Jag har förresten glömt att länka till Oscar Swartz utmärkta rapport Alternativ till Bodström-samhället. När jag började skriva min text om nät-censur i förra veckan var jag mycket inspirerad av den, men sedan kom texten att handla om EU:s nya terror-lag i stället. Timbro och Ordfront hade en gemensam tillställning när rapporten presenterades och det säger en smula om hur skev höger-vänster-skalan blir när det handlar om integritetsfrågor.
Detta är också anledningen till att den i övrigt oupphörligen intressante Gunnar Pettersson hamnar fel när han för ett tag sedan skåpade ut Johan Norbergs tanke om "enidéstaten" (den som Norberg verkligen menade alltså, inte det där islam-ljuget) med:
"Den här borgerliga tvångstanken om en enhetlig, ”hopkittad”, socialdemokratisk svensk elit är en pinsamt ohistorisk klyscha som kanske mer än något annat gör gnällhögern mycket mindre intellektuellt respektabel än den egentligen borde vara (och jag menar det uppriktigt: vi borde ha en mycket mer historiskt bildad borgerlig elit än vi faktiskt har).
För det är ju ingen större hemlighet att Sverige egentligen är unikt på det rakt motsatta viset, i den meningen att vi sedan c:a trettioåriga kriget haft två makteliter, som Ola Tunander för sin del kallat ”den röda rosen” och ”det vita korset”. I ett modernt sammanhang kan man se den förra som väsentligen socialdemokratisk, neutralistisk, med högkvarter i regeringskansliet; den senare väsentligen borgerglig, USA-orienterad, med högkvarter i FRA."
Pettersson har självklart rätt i sak, och på ett sätt är hans kritik mot Norberg både rimlig och intressant, men det är inte lika självklart att liberaler, oavsett prefix, känner att de själva är en del av den där FRA-possen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
"Liberaler känner inte självklart at de är en del av den trygga FRA-possen". Nej, men hur ofta känner t ex Timbuktu, Arena-gänget, Lo Kauppi, Roy Andersson, Göran Sonnevi, Carl Hamilton eller deras publik att de är en del av "popvänstern"?? Ändå finns den bilden med överallt i 'gnällhögerns' världsbild.
Sen måste jag bara dela med miog av följande kommentar av "Micke" på Johan Ingerös blogg (efter att LI kommenterat Maciej Zarembas DN-serie om kränkthetens politik och Katrines inlägg om densamma):
Liberaler har en hangup på kränkningar.
Liberaler är starka och fria.
Kränkta människor är svaga och värda förakt.
Kränkta människor skapas medvetet av sosseriet för att sosseriet ska kunna styra.
Det är ert grundupplägg.
Trovärdighetsproblem uppstår då när ni har "Upptäck mekaniken med varför dumskallarna känner sig kränkta vecka" samtidigt som ni själva kollektivt blir kränkta en vecka i sträck p.g.a en tidningsartikel.
Oavsett vad man anser om Andreas Malms metoder är det en klockren gensaga.
Är det här långt skruvad ironi eller paranoid haverism?
Inte sjutton kan väl någon på allvar tro att FRA är ett högkvarter för en "maktelit"?!
FRA befolkas av ofarliga nördar som på sin höjd gillar att spela strategispel...
Personligen tycker jag nog att man har mer fog för att känna sig kränkt om man felaktigt utmålas som islam-hatare än om man blir underkänd på en tenta.
Detta sagt tror jag att du gör något av ett misstag om du buntar ihop mig med Johan Ingerö. Jag säger inte att jag inte förstår det, givet just Malm/Norberg-debatten, men det plågar mig förstås ändå.
Man kanske skulle bunta ihop olika falanger mindre i politiska texter. "Bunta ihop dom..." fortsatte i Lars Ekborgs geniala monolog med "..och slå ihjäl'na"
Jag vet inte riktigt vem Ola Tunander är men att tala om (endast) två grupper som Röd Ros och Vitt Kors för att beskriva politisk hemvist (eller makt) idag känns ju närmast kosmiskt tokigt. Inte minst om man blandar in FRA i det hela.
... och vilken maktelit är det egentligen som har hållit på med åsiktsregistrering av "röda"? (och samverkade hemligt med USA för den delen...)
Även om detta är nionsens så är sakfrågorna det inte. Dels att höger/vänsterskalan är out of date, dels frågan om hur vi tacklar integritet.
Den senare skulle vara roligare att debattera om man slapp att varje ämne skall inledas med någon skrikades "Storebror kommer!".
Jag tycker det är tråkigt att vi inte har en intellektuell vänster som kan något viktigt och har dragit några som helst slutsatser av sin historia. Synd att Ola Tunander inte kunde vara en del av den utan sällar sig till skaran av låtsas-människor som vet att hans liv inte skulle fungera omdet inte fanns en hårt arbetande höger som skapar alla de arbetsplatser som Tunanders lurade följeslagare sedan jobbar på.
Det hade verkligen behövts en intellektuell vänster, tyvärr finns den inte.
// Tom Croker
Johan Hedin: Visst det var (s) som registrerade kommunister (IB/Sapo) och som övervakade samarberet med USA/Nato - men grejen är ju att den 'tryggt opolitiska' borgerligheten (=Vita korset) accepterade att det gick aå, backade upp hyckleriet. När IB avslöjades 1973 var de borgerliga partierna helt ointreserade av att agera på frågan om registrering av de egna medborgarna, sopionage på det egna folket, trots att det var en av de allvarligaste sidorna av hela saken. Lars Gustafsson - då för tiden fri och rakryggad liberal med rötter i ne gammal liberl traidtion, inte socialist - kallade med rätta det borgerliga agerandet för eländigt och priniciplöst. Men samma slags hejiga opportunism syns ju ofta bland dagens liberaler.
"Vita korset" är ju en konspiratorisk fantasi... vilken reell makt skulle FRA/Stay Behind/Flottan utöva över samhället i stort eller smått?
Den Röda Rosens makt upplever vi alla dagligen däremot.
Skicka en kommentar