Redaktionen har blivit en av den svenska bloggosfärens knutpunkter. PM skriver om vår reaktion på hans nya snagg. Han ser precis ut som min lillkusin Anders gjorde som 11-åring. Både Björn och Karin kombinerar vårt redaktionsliv med betraktelser över detsamma. Och så jag här.
Kanske klarar vi bara inte av att prata med varandra direkt. Kanske borde vi dricka sprit tillsammans istället för att blogga. En härlig Croneman-uppfattning att framhärda i. Ibland lockar det reaktionära.
De är åtminstone inte med mig på match.
En gång tog jag med mig PM. Han blev mest skärrad av upplevelsen. Cupsemin mot gnaget förra hösten. Ett kokande underbart stadion med 13 000 vrålande. Han hade lite svårt att greppa att jag tar allvarligt på att lämna mitt civiliserade jag vid grindarna. De flesta intellektuella som inte är uppväxta med att gå på fotboll skräms av att ingå i en pöbel. Jag eldas av det.
I dag jämförde vi bildbylines. Två av varandra helt oberoende personer har trott att jag var från sydostasien utifrån min fotobyline. Det är rätt kul om man vet hur jag ser ut. När jag försökte ta en ny antog håret dock en obehaglig Dynastin/dreadlocks-skepnad. Väldigt stort. Platta, platta. Marginellt mindre. Man kan inte se ut som en partypingla från Saturday Night Fever på sin ledarbyline.
Björn är mycket missnöjd med sin kulturteckning. Jag förstår honom. På bilden ser han ut som en sån kille som man tyckte var tuff om man gick i sexan i Ludvika 1988. Särskilt känsligt för en intello-yngling från Hedemora som förmodligen hatade exakt likadana tuffa killar ett gäng år senare (se BabyBjörn för funderingar om HUR många år senare det handlar om). I verkligheten ser han förstås förtjusande ut. Undrar om jag skulle tycka det i dag om Stefan och Tobias?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar