Läs Jesper Högströms vanvettigt roliga sågning av Mats Kolmisoppi.
Läs också (och jag inser att käre Jesper inte kommer att tycka om det här) Jonas Thentes allt roligare och allt mer personligt elaka blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
32 kommentarer:
Hej Isobel!
Mats Kolmisoppois Bryssel är en intressant bok och recenseras av mig i dagens GP. Sågningen i Expressen var inte det minsta rolig, bara trött och okänslig.
Eva Ström
Jag skulle just fråga var sjutton jag skulle hitta thentes sågning. Allt eftersom någon blir allt mer elak så blir också fallet från topen av berger högre. För den som tar anteckningar, jag gillar inte thente.
Jag tycker inte heller att Högströms text var kul. Om man vill såga, kan man göra det på ett oändligt antal bättre sätt.
Ibland blir jag så förbryllad när du länkar till artiklar skrivna av dina kolleger på Expressen. Jag går dit och tittar och blir blir nästan alltid gruvligt besviken. Det gör mig förvånad, för jag tycker att du skriver bra och jag har ofta behållning av det jag läser här.
Nja rolig och rolig. Vad Jesper återigen försöker sätta fingret på är att det råder någon slags konsensus bland kritikerna i de stora tidningarna kring hur "god litteratur" ser ut.
Jag har inte läst Kolmisoppis bok, men väl Eva Ströms och Jesper Högströms recensioner. Båda två var informativa på så sätt att de övertygade mig om att det är en bok som skulle få mig att reagera på precis samma sätt som Jesper Högström reagerade.
Högströms recension var roligare, men Ströms är säkert mer intressant för en läsare som gillar den typen av böcker.
Vadan Thentes blogg? Hans senaste inlägg handlade ju om Cissi Elwin.
Inlägget om Cissi Elwins tacky avannonsering av Greenaway var ju buskul, just för att man sällan hör en kritiker säga sånt offentligt och med stil, men man får nog lägga till att idag hade många fler tv-värdar än CE kunnat göra samma.
Nån mer än jag som har häpnat över fejden mellan Ken Ring, hans ex och Linna Johansson (efter att Ken fått kicken som bloggare på Rodeo m m)?
http://kenringbb.blogg.se/1202207990_vad_fan_r_det_med_hen.html
Jo, visst, men jag trodde Thente hade skrivit nåt skojigt i just Kolmisoppi/Högström-ärendet.
Men det har han alltså inte?
Bra öppning: "Du öppnar en bok. Du vill sugas in i en historia, möta en miljö, träffa på en människa."
Ja, om man är elva år gammal kanske. Vad var det Horace sa nu igen? "Innehållet är den tondöves pekfingervals."
Andres Lokko om Pierre Bayard i samma tidning i helgen var betydligt roligare.
Kritiker hyser många gånger ett enormt självhat för den egna oförmågan att föda fram något alldeles eget. Som de goda kastrater de är projicerar de sitt omättliga förakt på dem med kapaciteten att reproducera sig. Missunnsamheten skyls varken av svarta kavajer eller dånande brösttoner i falsett.
"Andras" barn förpestar tillvaron för dem som saknar krut i bössan. Så är det tyvärr. Bäst då att ge ungarna lyten att skratta åt.
Håller med Olaus Petri: Jesper Högström är bara avundsjuk för att han inte är lika rolig som Mats Kolmisoppi
Hallå! Jag har precis läst ut din bok, och ska om en vecka redovisa den för min klass. Det jag saknar är lite information om dig. Så jag undrar om inte du kan skriva ett inlägg här i bloggen om vem du är, vad du gör osv. Eller i annat fall skicka ett mail? Tacksam för svar :)
Keep up the good work.
Olaus Petri: Ungefär som att "rockkritiker är de som inte lyckades slå igenom som rockmusiker" då? Bra kritiker har givetvis utblick öbver mer än det de själva skulle velat skriva.
