet att lagen tillämpas just så. I den socialnämnd jag har suttit i tvångsvårdades ingen som inte var nära döden -- och det är som det ska vara. Oftast.
Undantaget är just gravida kvinnor med allvarligt missbruk. Jag har läst akterna för den där kvinnan som efterfrågades i expressenledaren, hon som inte omfattas av dagens lagstiftning. Jag skriver kvinnan, för jag har råkat på en enda, på drygt fem år. Men hennes historia övertygade mig. Hon var hemlös och prostituerad, missbrukare och psykiskt sjuk, men inte nog för LVM eller LPT. När hon genomgick en sen abort eftersom fostret hade dött hade hon fortfarande inte riktigt fattat att hon var gravid. Tja, kanske under sina bättre dagar, men inte fullt ut.
"Gravida, missbrukande kvinnor brukar däremot vara oerhört motiverade att genomgå frivillig vård" står det i Expressen-ledaren. Jo. Men ibland är missbruket så djupt att kvinnan inte kan göra det medvetna valet. Jag vet inte hur regeringens förslag ser ut, men det jag önskar är att tröskeln för tvångsvård sänks just så lite som behövs för att kvinnor med allvarligt missbruk själva ska kunna välja om de vill fullfölja en graviditet -- och då få allt stöd som behövs för att klara det. Och annars är det väldigt mycket bättre om hon själv kan välja en tidig abort, än att hon överraskas av ett dödfött barn.
Av promemorian framgår tydligt att den nya lagen inte inskränker rätten till abort. Det är ett absurt påstående att fostret sätts framför kvinnan. Här handlar det om mycket svåra övervägningar som rör ett ytterst fåtal personer. Detta gör Isobel, Malin och Johannes en slags story av som inte håller vid närmare granskning. Ett journalistiskt haveri.
/ M
Skicka en kommentar