Isobels text och verkstad: Är det lika illa att försöka lindra sin egen smärta som att nästan slå ihjäl ett nyfött barn?

torsdag, februari 14, 2008

Är det lika illa att försöka lindra sin egen smärta som att nästan slå ihjäl ett nyfött barn?

I dag fortsätter jag på berättelsen om Susanne Eriksson, den ms-sjuka kvinnan som dömdes till ett års fängelse för att för att ha odlat och använt cannabis som medicin.

16 kommentarer:

Anonym sa...: Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.; 2:13 em
Isobel Hadley-Kamptz sa...: Jag tillåter inte anonyma kommentarer. Det står tydligt i högerspalten.; 2:20 em
Anonym sa...: Hej Isobel,

Det framgår inte alls i högerspalten att du inte tillåter anonyma kommentarer - i alla fall inte för oss som tar oss in på din sida via länkar i våra RSS-läsare. Prova själv att läsa ett enstaka av dina inlägg så ser du inte någon sådan text i högerspalten.

Trist att du strök bort kommentaren med hänvisning till en fyrkantig regel - var den för obekväm att svara på?; 5:05 em
Jessica sa...: Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.; 5:13 em
Jessica sa...: Jag kommer hit via rss-läsare, framkommer visst men det är inte vad som ligger vid handen nu. Och tro mig, den fyller en vital funktion under de perioder som det har gungat.; 5:15 em
Anonym sa...: Isobel du är min hjälte, du står upp för dom svaga och trotsar makt missbruket.. skickar massa god karma till dig :D; 5:17 em
Isobel Hadley-Kamptz sa...: När jag tillät anonyma kommentarer blev det emellanåt otroligt otrevlig stämning i kommentarstrådarna, plus att det är svårt att hålla reda på vem som sagt vad. Så svårt är det inte att antingen fylla i sitt eget namn eller skapa sig ett alias.

Alla personer vars anonyma kommentarer strukits är förstås hjärtligt välkomna att återkomma under namn.; 7:43 em
Isobel Hadley-Kamptz sa...: Om jag minns den förste anonyme kommentarens invändning rätt handlade det om huruvida man kan vara säker på att susanne eriksson verkligen använt cannabis av medicinska skäl och om hon inte egentligen sålt det.

Det är försås alltid svårt att veta exakt varför någon använder ett preparat, lagligt eller olagligt. Däremot är det vetenskapligt fastslaget att cannabis fungerar tydligt besvärssänkande för ms-sjuka, det minskar darrningar osv. Cannabis är också etablerat ångestdämpande, det är bl a därför som flera svenska läkare i strid med lagen tillåter det i palliativ vård (alltså vård av döende patienter där man inte kan bota sjukdomen utan bara ska göra slutskedet av livet så lite smärtsamt som möjligt). Om Susanne Eriksson utöver detta också tyckte att det var skönt att bli hög har jag såklart svårt att veta, men de allra flesta smärtstillande mediciner har en viss ruseffekt som de allra flesta patienter, om de ärliga mot sig själva, ibland uppskattar. Även om man får medicinen mot en helt reell smärta.

Vad gäller eventuell försäljning så ansåg inte ens åklagaren i vare sig tingsrätt eller hovrätt att Susanne Eriksson hade sålt cannabis, så där har jag gått på de uppgifterna. Att Susanne har långt gången proggressiv ms är det heller ingen som förnekar.; 7:55 em
Anonym sa...: Tycker att det är bra att vi pratar om det här. Känns som att vi i Sverige har sådana otroliga skygglappar på, knark är dumt. Punkt slut. Däremot är det helt okej att supa ihjäl sig.
Tycker att hennes historia är rörande .; 9:47 fm
Anonym sa...: Isobel,

Men är det verkligen sin självmedicinering som hon har dömts för? Eller är det istället relativt storskalig odling och innehav som hon dömts för?

Jag litar inte för fem öre på Jinge Flücht, men hur ser du på den "granskning" som han gjort i detta inlägg på sin blogg:
http://jinge.se/index.php/mediekritik/expressens-isobel-hadley-kamptz-och-sanningen.htm ?

Jinge skriver bl.a. följande tre citat, som skulle vara kul att få din kommentar på, i ljuset av hur du valde att vinkla din artikel i Expressen:

"Hon och hennes sambo, som beskrivs som en ”vän” av Expressen, hade fyra odlingstält i rummet där de odlade cannabisplantor. Paret hade bevattningsanordningar till de fyra odlingstälten, och särskilda lampor och fläktar. Paret har med andra ord odlat cannabis i stor skala och hade hunnit med sin fjärde skörd när polisen kom. I domen talas det om kvantiteter upp emot fyra kilo, men beslaget omfattade bara drygt ett kilo torkad cannabis, plus 86 gram hasch."
[...]
"I den personutredning som kriminalvården gjort framkommer det att hon uppgett att hon missbrukat narkotika i närmare trettio år. Till och från, enligt vad hon själv uppger. Hennes sambo säger att han använt cannabis sedan 2003."
[...]
"Grannarna vittnar om att det har varit ett väldigt spring i lägenheten, dygnet runt, och att man rökt så mycket att det luktat illa i hela huset. Ledarartikeln nämner inte heller att det under det att husrannsakan pågick kom fyra besök till lägenheten, besökare som inte visste att polisen var på plats. Polisen uppger att de såg ut att vara “i behov av narkotika.”"; 11:59 fm
Isobel Hadley-Kamptz sa...: Jan-Inge tycks tro att det går att odla cannabis som krukväxter i ett vanlig fönster. Såvitt jag förstår, och jag är visserligen ingen expert, så behöver man växtlampor och liknande för att kunna få ut några direkta skördar. Det gäller oavsett om man använder det medicinskt eller på något annat sätt. De fyra kilona är, enligt domen, de växter som polisen tog i beslag, hela plantorna med rötter och allt. När det hade torkat blev det 1 kilo. (Och av det kilot kanske man kan använda typ 250 gram, säger de som vet sånt, man använder nämligen inte stammar och liknande.) Om man använder det som medicin kanske man använder 1g/dag (nu gissar jag utifrån sånt jag läst på sajter om medicinsk cannabis, jag vet inte vad susanne eriksson säger om sin användning) Susannes medhjälpare hävdar sig också använda cannabis medicinskt, men jag har ärligt inte riktigt förstått vad han menar att det är mot, mer än som ångestdämpande. Det innebär att den här skörden skulle räcka för dem båda i kanske 4 månader. För mig framstår det som just framställning för egen användning.

Polisen hävdar inte att det är odling i stor skala, så Jan-Inges påstående får stå för honom. Åklagaren påstod som sagt heller aldrig att det hade handlat om försäljning. Däremot, som jag skrev redan i den första texten, hängde det en del människor där och tog för sig av varorna helt utan att betala. Susanne sade till mig att hon inte ville ha dem där, men att hon hade svårt att freda sig, dels för att hon ju är svårt handikappad, dels för att besökarna indirekt hotade att anmäla henne till polisen om hon inte släppte in dem. Jag tycker dock själv att det är ett argument för legal medicinsk marijuana eftersom personer i hennes ställning då skulle slippa ha så mycket hemma, med den honungsburkseffekt det kan ha på andra, dels skulle slippa polishotet förstås.

Susanne är 39 år, så om hon hade varit missbrukare i 30 år hade hon nog haft större problem än sin ms. Däremot, vilket jag ju skrev i artikeln, berättade hon för personutredningen att hon provat bl a sniffning mycket tidigt i livet. Det har de tolkat som ett pågående missbruk sedan dess. Jag kan förstås inte veta om hur hon har haft det, och hon medger ju bruk av både legala och illegala droger under nästan hela livet, men jag tycker faktiskt inte att det påverkar själva sakfrågan alls.

Är det rätt att spärra in en svårt handikappad person i ett år för medicinskt motiverat cannabisbruk för att hon haft ett slitigt liv? Är det bara om man är perfekt, om man levt ett prydligt medelklassliv som man ska vara skyddad från sådant? Jag tycker inte det. jag tycker att ett sådant synsätt visar ett förakt för svaghet, ett klassförakt, som är öronbedövande i all sin småttighet.; 2:30 em
Anonym sa...: "Susanne är 39 år, så om hon hade varit missbrukare i 30 år hade hon nog haft större problem än sin ms."

Snälla du, att missbruka hasch/gräs i 30 år är inget som nödvändigtvis märks. Om man nu menar röka varje dag som missbruk. Hon hade inte alls nödvändigtvis haft större problem än ms på något sätt, inte mer än om du dricker ett glas vin varje dag i 30 år.
Nu är jag inte alls insatt i Susannes fall men det verkar finnas mycket bakom som inte kommer fram. Ingenting är ju svartvitt som bekant.; 6:05 em
Isobel Hadley-Kamptz sa...: nej, men om man hade inlett sitt missbruk vid 9 års ålder hade det kanske tytt på en del andra problem.; 9:48 em
Anonym sa...: http://www.gt.se/ledare/1.1046326/080214-smartlindring-varre-an-babymisshandel

Se trådarna:

Kommentarer överflödiga; 2:56 em
Anonym sa...: Sveriges rättsystem känns ibland som ett skämt. Speciellt gällande straffen för grova brott. Psyksjuka springer lösa på gatorna och begår brott efter brott...
Över världen sett har vi ett bra rättsystem. Men det här..; 3:12 em
Anonym sa...: Hej alla vänner och ovänner.

Jag är tillbaka hemma igen från fängelset och det var bokstavligen på håret att jag skulle tagit mig levande därifrån. Det finns ingen sjukvård alls som fungerar och det tog mig nästan 6 månader att få uppmärksammat att jag hade en infektion i både mage och blindtarm som efter drygt en månads vistelse på fängelset visade sig som kraftigt ödem i benen samt magsmärtor som totalt ignorerades. Det är en lång historia som jag ska försöka återgälda i en bok men jag vill göra människor uppmärksamma på att det just nu sitter bevisligen oskyldiga i fängelse. Jag satt på samma avdelning som en annan tjej, Lena; dömd på indicier och grundval för mord. Hon har haft besök av polisen som sagt sig hittat dem oskyldiga (2 st som dock befinner sig i andra länder)och sagt till henne att ta kontakt med advokat och begära resning då en domstol måste fria henne. Men hon stöter genast på problem då pllitarna inte låter henne ringa advokat, vilket annars ska vara en rättighet som varje intern SKA ha. Undanflykter och ursäkter om vart annat gör att hon riskerar hamna på isoleringen då hon håller på att bryta ihop psykiskt. I december har Lena suttit oskyldig i 3 år utan chans till upprättelse.
Vad är detta för något? Har du väl hamnat innanför staketen så upphör alla dina rättigheter som människa.
Det är helt fruktansvärt.
Jag, Lena och en intagen till kommer senare i höst höras i radions kanal p4 Örebro då en journalist(Päivi Kotka)gjorde ett flertal intervjuer med oss om förhållandena på fängelset, syn på straff och eventuell vård.
Tack för all eran uppmärksamhet. Det finns fler som behöver den.
Tack
M.V.H
Susanne Eriksson; 3:26 fm