Tror själv att det litterära klimatet skulle bli bättre om fler författare skrev kritik, i dag verkar det finnas något av en karantän eller en tydlig uppsplittring, du får inte vara både författare och kritiker <(och helst inte både författare och journalist: undantag deckare). Förr klev man glatt över de här skrankorna.
På de två näst senaste kommentarerna väljer att svara med några ord från Andres Lokkos sprituella text om Pierre Bayard: "en kulturkritiker är mer kultiverad än den hon kritiserar eftersom kritik av valfri konstyttring alltid kräver mer av utövaren än det konstnärliga skapandet gör."
Jag är visserligen inte säker på att det är sant, men det är en bra mycket mer intressant uppfattning än den gamla fjantiga litanian att kritiker skule vara bittra över sin brist på eget skapande. Kritik är skapande, det är bara vulgärromantiker som inte ser det.
Och Sandra, det finns massor av information om mig lättgooglad eller från förlaget eller i min presentation här på bloggen. Det är lite svårt att svara på en så oprecis fråga.
Isobel, jag vet inte vad det är för nytt och fräscht med Lokkos epifani. Låter mest som unken gammal skåpmat. Eller menar du på fullt allvar att det är en nyskapande tanke som han serverar oss?
Men visst kan det vara intressant att se hur gamarna hackar ögonen ur folk för att hålla sin plats i näringskedjan.
Jag uppskattar annars god kritik, också om den är negativ. Det är när självhävdelsen går ut över kritikens innehåll som jag plockar fram spypåsen, särskilt vidrigt blir det när man tar sig rätten att håna någon/t under förespeglingen att man är mer kulturellt avancerad.
Elitism i sin värsta prydno. När man anser sig mer kulturellt högstående än "andra", är inte kulturfrenologin långt borta.
Det finns väl inget som är mer sjävhävdande än att skriva en bok på flera hundra sidor och sedan förvänta sig att någon ska ta sig tid och läsa just denna bok. En bokrecension läser man på max fem minuter. Om man är en person som bryr sig om bokrecensioner så läser man förmodligen flera så att att man får en helhetsbild. Dessutom lär man sig vilka recensenter man kan "lita på" och vilka preferenser de har. Det är ingen direkt hemlighet vad Jesper Högström tycker om modern svensk litteratur och jag utgår därför ifrån att det i princip är en beställd sågning, jämför med Skugge/Ranelid. Det kan man tycka vad man vill om. Jag tycker att recensionen är ganska kul. Citaten är väl valda för att illustrera argumentationen. Om de var svåra att hitta har Högström i alla fall inte varit lat...
Om man flyttar fokuset till musikkritik ett tag (många författare idag har med säkerhet haft drömmar om att stå på scen med ett band) så är den bästa svenska sågningen naturligtvis Ulf Lundells "En inställd spelning är också en spelning". Att det var sig själv han sågade av foten på spelar ingen roll.
Olaus Petri: vad du larmar och gör dig till. Varför inte läsa igenom artikeln eller kunna din litteraturhistoria? Då hade du förstått att tanken är 120 år gammal och publicerades av Oscar Wilde.
För den inte fullt så obstinate och late kan jag rekommendera Johan Hakelius artikel om familjen Waugh på dagensstory.se. Personlingen ser jag gärna fler kritiker av Auberon Waughs slag i Sverige.
Jämfört med tex Auberon Waugh så är recensionen ren snällism
Bäste Petter, nu var det ju så att det inte var jag som sade, eller åtminstone antydde, att det var friska fläktar som Lokko förde fram. Tvärtom sade jag att det var "gammal unken skåpmat".
Om du slutar att "larma och göra dig till" kommer det att framgå väldigt klart för dig Petter, och det utan att göra en närläsning av vad jag skrev ovan.
Det är nog också hög tid för dig att sluta vara "obstinat" och "lat". Kanske vore det även passande om du slutade docera för mig om litteraturhistoria?
Hur känns det nu Petter, you Wilde thing? :-)
För dem av oss som inte ser avantgardism som självändamål finns det inget självklart samband mellan intressant och nytt. Bara en upplysning.
