För tre år sedan fick jag en assistent i födelsedagspresent av mina föräldrar och min man tillsammans. Inget krom, ingen lackröd kåpa, bara ett enda vred. På eller av.
Som jag älskar den där maskinen.
Jag hade önskat mig den i åratal innan jag fick den. Överlägsen snofsigare varanter stod den där på mormors hylla och nu står den på min. Använd flera gånger i veckan. Surdegsbrödet till frukostägget måste återskapas varje söndag. Med assistentens hjälp knådas tunga rågdegar med mandel och fikon till ystra limpor. Eller syrliga baguetter som får sova i kylen några nätter först i den rostfria stålbunken. En mer än femtio år gammal dröm om en bättre framtid.
När jag året senare fick korvtillsatsen kändes mitt kök nära nog komplett. I går korv: Sidfläsk, surt grönt äpple, tre vitlöksklyftor, färsk timjan, svartpeppar. I svinfjälster som tjocka vackra ringar av matlycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När man kan få tillverkning av korv att låta lockande och vackert, är man bra nära fulländning.
Skicka en kommentar