måndag, februari 04, 2008

En liten förklaring: Feminism av den österrikiska skolan för dummies

Jag såg att Jenny Westerstrand ifrågasatte min definition av patriarkatet. Det är möjligt att jag uttryckte mig klumpigt, eller översatte dåligt eller helt enkelt förutsatte en grad av förkunskap om den österrikiska nationalekonomiska skolan som, det inser jag ju egentligen, inte är så värst vanlig.

Of human action, but not of human design, är den definition många använder för det som kallas spontan ordning. Jag översatte det med: "genom mänskligt handlande men utan mänskligt uppsåt".

Vi liberaler ser det i marknaden, i staden, i massor av mänskligt skapade företeelser som är alltför komplexa för att vara resultatet av någon övergripande plan, men som ändå är resultat av miljontals små mänskliga beslut och handlingar. Jag ser det ytterst tydligt i patriarkatet.

De små besluten och handlingarna är förstås övervägda. Ibland. Ibland helt slumpmässiga. Ibland tror vi att vi har ett visst motiv men har i själva verket ett helt annat. (Det senare är sannolikt oerhört mycket vanligare än att vi till fullo förstår våra egentliga motiv och handlar aktivt utifrån dem). Slutresultatet är ändå något som ser ut som att det borde finnas en ensam agent, någon som har bestämt, någon som har planerat och tänkt och ritat upp.

Vissa tror därför att någon faktiskt har gjort det. Den impulsen är förstås likadan som den som tittar på ett spindelnät eller ett nyfött barn eller ett korallrev och konstaterar att någon måste ha tänkt ut all denna perfektion. Vi har svårt att ta till oss att komplexa företeelser, oavsett om de är goda eller onda, skulle kunna existera utan hjärna bakom, utan upphovsman.

Jag tror inte på någon övergripande plan. Inte för staden, inte för mänskligheten, inte för patriarkatet. Jag tror att vi alla fattar mer eller mindre välgrundade beslut och att alla dessa beslut tillsammans bildar den ram för det mänskliga tänkandet och agerandet som könsmaktsstrukturerna innebär. Visst finns det medveten sexism, precis på samma sätt som det finns medveten stadsbyggnad. Men det skulle inte räcka, det skulle inte bli något övergripande system, om inte alla de andra små besluten också fanns där.

Det vore på många sätt lättare om man utgick ifrån att det var medvetet, att det fanns någon med en ond plan, att det fanns en konspiration av män och kvinnor som aktivt tyckte att kvinnor borde ha sämre möjligheter i arbetslivet, mindre makt över sig själva och andra, större utsatthet för sexuellt våld och som kompensation mer kontakt med sina känslor och ungar. Om det fanns en medveten plan vore det ju enklare att förändra. Då skulle man enklare kunna argumentera för varför det inte borde vara så och rimligen enklare att övertyga en bred majoritet.

Det omedvetna är långt svårare att rå på. Det där som bara läcker ut i pustar, i små beslut om fördelningen av familjeansvaret i enskilda familjer som i de allra flesta fall inte alls motiveras med att kvinnor helt enkelt bör hålla sig vid spisen. Det där som syns i den omedvetna skillnaden i bedömning av män och kvinnor, den omedvetna skillnaden i behandling av små pojkar och flickor. De allra flesta tycker inte att kvinnor bör ha sämre chanser på jobbet och män sämre chanser i barnkammaren. De allra flesta tycker inte att våldtäkter eller kvinnors sämre hjärtvård är det minsta okej. Kvinnohat finns, let's not kid ourselves, men det är inte det som bär patriarkatet på sina axlar. Det sitter möjligen längst fram och vinkar uppmuntrande. Om det bara var det som var problemet skulle vi kunna skatta oss lyckliga.

7 kommentarer:

Anonym sa...

De hayekianska feministerna har hittills lyst med sin frånvaro - de är att välkomna!

Nå, jag kom att tänka på denna artikel av Bo Rothstein när jag läste inlägget.

pontus sa...

Fantastiskt bra.

"Slutresultatet är ändå något som ser ut som att det borde finnas en ensam agent, någon som har bestämt, någon som har planerat och tänkt och ritat upp."

Wow. Det finns en hel del nationalekonomer som vill kyssa dig efter det där! En hel del som vill döda dig också! ;)

Anonym sa...

Men alltså, Jenny har en klar poäng. Det är svårt att säga något intressant eller genomlysande om hur underordning eller genusmässig uppspaltning funkar om man tror att den primärt upprätthålls av människors putsande på "livspusslet" som det heter numera), vardagens litet loja eller stressade bekvämlighet, och att det inte skulle finnas något att formulera bortom denna massa av myrsmå individuella val. Men så fort man försöker resonera om krafter som inte består av enbart individuella 'fria val' så börjar ett visst slags liberaler titta på en sokm om man vore pastorn från Waco eller på rymmen från en tidigare historisk epok.

Att tala om sociala krafter eller om offentliga tabun som upprätthålls utan att de någonsin är ditt ellrer mitt fria, medvetna val är inte lika med att springa in i värsta sortens konspirationsteorier. Det är att vara realistisk.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Analogin har vissa brister, det medges. Den främsta är förstås att patriarkatet fram till relativt nyligen faktiskt visst funnits i planerade medvetna direktiv ovanifrån. Det fanns en tydlig agent när kvinnor inte hade rösträtt, inte hade rätt att utbilda sig. Eftersom den tiden inte är särskilt långt borta går det inte att bortse från. Att patriarkatet inte försvann med den formella könsdiskrimineringens avskaffande har dock med det man kallar spontan ordning att göra liksom med grundläggande mänsklig misstro mot förändringar.

Jag förstår dock inte Magnus sista invändning. Det är ju precis det jag säger, att strukturerna upprätthålls utan att de är någons (eller särskilt mångas) fria medvetna val. De är tvärtom en oavsiktlig konsekvens av alla små myrbeslut som kan ha ett otal olika, sinsemellan kontrasterande, motiv, medvetna och icke medvetna.

Själv tror jag ju inte att det finns några reellt fria val alls, men det är förstås en filosofisk utgångspunkt som är svår att direkt överföra till ett politiskt plan.

Personligen är jag också övertygad om att de verkliga grunderna till patriarkatet står att förstå genom utvecklingspsykologin - så länge som kvinnor i övervägande del är de primära vårdarna för små barn kommer de förminskande könsrollerna att reproduceras. Det är dock ingenting som människor väljer aktivt när de "väljer" att låta kvinnan i ett heteropar vara huvudsaklig vårdare. De kan ha massor av medvetna och omedvetna motiv för sitt val men att reproducera patriarkatet är inte för de allra flesta ett av dem.

Anonym sa...

Strukturer kan väl upprätthållas av aktörer som inte bara är hopbakade av en mängd individer - väljrae, privatpersoner, föräldrar, kunder - och deras val? Språk, politiska eller kulturella "diskussionsförbud", institutioner och ideal - eller sociala grupper och (bu!) klasser samverkar ju med oss som individer men om man kör på att det alltid bara är individer som [i]väljer[/i] så blir mycket av problemen kring kön, klass och kultur rätt så omöjliga att diskutera.
Det här är förstås en inställning till makt som är mer färgad av t ex Foucault än av Hayek eller John Stuart Mill, men individuella val är ofta begränsade av krafter som inte behöver vara andra *individers* val - och då fungerar det inte att vädja till att "om X och Y bara vore litet snällare, smartare eller modigare så..."

Konkret exempel: jg tror inte att det är onda anslag från vissa statsråd, generaldirektörer, fackbyråkrater eller jurister som gjort att regler och avtal alltid byggs för storföretag här i landet, inte för nykomlingar, egenföretagare eller icke-vinstdrivande föreningar. Eller att AMS fortfrande jobbar som om alla var industriarbetare med fast anställning. Inte alls - men det är klart att storföeretagen tjänar på att det är som det är, där och i skolböcker och på många tidningar ses det som självklart och rationellt. Modlelen. Så deras och förvaltningens "vested interests" utesluter helt enkelt ofta att se att det kunde vara annorlunda.

jag ser mig som liberal, men en tröttande sida av många liberaler idag är att de bara ser antingen formell institutionell makt (staten, skolan, islam etc) eller rent individuella "fria val". Man missar att makt absolut inte behöver avr knutet till en person eller till bestöända lagar (som på den tiden förtrycket av kvinnor, bögar och svarta fanns inskrivet i lagen) men trots det kan det ju finnas avsikter som inte gärna uttalas högt. Det bästa sättet att hålla pli på andra är ofta genom ett outtalat, dunkelt hot som inte sägs riktigt öppet men ändå finns närvarande. Eller geom att se till att något som är formeltt tillåtet är krängligt och dyrbart att göra för de allra flesta.

Björn Axén sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

"Jag använder det [patriarkatet] för att benämna de strukturer som, med hayekiansk terminologi, genom mänskligt handlande men utan mänskligt uppsåt tvingar in både män och kvinnor i roller som begränsar dem som människor".

Jag gillar den användningen och tycker den är bra men frågan om vad som styr det mänskliga handlandet kvarstår.

Handlingarna skulle jag säga styrs av idéer (föreställningar) om vad man kan och bör göra. Dessa idéer formas av traditioner, institutioner, ideologier etc. som i sig måste undersökas.