Olaus Petri: ett enkelt konstaterande om idéns ålder borde ha förklarat varför ingen påstår att den är intressant för dess fräschör utan snarare för dess raljanta humor. Jag har inte för vana att skriva ut det uppenbara, så framöver kanske närläsning ändå är att rekommendera - om än inte i mitt fall?
Läs gärna Waugh-artikeln och ställ dig sen frågan om elak och elitistisk kritik inte har ett litterärt värde.
Som sagt Petter: rikta frågan/uppmaningen till den det berör. Det är inte jag som talar om fräschörer kring "idéer". Att jag måste skriva ut för dig i klartext, än en gång bör kanske tilläggas. ;-)
Det är inte bara roligt att kasta paj på dig, det är också mycket utvecklande för din personliga utveckling. Att lyfta fram dina självmål är alltså inget självändamål.
Analytiska recensioner av skickliga skribenter är sånt som driver kultur framåt, kulturutövare vilken sort de än må vara har varken mandat eller oftast inte kapacitet att bedöma sina egna alster.
Analytiska recensioner av skickliga kulturkritiker är sådant som driver kultur framåt, kulturkritiker vilken sort de än må vara har varken mandat eller oftast inte kapacitet att bedöma sina egna alster.
Tredje gången gillt, OP: det var din bristande läsförståelse som fick dig att tro att Isobel/Lokko/Bayard använde Wildes syrligheter för att de ansågs vara fräscha. Utan att behöva skriva dig på näsan ville jag bara förklara att de är relevanta oavsett ålder och därför användes i sammanhanget.
Att du sedan etiketterar Oscar Wilde som unken gammal skåpmat och har svårt för elaka kritiker, men samtidigt käbblar med en mästrande ton, handlar mer om tycke och smak än din tolkningsförmåga så det kan vi lämna därhän. Trevlig helg!
Haha.
Vad härligt att vi med Olaus Petri har förärats med en ny Billy Butt-aktig nätpseudonym vars reason for being bara är att driva alla tänkande människor till vansinne!
OP;
Invektivisering är det verktyg den lärde men obildade använder när orden och formuleringarna inte räcker till!
Jag säger som Petter; Ha en skön helg!
Roligt att du anstränger dig Petter, tyvärr orkar du inte föda fram något mer än dåligt fugerande tankefoster, för att inte säga hjärnspöken. Än sålänge har du inte beslagit mig med dålig läsförståelse. Du tycks snarare hysa en passion för att visa upp dina egna oförmågor på det området.
Nåväl, skam den som ger sig: Det är återigen inte jag som fört in en tids- eller fräschördimension här. Mitt "gammal, unken skåpmat" var en direkt ripost på Isobels uppfattning om (min) "den gamla fjantiga litanian att kritiker skule vara bittra över sin brist på eget skapande."
Att i det sammanhanget lyfta fram den gamla "Wildeska" deviser som tankeväckande, speglar således bildningshorisonten på den som anser det. Har du problem med att Isobel betraktar sekelgamla kritikerkäpphästar som vitala fullblod, får du ta upp det med henne. Jag anser som sagt inte att det var några nyheter, vilket förhoppningsvis framgår nu när jag har putsat upp dina kritiska glasögon (lite till)?
Jag har vidare inte sagt något om giltigheten i de Wildeska utsagorna. Vad får du allt ifrån Petter? De är lika tidslösa och giltiga som vilken sliten klagosång som helst (som sätter fingret på bevekelsegrunderna bakom kritikerns formuleringar).
Vidare har jag inte heller sagt något om att jag inte gillar elaka kritiker. Trist dock att du inte gillar din egen medicin Petter.
Trevlig helg!
Clara: Jag driver inte dig till vansinne. Du faller utanför målgruppen. ;-)
Trevlig helg på dig med!
Johan: Håller helt med. Ta det lungt med invektiven.
Allt gott!
mvh
OP
Men hm, Jesper Högström är ju själv författare; vem (som läst den) kan någonsin glömma hans helt ospännande deckare Den andra stranden? Vad jag minns blev den väldigt sågad. Med rätta.
Skicka en kommentar